Jahapp, då var det till ända. Trodde aldrig att den här dagen skulle komma, på samma sätt jag aldrig trodde dagen skulle komma då jag åkte hit. Igår var exakt sex månader sen jag kom hit, då var jag lite nervös men mest exalterad över allt som komma skulle. Nu är det med en klump i magen jag skriver.

Den sista veckan här i Sydney ägnades mest åt hårt plugg, eller det var det vi hade tänkt göra. Vi hade två finals under veckan, den första på tisdagen i ekonomi och den andra på fredagen i den viktiga Aerospace kursen. Jag och Eric kom hem från Cairns på söndagen och ingen av oss var särskilt taggad på att plugga. Sista veckan i Sydney lixom... Vi gjorde dock ett tappert försök och lyckades plugga igenom en hel del. Det finns verkligen inte mycket kul att skriva om det.

På tisdagen var det så dags för tentan, som bestod dels av kortsvarsfrågor och dels multiple choice. Det känns lite märkligt att köra tipspromenadstuk på en tenta, men intressant. Det låter kanske som att det skulle vara lättare än att behöva svara på alla frågor, men icke. Speciellt inte på engelska. De skriver meningarna ibland så svåra att man inte förstår vad de frågar efter, och allt för ofta anser man att det finns fler än ett rätt svar. Nu hoppas vi att vi klarade det.

Efter tentan skulle jag möta upp Malin då jag hade lyckats fått med lite av hennes persedlar från Cairns. Hon lyckades övertyga oss alla tre att det vore ju nice att dricka en öl och kanske käka lite. Så vi gjorde det, trots att vi behövde plugga. Vi hamnade på The Corridor i New Town och hade en väldigt angenäm kväll som sedan fortsatte till en av de många thairestaurangerna där.

Onsdagen blev det plugg, massa plugg, inget kul. Samma med torsdagen, men då började tristessen infinna sig igen och vi började göra andra saker för att slippa plugga. Packa väskorna, städa lägenheten och ha filmkväll med Tone och Lotta.

När fredagen äntligen kom hade jag fått en massa pengar insatta på mitt konto och ett mail från mamma med det tydliga budskapet "Vaccinera dig! Annars..." fast givetvis med finare ord. Tack mor. Givetvis gjorde jag detta och stack in till en mysig liten klinik i stan där jag fick alla möjliga pillar, sprutor och shots. Men nu ska jag förhoppningsvis vara säkrare.

Tentan var som de två tidigare quizes vi har haft, det vill säga apstressigt. Tre frågor på en timme och trettio minuter. På KTH hade vi fått ungefär dubbla tiden. Detta resulterade i en mängd slarv men jag lyckades faktiskt svara på alla frågor. Jag och Sara satt tillsammans i ett klassrum, och Eric i ett annat. När de sade åt oss sluta skriva och lägga ner pennorna var det som att hela rummet suckade simultant och ångesten var otroligt påtaglig. Jag vände mig då om till Sara, med antagligen det största leendet jag någonsin haft efter en tenta och gjorde en liten segerdans som besvarades av henne på ett mycket festligt vis. Antagligen så hatade alla andra oss något så ofantligt mycket efter det och jag förväntar mig knappast något annat.

För att fira tog vi oss till Pancakes on the Rocks med Malin, Tim, Jennifer och James och åt en mycket god middag. Detta efterföljdes med en öl på the Argyle innan vi tog oss hem och laddade för morgondagen. Den bjöd nämligen på "Swedish midsummer" på Canteen, en av de mysiga pubarna i Bondi. Här träffade vi väldigt många av de vi umgåtts med det senaste fyra månaderna och man kan knappast säga att det var perfekt tajmat som avslutnings- och hejdåfest. Vi bjöds på "snaps" som var vodka med olika essenser (pressad citron, tranbärsextraxt mm), sill, köttbullar och korv. Stämningen blev ännu bättre när vi sjöng några av de snapssånger som fanns på de distribuerade sångbladen. Då festen började redan vid ett hann vi hem i god tid och just nu sitter jag på flygplanet på väg mot Perth där vi ska mellanlanda. Slutdestinationen är Bali, men billigaste flyget dit var via västkuststaden.

Jaha, annars då, jotack, det har ju varit ganska coolt det här. Innan jag åkte sa studievägledare på skolan att det skulle bli "bästa tiden i era liv". Skitsnack, inte i närheten, sorry! Lumpen äger fortfarande, MEN det var rånice och jag har verkligen haft det hur bra som helst. Det känns bara så overkligt att det är slut.

Antar att jag kommer få en del frågor när jag kommer hem så jag tänkte skriva ner de här så att jag kan kolla upp det sen när jag får frågorna.

Det jag kommer ha med mig från det här halvåret är först och främst vännerna. Jag vill absolut inte påstå att alla de jag träffat här och lagt till på facebook kommer vara såna som jag regelbundet kommer att umgås med. Däremot finns dem, några få, och det ska bli riktigt kul att kunna umgås när vi kommer hem och jag hoppas vi kommer fortsätta träffas.

Som fortsättning på ovanstående hoppas jag att jag tar med mig sånt hem, att när någon frågar om vägen så pekar jag inte bara utan kanske tillochmed erbjuder mig att ta en omväg för att de ska hitta osv.

Jag har också tagit vara på dagarna här mycket bättre än innan, inte jobbat enbart för framtiden utan för att ha det bra i nuet. Det ska jag göra när jag kommer hem också.

Nånting jag absolut inte kommer att sakna är de fruktansvärda trafikljusen. De har ett otroligt oeffektivt system som resulterar i flera minuter vid varje övergångställe. Av någon anledning så brukar man bli fast längre vid rödljuset om man har bråttom. Väldigt frustrerande.

Priserna kommer jag inte heller sakna. Glasspriser, hyror, typ allt är svindyrt. Så Bali kommer komma passande.

Annars vet jag inte riktigt hur jag ska avrunda allt det här, men jag har ju en månad på Bali så jag skjuter nog det problemet framför mig. Hoppas alla där hemma hade en glassig och varm midsommar med massa sol och gott sällskap.

Johan