Nyårsafton, dagen och annandagen

Nyårsafton, denna obefintliga tidpunkt i den Gregorianska kalendern. För den måste vara obefintlig, eller? Jag menar själva nyårspunkten, inte aftonen. Nyårspunkten är alltså mitt i skiftet mellan 2012-12-31, 24:59,59,99,999,9999-> typ oändligheten och 2013-01-01, 00:00,00,000,-> minus oändligheten. Svår tidpunkt att träffa och framförallt njuta av. Men vi gjorde garanterat vårat bästa.

Sydney, staden som går in helhjärtat för nyår. Vi tog oss dit med Kylie som hade oturen att behöva jobba nattskift just över denna högst omtalade natt. Avsläppta vid hennes jobb och därefter strosade vi mot Market City där vi mötte brorsan med bättre halva. På vägen hann dock jag och Emelie trycka i oss en kall öl i värmen, ryktet om alkoholförbud gjorde att vi fick agera i enlighet med SOLO, med några enkla ändringar. SOLO är en av försvarsmakten många onödiga förkorting och står för "Stanna, Observera, Lyssna, Ofta". Vilket vi lyckades med bravur. När vi väl lyckades ta oss fram till det område som är perfekt för observation av diverse knallpuffar och större smällare möts vi av kravallstängsel och vakter, och en stor skylt där det står att området är fullt. Med bara en halvtimme kvar innan spektaklet skall börja väljer vi att sätta oss ner där vi var och hoppas på att se fyrverkerierna därifrån.

Klockan blir 9 och ja vi såg en del, men långt ifrån allt. Dock var det vi såg mycket spektakulärt då de hade tre punkter som de sköt från, alla synkroniserade. Dessutom hade de närbelägna skyskraporna taken fullproppade med krutbaserat nöje. Showen var ett faktum. Efter 8 minuter och typ ett halvt ton fyrverkerier senare avlägsnar vi oss mot Darling Harbour i hopp om att hitta en pub där vi kan fukta den ytterst torra strupen som verkar vara ett allt för vanligt fenomen under nyår. En omväg förbi brorsan och Henriettas hotellrum och sedan in bland folkmassorna som firade. Tillslut hittar vi en sportbar som passade oss och vi lyckades få ett bord utomhus. Med öl, söta drinkar och varandras goda sällskap lyckades vi slå ihjäl tiden fram till tolvslagen. Vi visste inte att de även skulle skjuta raketer inne i hamnen så lite överaskade blev vi när hamnen förvandlades till ett stort fyrverkerihav och hurrande människor. Vackert, massivt, episkt, ord som inte riktigt beskriver denna spektakulära stund som vi sent kommer att glömma. Med kroppen fylld av dopamin eller annat glädjeämne utlöst av massa eld och smällar tog vi oss nån öl till innan puben stängde vid två. Då avlägsnade sig det lyckliga paret mot deras hotellrum medan jag och Emelie siktade mot Subway för årets första mål mat. Efter detta gick vi mot Kylies jobb där vi struttade in och lade oss på en soffa och somnade genast.

Nyårsdagen gick åt att återhämta oss, inte för att vi erövrat nya rekord på promilleskalan, utan snarare för att vi galet taggade på ha en slappdag. Frukost och sedan ner till bryggan där vi solade, badade och fystränade lite. Galet nice men absolut inte särskilt intressant att berätta om. På kvällen gjorde jag ett antal bokningar och det jag ser fram emot nu är min egna tripp jag skall göra innan jag möter upp Eric i Melbourne den 10e januari. Det jag skall göra är att medels public transport ta mig från Melbourne till Port Fairy, där jag skall spendera två nätter. Därefter åka med bussar längs Great Ocean Road och passera de tolv apostlarna. Jag ska stanna i Apollo bay i en dag och natt innan jag slutligen anländer Melbourne. Det kommer bli riktigt intressant och roligt.

På en annan dag nyår, det vill säga den andra januari var det dags att göra något jag sett fram emot väldigt länge, första lektionen i vågsurf. Vi tog oss till Palm Beach, vilket är beläget norr om Sydney och inte allt för långt från Scotland Island. I området kring Palm Beach hänger mycket rika knösar och kändisar så jag sa åt Emelie att om hon ska falla för nån Aussie Surfer, This is the Beach! Själv fokuserade jag totalt på vågorna som jag skulle lära mig behärska. Med en fransman som älskade sitt jobb och ett antal amatörer precis som jag paddlade vi ut, försökte fånga en våg, paddlade tillbaka, ramlade, paddlade, väntade, tog nästan en våg, paddlade, ramlade och så vidare. Efter mycket många försök lyckades jag äntligen stå upp och surfade ända in till strandkanten. Då jag umgås mycket med min kusin tänker jag utrycka mig som hon angående känslan, GRYYYMT NIIICE!!! Ibland lyckas hon bara få till det och varför inte ta lärdom av henne? För det är verkligen så jag känner.

Dock är inte surfing enbart en solskenshistoria, jag borde ha spenderat mer tid i bassängen hemma och förbrett mig för detta. Mina axlar och armar är helt utpumpade och jag kommer antagligen ha en trevlig träningsverk i morgon.

Jag tror att jag gjorde ett särskilt bra intryck på surfläraren då jag antagligen var den som försökte flest gånger men som sagt, det får armarna lida för nu.

Bilder och sånt från surfing kommer i nästa inlägg då jag förhoppningsvis har några där jag står på brädan och inte enbart har den under armen.

Nu sitter jag och Emelie och njuter på verandan, i en frisk bris och 24 grader i skuggan. Ganska behagligt men antagligen för kallt för de flesta australiensare. Ikväll skall vi laga hemmagjorda köttbullar med gräddsås och potatismos och sen blir det milkshake om solen tittar fram. Ha det fint ni hemma i Sverige, vi tänker på er, speciellt när ni har 5 grader och regn, Mohahahaha.

P.S. http://www.google.se/imgres?um=1&hl=sv&newwindow=1&sa=N&tbo=d&tbm=isch&tbnid=uvOBrKJe1hlOGM:&imgrefurl=http://www.sydney.com/events&docid=zmL48PnN16kZ9M&imgurl=http://images.sydney.com/__data/assets/image/0019/154603/new-years-eve-sydney.jpg&w=940&h=486&ei=1b7jUOafPIiUkgXPu4GQAg&zoom=1&iact=hc&vpx=4&vpy=140&dur=2794&hovh=161&hovw=312&tx=225&ty=102&sig=110935891621026784120&page=1&tbnh=133&tbnw=244&start=0&ndsp=18&ved=1t:429,r:0,s:0,i:87&biw=1366&bih=588

Och spana in mina filmer!

D.S.