Jag vill inte ens berätta om det första intrycket av Bali, det är pinsamt och deprimerande. Men men, det är väl bara att göra... Vi landar, fixar visum, snabbt, enkelt och smärtfritt. Kommer till bagageuthämtningen. Då springer de fram några välklädda snubbar, tar våra väskor och säger åt oss att följa med. Skylten som stod vid visumkontoret med det tydliga budskapet "It is death penalty for smuggling drugs" satt fortfarande på näthinnan och även då jag inte är på något sätt en knarksmugglare så såg jag framför mig hur någon annan planterat olika kemiska substrat i min väska. Så var inte fallet, de var tre äckliga män som bar väskorna i ca 100 m och sen krävde oss på pengar. Stressad och dum som man är gav vi dem, och givetvis alldeles för mycket. De ville ha mer men då blev jag arg och vi tog våra väskor själv därifrån. Vi hann bara gå 20 meter innan nästa anstormning. Denna gång av taxichaufförer. Även nu ett fett överpris. Men vi fick med surfbrädorna och allt. Det löste han snyggt genom att avmontera taxiskylten och spänna fast brädorna på taket med två rep. Vi lyckades hitta fram till hotellet och vi sov ganska gott den natten.

Dagen efter åt vi vår första indonesiska frukost som bestod av ris och kycklingröra. Starkt och gott. Därefter insåg vi att våran kartrek av hotell var sådär och insikten av att bo mitt i Denpasar, öns huvudstad, inte är lika med trevliga promenadstråk och restauranger i alla gathörn slog oss i ansiktet. Utanför hotellet gick en stor bilväg och det fanns ingen plats att gå, och inget att gå till. Alla kör som galningar, och de flesta på moppar. Som tur var fanns det en riktigt fräsch restaurang i närheten och vi åt där både till lunch och middag. Då priset var otroligt billigt åt vi även tvårätters.

Efter en massa poolhäng och allmänt chillande på hotellet tog vi en taxi till Kuta. Även denna gång med brädorna, dock i taxin och inte på taket. Den resan, som är ungefär lika lång som till flygplatsen kostade oss en sjättedel av resan första natten. Så lurade... Under bilfärden passerade vi centrala delarna och shoppingdelen av Denpasar. Det liknade ett centrum, med leksaksaffärer, matbutiker, kläder, skor, trädgårdstillbehör mm. Ända skillnaden var att man går inte här, finns inga trottoarer, utan alla åker bil eller moppe mellan affärerna.

Vårt hotell i Kuta var riktigt fräscht och vi var nöjda. Stranden tillräckligt nära och priset lågt och bra. Vi åt lunch, gjorde stan och sen middag. Stan är fylld av små gator, som det knappt får plats en bil i bredd på. Här kör de runt på moppar på vansinniga sätt och om två bilar möts har de någon form av mental duell innan en av de börjar backa.

På kvällen träffade vi Rickard. Han bodde granne med oss i Bondi, trevlig p**** När han fick höra att vi skullle hit bokade han också biljetter hit och låtsades att det var en slump. Bjöd in sig själv, men som jag Eric sa, tur att han är trevlig, och än så länge har det varit kul.

Dagen efter provade vi vågorna och fick kämpa en hel del. Det var länge sedan sist. Vågorna var stora och det var tufft och vi låg inte i mer än en och en halv timme. Surfuthyrarna sade att det skulle bli bättre om några dagar och vi hoppades på det. Värmen tar på en och vi var riktigt sega framåt kvällen. Vi passade därför på att ta varsin massage. Jag fick helkroppsmassage för 50.000 IDR, vilket motsvarar 35 SEK, för en timme, galet. Tröttare och segare än innan kom vi ut från massagestudion, dock skulle nattlivet prövas. Vi började som man brukar vid sju åtta och tog oss sen till Hard Rock Cafe för att känna av stämningen där. Helt dött. Vi hängde i och sen tog oss mot en klubb som Eric läst om på nätet. Den skulle vara den fetaste. Vi gick och gick. Och gick. Tillslut såg vi den. Det var ingen klubb, det var ett renoveringsprojekt och kanske var klubben som drabbades av terrordådet. Trött som jag var kan jag knappast påstå att jag var besviken på det uteblivna nattlivet och vi återvände hem och sov.

Nästa dag blev mer surf och strandhäng. Vi gör inte mycket annat. På kvällen hittade vi den perfekta restaurangen. En tjock asiatiska, antagligen indonesiska, som gjorde god mat till ett skäligt pris av ca 10 SEK. Så nice! Vi bestämde oss för revansch av nattlivet men jag var om än tröttare än dagen innan och förespråkade siesta. Siestan höll på i ca 13 h och utgången fick skjutas upp igen.

Morgonen bjöd på den hitintills bästa surfen och vi hade riktigt kul i vattnet. Vågorna var lagom stora och bröt lagom långt ut vilket gjorde att vi kunde ta i stort sett alla. Klockrent. Lunch hos Kinatanten, som vi kallar henne, hon som jag precis nämnde. Sen på vägen till hotellet kom ett enormt skyfall och vi stannade under ett tak i fyrtio minuter innan vi kunde ta oss hem. Regnet sänkte temperaturen, men sköljde också ner allt skräp i havet från gatorna. När man då försökte paddla ut på brädan paddlade man genom hav av plastpåsar och godispapper mm. Dessutom var vågorna mycket större nu och vi gav upp rätt tidigt. Det blev fotbollskickande istället på stranden, vilket inte är helt fel...

På kvällen sen gick det bättre. Med en bättre research lyckades vi hitta den feta klubben som man tydligen skall gå till. Här går man uppenbarligen inte ut innan 12 och kvällen blev sen. Men kul var det. Nu sitter jag vid poolen och överväger att gå till kinatanten och äta lunch.

Hejpåer