Dag 8 på vår resa mellan Chicago och New Orleans vaknade vi upp ur vår törnrosasömn i det uppgraderade rummet, utvilade och pigga. Vi beslöt att planera upp resten av resan så att vi inte bara kommer att sitta i bilen och så att vi också kommer att se så mycket som möjligt av det vi vill se. Hela nästa vecka var redan uppbokad, med roliga och spännande äventyr som Grand ol' Opry, Bluegrassfestival och reanactment-slag i Brandenburgh. Vi började att titta på hur många mil vi skulle åka totalt, och det var många. Vi organiserade upp resan och prioriterade = valde bort en hel del som vi skulle vilja se. Skulle vi hinna med allt skulle vi behöva bosätta oss här och det vill vi ju inte. Så det kommer att bli rätt mycket sträckköra sista dagarna men vad gör det, när det är bara Rolle som kör J. När vi blev klara med planeringen gick vi ner mot centrum och Broadway. Vi hade planer på att köpa varsin Cowboyhatt och besöka Johnny Cash museet. På vägen hittade vi The Country Music Hall of Fame och där ville vi gärna titta in. Väl där kände vi att hungern drabbade oss och då upptäckte vi att det fanns en mexikansk restaurang, Bajo Encihlada, och den ville vi prova. Så det fick bli varsin shirt steak med pulled pork, smoked beans, jalapenos, cheese, habaneros och naturligtvis nachochips. Det var otroligt gott och enormt stora portioner! Och vi tror att vi äter nachos i Sverige, vilket skämt! Mätta fortsatte vi till deras giftshop och där blev Rolle irriterad för första gången. Han hittade en snygg skjorta i rätt storlek, men det visade sig att det var damstorlek och den var både för kort och för liten. Han utbrast att det skulle vara förbjudet att göra om herrkollektion till damkollektion. Vi killar får inte ha något mode kvar utan att alla tjejer tar över allt tufft som cowboykläder, cammokläder och döskallar. Ni kan väl hitta på egna tuffa kläder! Gittan tittade bara och sa att killar inte är någon köpstark grupp som har shopping som intresse. Vi hittar i alla fall några grejor att handla och gick sen vidare till en skoaffär för att titta på cowboyboots. Vad finns där, jo nästan bara damboots så vi går till en hattaffär. Vad händer? Jo Gittan hittar en Indiana Jones hatt som hon köper. Nu började missmodet hos en av oss! Det var 35°C och solen stod i zenit. Det kändes säkrast att vi fick kyla av oss med något att dricka, så ett stopp på Tequila Cowboy kunde passa fint. Väl inne var det afterski igen med skitdålig musik, så det blev bara en öl där. Vi fortsatte jakten på en schyst hatt till Rolle och gick till nästa hattaffär. Affärerna ligger tätt på turiststråket så Rolle hittade äntligen en hatt han gillade. Nu kunde vi i lugn och ro gå på Johnny Cash-museet. Det var uppbyggt så att man följde Johnny Cash från tidig barndom till den sista sång han gjorde. Museet har den största samlingen av Jonny Cash-grejor i världen. Vi upplevde ändå inte museet speciellt stort och tyvärr var det ganska trångt och mycket folk. Det sista som visades var en monter med stolen han satt i när han sjöng "Hurt". Bakom stolen visade man videon om och om igen. Det kändes stort! Vi avslutade besöket med en, faktiskt, riktigt god kopp kaffe. Efter det fortsatte vi genom den gapande och skrikande staden till en bro som gick över Mississippi och hade utsikt mot en park där det skulle vara konsert den 4 juli. Gittan läste att Sheryl Crow kommer att vara en av artisterna och det kan ju vara något att lyssna på. Vi fortsatte mot hotellet och beslöt att kyla av oss i polen, som ligger två steg utanför vår dörr. Det var väldigt skönt att få svalka av sig lågmoraldagen som tyvärr hade uppstått här i Countrystaden nummer ett. Men vi får inte måla fan på väggen för det, vi måste ge Nashville en rejäl chans till. Det kan bli en utmaning med tanke på att människor i vår ålder inte gillar att trängas, i hög, skränig musik, och det under USA:s absolut största högtidsdag. Men skam den som ger sig! Efter att vi hade svalkat av oss gick vi upp till en liten bar som heter South. Där satt både Robert E Lee och Jefferson Davis på väggen. Vi beställde in lite pulled pork och ett par öl och en cider, mycket lugnare. När maten var uppäten gick vi till rummet igen. Då hände något märkligt! När vi skulle gå in hade säkerhetshaken av någon anledning hoppat på och dörren var låst inifrån, fast ingen var där. Hur skulle vi nu göra? Vi pratade med receptionen som ringde hotellvaktmästaren. Han tog sig in på ungefär 30 sekunder, med hjälp av en gummisnodd och en nål till en anslagstavla! Så säkerhetshake är kanske inte den bästa säkerhetslösningen. Inget vi kan rekommendera att investera i. Efter all värme och sol idag beslöt att titta på lite tv och ta en tidig kväll för att vila ut till 4 juli-evenemanget, så God natt!