Japp, nu är det snart dags att återgå till de tunga rutinerna som har låst oss de senaste åren i Sverige. Precis som Sara avslutade förra inlägget skulle jag vilja instämma med känslan inför att återvända hem till Sverige, för jag känner till viss del att det skall bli skönt men även ett stort vemod. Jag vet ju att jag kommer sakna det här livet och landet ofantligt mycket under de kommande mörka månaderna i höst, speciellt extra mycket så där två veckor innan tentorna. Dock finns det ändå en stor glädje med att få komma tillbaka med de nya insikter och erfarenheterna som man grabbat tag i den senaste tiden. Jag insåg hur mycket jag saknade hemmet ändå, när jag visade var jag bodde i Stockholm på Google maps. Däremot så insåg jag också hur otroligt behagligt det är här när jag tog en morgonpromenad i vintersolen en längs med kusten tillsammans med Lotta. Vi båda gick då i T-shirt och shorts, trots som tidigare nämnt, vintervädret...

Jag jobbar tillsammans med Andrew, en Aussie, under labbarna och projektarbetet som bedrivs i kursen Aerospace Structures. Han är grym på många vis, så som att han kan det där med mjukvaror och är en klippa på att lösa diverse hållfasthetsproblem med hjälp av de datoriserade verktygen som vi använder. Dock så är han en sopa på andra vis, så som många andra Aussies kan han uppenbarligen inte klockan. Varje labb börjar 16.00 och som god svensk brukar jag komma dit fem i för att vara på den säkra sidan. Det resulterar i att jag har ca 30-50 minuter för mig själv innan han dyker upp. Det värsta var dock i veckan då vi skulle ses vid 13.00. Då passade han på att chilla runt och göra annat tills 16.00 då han kom in, bad om ursäkt skämtsamt eftersom han hade glömt bort att vi skulle ses... Dock skall det förtydligas att han kan sin skit och vi jobbar snabbt och effektivt när han väl är där.

Vi fick tillbaka vårat kandidatexamensarbete under veckan också. Förvånade blev vi all tre då vi fick betyget B med möjlighet till A. Ni har alla läst om vad som hänt i kursen, ni har alla insett vilket enormt arbete våran handledare lagt ned, då kan ni nog också inse vilken förvåning detta betyg gav oss. Tackar tackar.

I Sydney så finns det många olika stadsdelar, och på något märkligt vis har vissa stadsdelar fått vissa dagar som deras specifika "utgångsdagar". I Bondi går man ut på onsdagar och denna onsdag var inget undantag. Vi tre, glatt ackompanjerat av Lotta och Sofia gjorde den vanliga pubrundan i Bondi och hade en alldeles förträfflig kväll.

Lördagen ägnades åt Malin, våran mycket omtalade och goda vän. För att ni skall slippa bläddra tillbaka i bloggen efter tidigare eventuella skildringar av denna individ skall jag här nu snabbt summera Malin.

Malin är en blond sprallig och energirik person som älskar Beachvolleyboll mer än något annat, förutom choklad. Hon är så passionerad i sporten att hon håller elitnivå och är en av de bästa i Sverige. Att gå upp fem på morgonen för att träna ingår i hennes vardagliga liv. Hon har aldrig långt till ett skratt och är otroligt sympatisk och ödmjuk. Under våran högst impulsiva hike som hon helt initierade började jag kalla henne Chefen. Hennes glädje över detta smeknamn växte för varje gång vi sade det och nu har hennes ego vuxit med fem tiopotenser. Både jag och Eric går in stenhårt för att etablera smeknamnet till övriga i bekantskapskretsen, med vissa mindre resultat.

Åter till lördagen. Malin fyllde år, vilket definitivt skulle firas, hon blev ju trots allt 26. Hon bjöd in till sin lägenhet där det bakades pizza med en mysig skara människor. En del Aussie och en del svensk. Bra mix. Utöver detta hade en pannkakstårta av författaren m.fl. skapats som mest såg ut som någon form av kadaver. Nutellan hade övergått till en mindre fast form och flöt ut lite överallt. Dessutom blev dekorationerna halvdana med de M&M som användes då många försvann spårlöst i magsäcken under själva kakskapandet. Tårtan smakade däremot superbt och blev uppskattat även av de ickesvenska personerna.

Efter att ha fyllt magsäckarna med mat och alkohol gick vi ut i Manly. (För övrigt är det söndagar som är Manlys utgångsdag...). Vi hamnade på en trång men mysig pub med en sval snubbe som sjöng bra och kunde stava till gitarr. Härifrån vek sedan en del av gruppen av mot södra delen av Sydney medan den andra delen fortsatte mot nästa ställe. Här var det mer dansgolv, och även detta var trevligt. En bra kväll.

Eftersom Manly förbinds med färjor som slutar gå efter en alldeles för tidig tid på dygnet blev Malins fyra (4!!!!!) sängar upptagna. Morgonen efter är väl den som skall mer detaljerat återges då den är mer innehållsrik för äldre släktingar som inte alls uppskattar utekvällshistorier så som den yngre skaran (min bror) gör. Vi gick i alla fall i storm och ösregn ner till en restaurang som levererade en störtskön frukost med allt man ville ha och lite till. I denna lokal spenderades i stort sett hela dagen och detta var mycket trevligt. Regnet som kom över Sydney kom i en sådan drastisk mängd och hastighet att det blev stora översvämningar i stora områden och bilar kunde inte köra längs gatorna. De som skulle surfa kunde paddla på brädan hela vägen ner till stranden, eller nästan, det där var lätt överdrivet. Kallt, blåsigt och blött var det i alla fall.

Nu skall nästa vecka snart börja och under denna kommer en hel del plugg att ske. Torsdag morgon kommer Sara lämna oss för att åka till Ayers Rock, och jag och Eric kommer förbreda oss inför våran resa till Cairns.

Ha det fint där hemma och njut av värmen, för det har vi inte kunnat göra idag...

Johan