Waiheke 2

2014-02-05 Det blev Waiheke en sväng till. Hekerua lodge. Nu befolkat av ett gäng sydamerikaner och några tyskar som dricker öl och vin mitt på dan. Alla ganska unga. Har slagit upp tältet iallafall. Kan alltid flytta imorgon. Också en form av globalisering. Att träffas och festa. Och visa upp sina solbrända kroppar för varandra. Det vilar ett lättsinne över 20-åringar som känns friskt. En öppenhet som snävas in senare i livet. Det skall ni allt bli varse era aningslösa jävlar.

Det blev ganska lugnt ändå. Kunde sitta och skriva ifred tills det blev mörkt. Men det var lite knöligt där jag satte tältet. Har sovit som en ostkrok. Lite bakåtböjd. Nu ligger jag i en hängmatta mellan två mandarinträd. Har bytt till Bio shelter Lodge. Ett bygge som skulle platsa på Skogsnäs. En kupol i trä och betong med utbyggnader, tinnar och torn. Växter och träd på taket och en vindsnurra längst upp. Eko-tänk genomsyrar hela anläggningen. Många fina detaljer. Betongplattorna i golvet har bitar av gamla porslinsfat inlagda i olika mönser. Ledstänger gjorda av långa grenar. Chilibuske i uterummet med en murad soffa under. Ägaren är i min ålder och har byggt allt själv. Jag bokar in mig för de två nätter jag har kvar på Waiheke. Hängmattan gungar lite i vinden.

Driven av en ide'. En del tar det lite längre. Bio shelter lodge är ett sånt projekt. Inspirerat av Sustainable Building, en rörelse som började på västkusten i USA i slutet av sextitalet. Hus integrerade i naturen. Nu fungerar huset som en inkomstkälla för ett annat projekt. En plantskola med ursprungliga trädsorter för återbeskogning, reforestation av kalhuggna områden. Det är alltså dit mina 25 dollar/natten går. Inte för det gör mig till en bättre människa men det känns ändå bra. Skönt att möta någon som drivs av något annat än pengar.

Se ut som en Maorier. Får man säga så? Det tycker jag man får. Vi har alla våra särdrag beroende på vårt genetiska ursprung. Många Maorier är kraftigt byggda. Har ingen midja. En del ser ut som de stridsyxor de använde förr. En oval sten med ett avsmalnande handtag nedåt. Huvudet sitter som en direkt fortsättning av axlarna. Även kvinnorna har kraftig överkropp. En del Maorier har väldigt breda ansikten. Ser ut som karikatyrer. Naturligtvis finns det de som är smala och små också men överlag är de bastanta. Och lika långa som Svenskar. I Sverige finns en skitnödig inställning till folks utseende. Ingen vågar göra karikatyrer. Som om det skulle vara ett uttryck för rasism. Rasism är att koppla utseende till karaktärsdrag och intellektuell förmåga. Inte att notera att vi ser olika ut. För det gör vi. Det är ett av nöjena på flygplatser. Att gissa var folk kommer ifrån. Eller som när jag var och lyssnade på Balkanmusik en gång i Sundsvall och hela Kroatiska kolonin var där. Alla tjejerna såg ut som deras höjdhoppardrottning, Blanca Vlasic. Samma stora ögon och beslöjade blick. Aha. Det är alltså ett Kroatiskt särdrag.

2014-02-07 Ser på Maoiri TV på kvållen. En feelgood film tillsammans med ägaren, Evan som också bor här. Trevligt att bo hemma hos någon från NZ. Kan fråga om vardagliga saker jag undrar över. Som varför de pratar engelska på Maori-kanalen.(de flesta maorier har fortfarande engelska som huvudspråk, Maori började inte användas igen förrän på 70-talet. Innan dess var det nästan utdött.) Hur han löst olika byggdetaljer, vad han odlar i sin trädgård och om det är hans höns man hör kackla.(det är det) Annars har jag mest träffat andra backpackers på ställena jag bott. Nu är det tomt. Alla andra har åkt iväg till jobb eller aktiviteter. Vi är inte så många som bor här. Det är mulet och regn i luften. Perfekt dag att sitta och skriva.

Att fånga en fjäril på bild är inte lätt. Har kollat in en stor brandgul sort som säkert är jättevanlig men imponerande för mig iallafall. Försökt få den på bild flera gånger men aldrig hunnit. Så sätter sig en och poserar en halvmeter framför mig. Fladdrar iväg när jag får upp kameran men kommer tillbaka till samma plats i en annan vinkel.. Breder ut vingarna och slår ihop dem lite kokett för att jag ska få en bra bildserie. En fotovan fjäril. Sitter tills jag är klar och fladdrar vidare sen.

Snart iväg till färjan. Hade jag inte bokat i Auckland hade jag stannat en natt till. Det här är en utmärkt skrivarlya. Har suttit parkerad i samma soffa i flera dagar nu. Kom ett skyfall i natt. Välbehövligt enligt Evan, framförallt för plantskolan. Märkligt att det bara är en dag kvar på NZ. Molnen lättar och hönorna kacklar lite sorgset i trädgården.