Dag 3 Ryman Auditorium Nashville

God morgon! Stay Alfred ger oss ännu en god natts sömn så vi vaknar väl utsövda. På menyn till frukost står den här morgonen en kopp kaffe! Nå väl, det får väl duga. Rolle är tidigt uppe och hinner med två baljor kaffe under tiden han skriver bloggen. Ingen lång-lat där inte, fast vi är i Nashville och har semester. När Gittan vaknat och tittar ut genom fönstret ser hon en lapp på vindrutan på vår bil. Det står att vi inte kan stå på deras parkering "för att det ska ju minsann asfalteras idag" och om man står där ändå kommer det hända grejor "Violaters will be towed". Å det vill man ju inte! Rolle suckar och tittar på arbetet på parkeringen som är pågående och gör en bedömning: "Dags att asfaltera, ja då ligger rimligtvis den dagen minst en månad framåt." Men det är ju inte vår sak att bedöma så vi flyttar snällt på vår bil och betalar astronomiska summor för ett dygns parkering. Det retar oss lite då vi valt hotellet delvis på grund av gratis parkering och när faktiskt ingenting händer under den tid vi är här. Här får vi nog koppla i Malin så att vi får tillbaka lite av kostnaden från Stay Alfred. Ni som känner Malin vet vad vi snackar om!

Mittemot hotellet ligger en servering med fyra olika restauranger i. De öppnar kl. 07:00 för att kunna betjäna alla byggarbetare i området. Det får väl duga till oss också, så vi knallar över och upptäcker att det faktiskt redan är ju lunch. Alla byggarbetare är där för att äta så det blir långa köer, men det gör inget för att då kan vi bilda oss en uppfattning om hur allt går till. Frukosten består av varm Chicken Panini, kaffe och en jordgubbssmoothie till Gittan. Vi äter och går mätta och glada därifrån. Vi bestämmer att det får nog bli morgonens frukostställe också så slipper vi slabba.

Så vad gör vi i dag? För att lära känna Nashville lite mer än bara den skräniga och folkfyllda Downtown bestämmer vi oss för en åktur med en Hop on Hop off buss. Det fanns fler turer att välja på men vi köper biljetter till en linje som säger att det är "Nashvilles bästa tur". Å den vill man ju såklart åka. En trevlig tjej säljer biljetterna och rabblar upp alla förmåner och tillägg vi kan göra, som att åka igen imorgon till reducerat pris, få rabatt på alla andra attraktioner som visas under turen och så vidare. Vi tackar vänligt men bestämt nej till allt annat utom själva biljetten och hoppar på bussen. Under turens gång visar det sig att den här busschauffören sitter på en massa rolig information. Han har nämligen kört den här linjen i 20 år. Så vi har tur, det är kanske "Old Town Trolley Tours" som är Nashvilles bästa tur. Vi åker i varje fall hela turen utan att hoppa av för att chauffören har mycket intressant att berätta. Nu önskar vi att vi hade liiite mer tid här i Nashville för att hinna åka igen och hoppa av vid fler av stoppen.

Väl framme vid slutet av turen går vi in en sväng på Hard Rock café för att läska oss i värmen. Det behövs verkligen att stanna vid många vattenhål i denna värme! Vi fortsätter upp på Broadway och går in på Ernest Tubbs Record Shop. Skivaffären har fyllt Country- and Bluegrass-fans behov i över 69 år, säger deras hemsida. Där finns vinylskivor av de flesta Bluegrass- och Countrystjärnor - gamla som nya. I samma byggnad sänds varje lördag Ernest Tubbs Midnite Jamboree, vilket man gjort sedan 3 maj 1947.Det var frestande att köpa på sig några fina vinylskivor men vi insåg att de skivorna kanske inte lämpar sig att fara runt Tennessee i vår bil och sedan packas ner i resväskan för hemfärd så vi väljer en CD av Steeldrivers mest som souvenir. Vi fortsätter gatan uppåt för att titta in i Laylas Bluegrass Barn för att kanske få höra lite Bluegrass. På vägen passerar vi ett annat hak som heter Two Fiddlers och hör en väldigt duktig fiolspelare vilket lockar in oss där istället. Hon drar i gång "When the Devil Went to Georgia" och gissa vilket drag det blev!! (Lyssna på låten på Spotify så fattar ni.)

Som vi skrev tidigare har vi haft lite parkeringsbekymmer. Den parkering vi står på säljer bara 6-timmars intervaller så vi måste gå tillbaka och fylla på avgiften. Så då går vi tillbaka till vårt hotell, fyller på med lite att dricka och lite mer dollar i parkeringsautomaten. Vi plockar också med oss biljetterna som ligger och väntar på oss - ikväll ska vi gå på Bluegrass Night at Ryman! Innan showen vill vi fylla på med lite mat i magen så vi väljer att gå till det fina caféet som ligger i anslutning till Ryman. Med anledning av kvällens show måste man gå igenom en mindre säkerhetskontroll för att komma in på området där också fiket ligger. Vakten går grundligt igenom Gittans handväska och blir förvånad över hur många fack det finns. Jo'ru så att! När hon sedan ser Rolles fina kamera blir det stopp. Nej inga kameror får tas med in på konserten men "du kan lämna den i garderoben. Dock utan att vi tar ansvar för att den". Rolle gillar inte riktigt det erbjudandet så vi får helt enkelt gå hem igen med kameran. Lite snopet! Vi minns väl att det var ok att ha med kamera på Grand ol' Opry men det hjälper ju inte här. Tillbaka igen kunde vi sitta ner och äta varsin fantastiskt god sallad. Drickat blev, i denna värme, som oftast vatten. Ibland mer och ibland mindre klorsmak!

När klockan närmade sig sju började folk runt omkring oss röra på sig. Man hade öppnat dörrarna till Ryman Auditorium, den fina konserthallen. Vi har varit på en rundtur tidigare så vi visste hur fint det är men vi kan varmt rekommendera att göra turen. Mycket musikhistoria har skapats här! Showen öppnades med att en man (som vi glömt namnet på men han var väldigt välkänd av publiken) som berättar en hel del om Bluegrassens födelse på 40-talet och vilken betydelse just Ryman haft för dess tillkomst och möjlighet att spridas. Kvällens band, Earls of Leicester, spelar enbart låtar av Flatt & Scruggs, vilka räknas som Blugrassens fäder. Det blev en fullständigt magisk kväll. Det var fullsatt till minsta skrymsle och publiken var verkligen med. Det stampades i golvet och folk visslade, tjoade och klappade i händerna. Vid varje solo, och de är många i bluegrassmusiken, fick varje musiker en rungande applåd. Musikanterna berättade också roliga anekdoter mellan varven och drev hjärtligt med varandra. Efter 2 timmar stapplade vi ut och kände oss ganska uppfyllda med härlig musik och mycket god stämning.

Nu kunde vi gå hem och sova sött och ladda för morgondagens Bluegrassfestival. Javisst ja! Vi måste fylla på parkeringen! Äh, vi tjuvparkerar på vår gård. Det har inte hänt något på hela dagen och ingen ska väl asfaltera här i natt!

Sov gott!