Dag 7 på vår resa mellan Chicago och New Orleans. En ny dag och tänk, det har redan gått en vecka. Men i dag var det Graceland som stod på tur. Ingen av oss kan eller vet så mycket om Elvis egentligen, men så mycket vet vi att han betyder mycket för den musik vi gillar och när man är i Memphis så är det naturligast i världen är att besöka Graceland. Väl där slogs vi av att logistik och kommers, det är Amerikaner världsmästare på. Efter att ha fotat oss vid ingångsskylten tog vi oss in i biljettförsäljningshallen för att lösa ut våra förbeställda biljetter. När vi kom fram till luckan sa biljettförsäljaren att det måste ha blivit något fel vid vår beställning, vi hade blivit dubbeldebiterade. Men det blev inga problem, hon satte tillbaka pengarna på vårt konto direkt, så var det klart. Nu var vi lite hungriga och det var 45 minuter kvar till vår tur skulle börja. På området fanns en superfin restaurang i -50 tals stil. Såklart är det obligatoriskt när det gäller Elvis ställe. Efter att ha fått våra burgare serverade av en ganska trött och icke-service-minded tonåring (vad-gör-jag-här-när jag-hellre-vill-sova-attityd) började det närma sig för vår tur att åka med den lilla bussen över en stor high-way och upp till "The Mansion". Vi ställde oss i den obligatoriska kringelkrokskön som verkar finnas runt om i hela världen. När vi skulle passera säkerhetsvakten tittade han ner i Gittans väska och såg videokameran. Oh no, inga rörliga bilder mam, du får låsa in kameran i ett skåp där borta. Typiskt att ha den med i väskan just nu. Vi skyndade bort till säkerhetsskåpen och Gittan stoppade i två 25-centare och naturligtvis skulle det ena myntet fastna. Vi hade inga fler 25-centare och ingen som kunde hjälpa till. Vår kö ringlade vidare och vi var inte där! Antagligen såg en säkerhetsvakt stressen i Gittans ögon för han klev fram med sitt breda leende och ordnade saken och gav tillbaka pengarna. Vi fick förvara kameran kostnadsfritt! Stort i denna anläggning där man gör pengar på allt. Hoppas han inte får sparken! Snart var vi också med på bussen, efter det obligatoriska fotot framför en bild av Graceland. Vi blev utrustade med hörlurar och en Ipad som vår egen privata guide. Ganska trevligt sätt att gå en guidad runda faktiskt! Efter lite väntetid både i och utanför bussen kunde vi till sist träda in i The Mansion! Vilket hus han bodde i! Vi blev rätt imponerande. Huset var riktigt mysigt och kändes hemtrevligt. Inte speciellt stort egentligen men fint inrett utan att vara överdrivet eller för mycket. Det kändes som att han inrett för att ha det praktiskt och bekvämt och inte för att visa hur rik han var. För det var han! Med respekt för Elvis vilja visades inte hans privata övervåning. Den delen av huset var endast för honom och hans familj medan resten av huset var till för att umgås med vänner. Det blev en fantastisk tur genom huset och några andra byggnader på gården. Vi har nog aldrig sett så många guldskivor förr. Han har verkligen gett sitt bidrag till musiken. Han var också stor i filmbranschen under flera år även om han aldrig fick de roller han ville ha. Han fastnade i rollen som charmören. Såklart med det utseendet! Guiden i våra öron berättade att Elvis till slut tröttnade på att göra film och ville göra comeback på musikscenen och erövra den stad där han inte ännu lyckat. Han satte upp en stor show i Las Vegas och resten är, som guiden sa, History! Elvis for President!!

Efter att lugnat ner oss lite drog vi vidare mot Nashville. Det var ca 30 mil på Highway 40E att avverka. Det rullade på fint med våra fina "Texas". Vi fick uppleva både sol och regn på vägen. Har aldrig sett så stora regndroppar som plaskade ner på oss under några minuter men mest var det uppehåll. Trafiken flöt på bra och runt sjutiden var vi framme vid vårt hotell i Downtown Nashville. När vi checkade in sa portiern att vi var uppgraderade till en svit med två rum och en jacuzzi. Tackaar! sa vi och lyfte på hatten. Efter att vi installerat oss gick vi ut i den, minst sagt, ljumma kvällen för att hitta något ställe att äta på. Det var promenadavstånd till de centrala delarna av stan så det kändes bra att få röra på sig lite efter bilfärden. Klockan hade hunnit blivit rätt sent för mat och det märktes på de ställen vi passerade. Broadway, som är partygatan i stan, var full med partajande människor och det var mer dryck än mat som lockade. Musik strömmade ut från barerna. Tyvärr lät det mer som after-ski än ljuv blue-grass men man kunde ibland höra några banjo- och mandolintoner. Vi trängdes lite med folk innan vi bestämde oss för att hoppa in på Hard Rock för att sitta ner och äta något gott. Vi fick vänta lite på ett bord så vi tog varsin sommardrink i baren. Snart fick vi bordet och avnjöt en god middag med pulled pork, cowboy beans, citroncoleslow, parmensanfries, lökringar och ceasarsallad. Mums! Efter det var det vara God natt som gällde!