Sydön

Söderut genom ett platt jordbrukslandskap med havet till vänster och gula berg som en fond åt höger. Betande kossor och får. Inte så frodigt, mer som Öland eller Provence. Lite hus då och då. Lador och skjul. Någon by. Snabbköp och bensinstation.

Vi viker av mot bergen. Vänstertrafiken känns ännu ovan. Måste koncentrera mig när jag kör.

Nu avtar bebyggelsen fort. Och träden. Gulnade gräskullar tar över. Vi far mil efter mil. Här finns inga spår av mänsklig aktivitet. Inga traktorvägar. Inga stigar. Bara denna enda smala asfaltväg som slingrar sig fram. Det är gråväder. Ett lätt duggregn faller. Lite för lite för att slå på vindrutetorkarna på automat. Grå himmel och gula berg. Så dyker det upp en alldeles turkosblå sjö.

Landskapet ändrar karaktär. Bakom sjön syns en taggigare kontur med berg i dagen. Längre bort reser sig vitfläckiga snöklädda toppar.

Men vid vägen växer blåeld och kungsljus. Gotländsk flora i fjällmiljö. Vi stannar och fikar. En kall västan river upp arga vågor på sjön.

Högre upp. Vi åker i ett pass med dramatiska berg på bägge sidor. Det är otroligt vackert. Skyarna skingras och låter den nedåtgående solen skapa en regnbåge i ett kvardröjande regndis.

Lake Hawea.

Spanar efter någonstans att tälta men ingenstans finns en plan yta, bara branta bergsidor. Har sällan

i varit i vildare vildmark. Till slut ser vi en tältplats och svänger av.

Vaknar till fågelkvitter. Det blev en kall natt med lite sömn. Fleecefilten jag köpt förslog inte och inte heller Olles sovsäck. Vi bestämmer oss för att fara neråt kusten till Fox Glacier.

Arbete med ett jordskred gör att vägen är avstängd nattetid och eftersom vi vaknade tidigt får vi vänta tills den öppnar. Sen får vi vänta när en skock får passerar.

Efter bara ett par kilometer skiftar landskapet igen. På den här sidan bergsryggen stannar fukten. Höga träd sammanflätade till en tät ogenomtränglig skog växer längs bergsidorna. Inslag av palmer, vattenfall och brusande bäckar.