Coromandel

En våg slår ut datorn. Är på väg genom en stor tunnel som havet mejslat ut i berget. Vattnet går upp till knäna där vågorna sköljer in. Inte värre än att det går att vada tänker jag och kliver på. Är nästan igenom när jättevågen slår upp mot bergväggen och dränker hela mig och ryggsäcken som till råga på allt är öppen. Räddar handduken som är på väg att flyta bort och tar mig upp på stranden. Hela ryggsäcken är blöt. Fort upp med plånbok, pass och papper. När jag lyfter upp datorn rinner saltvatten ur alla hål och öppningar. Som en liten fontän. Hittar en avskild plats med några stenar och lägger muttrande alla blöta kläder och attiraljer på på tork. Sitter i mina blöta badbyxor och begrundar förödelsen. Kameran verkar ha klarat sig. Den hade jag i fickan och fick fram fort nog för att inte vätan skulle tränga in. Likaså pass och plånbok. Några blöta kartor och kvitton knövlar jag hop till en boll. Ställer datorn på högkant efter att först ha skakat ut så mycket vatten det går. Fan också. Ville inte lämna den i bilen. Idiotiskt....

Ändå kan jag inte ångra att jag gick genom tunneln. Det här är en av de häftigaste stränder jag sett. En helt avskild liten sandremsa med höga bergväggar runt om och stora vågor som slår in med ett fräsande. Hit kan man bara komma genom tunneln eller med båt. Kastar mig i för att bli av med ilskan. Dyker genom en stor våg och simmar i det ljumma salta vattnet. Kastas av virvlarna och låter skummet skölja över mig. Känner irritationen rinna bort och surfar tillbaka. En dator, det är en värdslig sak.

Går tillbaka mot bilen. En lång stig längs bergkanten. Ömsom i regnskog, ömsom med bedövande vackra vyer. Vid en glänta står en liten flicka och plockar fibblor. Hon vet nog inte att det ett eländigt ogräs. Hon tycker dom är fina och plockar en stor bukett. Jag vet inte heller varför de är så misskända. En del växter får den rollen. Växtrikets resandefolk. De kanske reste hit med utsädet europeerna tog med sig.

En kvinna i medelåldern står som i trans där stigen tränger igenom en bit regnskog. Ser ut att vara från Kina och har bylsiga mörka byxor, vid skjorta och en liten rund solhatt i vit bomull nedtryckt i pannan. Står där och blundar och sträcker långsamt ut armarna i en vid cirkel och för sen in dem med kupade händer mot sitt bröst medan hon andas i samma takt. Vaggar som en fjärilssimmare i ultrarapid. Det är nog regnskogens energi hon vill åt. Jag tycker jag får den av att bara gå.

Vi åker dit hetvatten sipprar upp genom sanden. Hot water Beach. Mängder av människor har samlats med hinkar och spadar och gräver av hjärtans lust för att skapa små hetvatten-spa. De gräver gropar och bygger vallar. Några tinnar och torn blir det också och en fnittrig stämning. Som ett vuxendagis. Folk sitter i små klungor i sina dammar och bättrar på sandvallarna när enskilda havsvågor sköljer upp. Det är bara några timmar runt ebb det går. Grundvatten värms upp av vulkanisk aktivtet långt där nere, stiger och syns som strimmor i sanden. Jag gräver lite där det bubblar och vispar runt med foten. Det bränner under fotsulan. Är nog närmare 70 grader. Det gäller att blanda med lagoma doser havsvatten för att få det behagligt.

Senare på kvållen lagar vi middag vid en annan strand. Här består stranden av rundslipade små mörka stenar som håller kvar solens värme. Vi bygger egna spa-gropar att lägga oss i medan solen sjunker ner bakom öarna och får skyarna att flamma i orange.