Profile
Blog
Photos
Videos
Waiheke Island
Kina Backpacker på en kulle ett par hundra meter från Onetangi beach. Vid ändhållplatsen för den lokala bussen. En ljum bris fläktar. Stilla havets vågor bryts mot den flera kilometer långa sandstranden, fågelläten utanför fönstret. Ligger på min brits i en vitmålad våningssäng, handgjord av regelvirke. Själva anläggningen är en enkel träbyggnad i ett plan, säkert tillbyggd i omgångar, med vindlande korridorer och trivsamma små rum. Gulvita masonitväggar och dörrar i ljusockra. Platsbyggd inredning. Lite avrundade lister och foder som från femtiotalet. En riktig skärgårdsidyll med fin trädgård. Jag har fått ett litet dubbelrum att husera i själv, fast till flerbäddsrumspris: 30 NZ$ per natt och stugvärden bjuder på nybakat bröd.
Olle har i ett anfall av snålhet bestämt sig för att tälta en halvmil bort och har inte sett det här stället, men han lär väl komma förbi när han märker att jag fick med hans kylvaror. Waiheke Island är 2 ½ mil lång och en halvmil bred. Lagom ö att utforska på ett par dagar. Det är högsommarväder och havsvattnet är varmt. Jag har kommit till paradiset.
Hittar en akustisk gitarr som jag klinkar på medan riset kokar, har med mig råris som måste koka länge. Blir bjuden på öl som tack för mitt klinkande. Musik är magiskt, ett lätt sätt att bli accepterad. Det är trivsam stämning här och inte så stort. Några barnfamiljer men de flesta är unga, fast närmare 27 än 20, och en del verkar bott här länge. Snackar lite med en Belgare som är musikrecensent och som lagt beslag på musikanläggningen i köket. Han har bra musiksmak, mycket Blues och Funk-baserad musik
En strandskata går och letar mat i ebb-sanden. Sticker ner sin långa röda näbb i sanden och vispar runt ett tag innan den går vidare. Jag ser att den haltar. Verkar behöva en höftledsoperation. Simmar en stund igen och lägger mig och torkar på stranden. Solen tar. Blir helt slut. Hårt liv vid havet. Efter lunch. Vandrar upp för en illa röjd stig, får ducka under grenar och palmblad. Går i en naturskyddad skog på Waiheke Island. Cikadorna gnisslar och jag skrämmer iväg några stora fåglar. De försvinner med ett brakande in bland träden innan jag hinner se dem. "Varans fetischkaraktär" maler i mitt huvud som ett mantra. Tänker på konstens roll i det senkapitalistiska samhället och finner att gamla marxistiska termer från min ungdom fortfarande känns aktuella. Allt mer av mänsklig aktivitet dras in i en virvlande varukarusell. Töms på sitt reella innehåll och reduceras till enkla Köp och Sälj-objekt. Så även konsten. Varans fetischkaraktär-Förfrämligande-Alienation. Cikadorna knäpper med benen i samförstånd.
Byter till Hekerua Lodge i Oneroa. Det ligger närmare färjan och Olle är här också, fast han tältar på gården för halva priset. Han bekymrar sig lite för att jag inte ska uppleva saker och kommer med olika förslag. Jag må säga att jag är fullt nöjd med att känna varm sand mellan tårna och ta mig ett dopp då och då. Både i havet och den lilla pool som Lodgen håller med.
Går en sväng i Onerua iallafall. Hittar ett musikmuseum som startats av två pensionerade musiklärare. Ett rum fullt av pietetsfullt renoverade pianon, orglar, några gitarrer och en cittra. Flyglar står det där också. Två Bechstein, den ena en fullstor konsertflygel som donerats av en polsk pianist. Jag frågar en dam i ondulerat hår och stålbågade glasögon som verkar vara museivakt om det är okej att spela lite. Förklarar att jag har piano-abstinens. Det är okej. Sätter mig naturligtvis vid konsertflygeln först. Den har fin ton men är lite sur. Byter till den andra som stämmer bättre. Efter ett tag kommer damen upp med en fiol och börjar spela med i Summertime. Tycker det är roligare att spela än att vakta. Vi hittar några låtar till och får en liten publik som applåderar artigt. Det blir lite fint. Sen tackar jag för mig.
Går en sväng till Palm Beach också på Olles inrådan. Väldigt vackert. Får lite känsla av Gotland. Klippor som stupar brant ner täckta av kaprifol. Fast med inslag av palmer. Och en perfekt sandstrand med loja vindar och stillsamma vågor. Tar en långsimning.
- comments
Frugan Låter alldeles underbart! Har Olle hittat "Uncle Wes"? Eller finns han inte längre? Kommer du att stanna på Waiheke när Olle lämnar NZ?