Mot Picton

Bussen stannar på märkliga ställen. Nyss stod vi utanför en fallfärdig stuga med två skrotbilar utanför. Den ena växte det mossa på. Vi stod där i kanske tio minuter utan att någon vare sig klev av eller på.

Böljande kullar, betande får. Slingrande vägar. Skyltar som uppmanar tunga fordon att inte använda motorbroms, kanske för ljudets skull. I vilket fall verkar vår busschaufför inte bry sig. Här driver man skogsbruk. Lika höga granar växer i täta bestånd, skarpt avgränsade från den naturliga vegetationen. Det är väl så att i Sverige har vi inte kvar någon naturlig vegetation. All mark är odlad, även våra skogar. Därför ser det ovant ut. Undrar om det är för att UV-strålningen är starkare här som allt växer så tätt?

Nu är vi i ett vindistrikt. Fält efter fält med rader av tvådimensionellt klippta buskar. Nästan som op-konst. Blir nästan yr i huvudet av att titta ut när raderna far förbi.