Dag 18 på vår resa mellan Chicago och New Orleans. Vi vaknade upp i ett soligt Montgomery som hade mycket att erbjuda, men vi ignorerade allt detta fina och trevliga för att sätta oss i en stekhet bil och köra ner till New Orleans. Vi hade satt GPS:en på SS Alabama i Mobile, eftersom det var något man inte fick missa enligt alla guider och omdömen på Tripadviser. Resan i dag gick hela vägen ner till New Orleans men dagens blogg kommer mest att handla om Mobile och USS Alabama, mer om New Orleans i morgondagens blogg. Vägen ner till Mobile gick på raka, snabba två-, tre- och fyrfiliga motorvägar. Vi gjorde ett stopp på Cracker Barrell för att äta lite mat. Det kändes lite udda att sitta på en restaurang där nästan alla hade pistol i bältet. Men vi kunde lugnt äta, ingen blev galen och drog vapen. Någon timme efter stoppet började molnen att torna upp sig och det började åska. Vi kom in i ett regnväder som inte går att beskriva. Det verkligen öste ner som om någon hällde en hink vatten över oss i varje droppe. Man såg inte mer än tiotalet meter framför bilen men trafiken fortsatte i nästan samma hastighet som innan. Gittan som satt bredvid var ovanligt tyst och koncentrerad. All heder åt tourens chaufför! Regnvädret varade som tur var bara i cirka tjugo minuter sedan var det sommar igen med 32°C. Konstigt!

Framme i Mobile gick det på ett virrvarr av broar och det gällde att hålla tungan rätt i mun för att inte komma fel. Men bra samarbete mellan driver och co-driver gjorde att vi hittade rätt och det stora fartyget blev synligt för oss när vi närmade oss USS Alabama Battleship Memorial Park. Fartyget blev klart 1942 och var 680 fot långt och 108 fot brett. Hon vägde över 45 000 ton i stridsfärdigt skick. Det fanns ca 2 500 personer, varav 127 officerare, ombord när hon drog ut i kriget. Med 130 000 hästkrafter och en hastighet på 28 knop tog hon sig ut i Atlanten och Stilla Havet. Det finns fler hemsidor att läsa på om man vill ha mer fakta. Här är en http://www.ussalabama.com/. Det var verkligen mäktigt att vandra runt på detta skepp. Vi vandrade runt tre olika rundturer som man markerat med olikfärgade pilar för att man skulle kunna gå själv och i sin egen takt. Vi fick en "Visitor's Tour guide och kunde läsa om de olika rummen och sakerna vi passerade. Många stegar att klättra upp och ned för gjorde att vi till slut knappt visste vilket håll som var upp eller ner. Vi rörde oss nog två våningar neråt och 5 uppåt. Översta våningen var avstängd och tyvärr var bryggan under restaurering och stängd. Det var som ett eget samhälle ombord. Där fanns sovsalar, kök och matsalar men också skomakare, skräddare, tandläkare och läkare, apotek, biosalong, snickarverkstad, metallverkstad etc., förutom det man tar för givet att det ska finnas såsom radiohytt, stridscentral, ammunitionsförråd och sådant man förknippar med fartygets uppdrag. Fler rum var inredda som minnesrum för de som varit på båten och omkommit i strid. Det fanns och rum med utställningar om systerfartyg till Alabama. Hon hade gått i Stilla Oceanen och varit med om bl.a. slagen om Iwo Jima och i Atlanten vid Norge och Spetsbergen. I parken fanns också ubåten USS Drum men vi var ganska nöjda med att sett "Lucy A".

Nu kände vi oss redo för sista biten till New Orleans. Det rullade på ganska bra med bara en liten regnskur. Resan gick ut ur Alabama och in i Mississippi. Vi såg tydligt hur naturen ändrade sig från höga tallar och lövträd till att bli mer sumpmark och mindre träd. Ibland såg det ut som i våra fjälltrakter med myrar och småbjörkar. Snart var vi nästa stat, Louisiana, där New Orleans ligger och vi åkte på en otroligt lång bro som ledde in mot staden. När vi kom upp på brokrönet kunde man se New Orleans skyline. Det var häftigt! Väl över bron var det dags att vara skärpt igen för att hitta till hotellet. Det gick till en början genom ganska ruffiga kvarter. Vi passerade ett ställe där en stor smoker stod på gatan och det såg ut som det ordnades mat till hela kvarteret. Helt plötsligt blev husen väldigt prydliga och såg välskötta ut. Vi hade kommit in i The French Qvarters och snart var vi framme vid hotellet. Där kunde man stanna precis framför ingången och två killar kom fram och ordnade med vårt bagage och tog hand om bilen. Det var helt omöjligt att parkera i dessa kvarter men hotellet hade parkeringsservice så mot en svettig summa parkerade de bilen en bit iväg och skulle hämta den när ville checka ut (hoppas vi!). Vi intog vårt väldigt fina rum, bäst hittills faktiskt. Efter att vi packat upp lite tog vi oss ut på Bourbon Street i den varma kvällen för lite mat. Vi kände oss väldigt turistigt vilsna men vi hittade ett ställe och åt väldigt god mat - Jambalaya Gamba Jaja och Cajun Shrimps. Det hördes musik från överallt och vi tittade runt lite och gick in på ett ställe där vi fick digga till lite funk. Det var ett roligt gäng som spelade och det avslutade med WMCA och alla vrålade med. Innan vi gick hem hittade vi ett ställe där bandet lirade Chicagoblues så där var vi tvungna att lyssna lite. Det kostar inget att gå in på de olika ställena för att lyssna på musik, som det gjorde i bl.a. Memphis och Chicago men de kräver att man ska köpa en drink direkt man kommer in vilket gör att man inte bör byta ställe för ofta. God natt!