Mobilen borta så nu blir det inga bilder.

Nelson

Framme vid lunch och viker av mot havet för att fika. Gassande sol och 25 grader varmt. En jättelik sandstrand. Vadar ut till ett sandrev en bit bort från själva badplatsen med vår frukt och yoghurt.Ser folk strosa förbi med hundar av olika sorter. Ser pinnar kastas i havet och hämtas in med oförtröttlig energi. Känner solen bränna.

Åker in till centrum. Dealar med biluthyrningen. Får lämna in bilen i förtid och två dagar tillgodo att använda i Aukland. På infocentret bokar vi nästa dagars kajakpaddlingsutflykt i Abel Tasman. Checkar in på ett backpackerställe mitt i stan. Var sin säng i ett 10-bäddars dorm.Nelson är en trivsam liten kuststad. Tre- fyra huvudgator med trevåningshus. Småhus i utkanterna. Köpcentrum och många små krogar på tvärgatorna.

På kvällen. Hamnar på en pub på rekommendation av karln i receptionen som är i min ålder. Typisk sportbar med lokalt klientel. Biljardbord i det inre rummet. De flesta följer en cricketmatch på storbildsskärmen. Tar en öl och sätter mig och tittar jag också. Begriper ingenting. Sätter mig ute istället. Solnedgång, ljumma vindar och en kall öl känns som en bra kombination.

Går vidare.Längre ner på gatan står en skylt med JAM /Wendesday. Kikar in och ser en typisk pubtrubadur i förtioårsåldern med blond hästsvans spela typisk pubmusik på akustisk gitarr.

Det är han och bartendern, jag är tidigt ute, men där står ett trumset och runtomkring står förstärkare, gitarrer och en bas.Hör att han har bra sväng så efter några låtar frågar jag om det är okej att jamma.

Hänger på mig basen och blir där resten av kvällen. Baren fylls av folk. Andra musiker dyker upp. Vi blir till sist en hel orkester och spontandans uppstår. Ingen annan gör anspråk på basen så jag verkar få godkänt. Till att börja med styr pubtrubaduren det hela. Han drar igång låtar som vi andra hänger på. Mycket blues som tur är. Gamla Bluesbreakerslåtar. Och Chicagostandards. Jag sjunger Born under a bad sign. Även en del country och låtar ur den lokala repertoaren. Jag får chansa på basen. Lyssna på ackordsföljden. Känna in stoppen och gissa på sticken. Men folk dansar och har kul.

Senare övergår det hela till den typ av Jam jag minns från musikforum-tiden. Ändlösa gitarrsolon i något slags funk-sväng kring 3-4 ackord. Publiken droppar av. Även jag tackar för mig efter ett tag. Nöjd med kvällen.