Dag 12 på vår resa mellan Chicago och New Orleans. Vi vaknade upp på The Fiddler's Inn nöjda med vad vi fått vara med om på The Grand Ol' Opry och undrade, medan vi drack vårt morgonkaffe, vad som skulle hända oss idag. Uppspelta efter gårdagen satte vi oss i bilen för att ta oss till nästa mål som var Munsfreeboro, Tennesse. Där skulle vi gå på en av höjdpunkterna på resan, Uncle Dave Macon Days som är en Bluegrass, Oldtime festival. Vi hade bokat ett rum på Motellet Super 8 i tre nätter och väl där installerade vi oss i ett superhärligt rum. Sedan åkte vi ner till stadens centrum för att se vad som fanns där. Munsfreeboro var inte en speciellt stor stad räknat i Amerika. Det är inte fler innevånare än 28 000 personer, men till Macon Days kommer staden att fyllas av betydligt fler. Vi tog en sväng på staden runt centrum och torget, där man senare under dagen skulle göra ett försök att komma in i Guinness rekordbok med världens största Square dance. Det skulle bli kul att titta på! Vi försökte hitta ett fik för en kopp kaffe, men att sitta och fika verkade inte vara något som slagit igenom här i Munsfreeboro. Däremot fanns fler ställen där man kunde dricka öl och röka, vilket för oss kändes väldigt omodernt. Vi frågade en polis var man kunde få en kopp kaffe (för polisen borde veta, de äter ju munkar och dricker kaffe hela tiden). Han såg emellertid lite fundersam ut men kom på att det fanns ett fik om vi gick ett kvarter bort. Vi sa tack och började gå mot fiket då ett par i vår ålder kom fram till oss och frågar om vi var här för att dansa Square dance och såg menande på Rolle med mustasch och cowboyhatt. Vi svarade både ja och nej, ja för det skulle bli kul att titta på och nej för att vi var här för the Macon Days. De sa att de skulle vara med och dansa och de hade aldrig varit på festivalen fast de bodde väldigt nära. Vi pratade ett slag och vi önskade dem lycka till med dansen och fortsatte mot fiket. Fiket var naturligtvis igenbommat så vi fick gå vidare. Vi bestämde oss för att gå ner till festivalområdet för att orientera oss och fota lite. Vi pratade med lite folk om festivalen och alla sa att det skulle bli AWSOM! Vi bestämde oss för att gå tillbaka för att det började dra ihop sig till dansstart. När vi kom förbi samlingsplatsen för alla dansare fick vi se paret som vi pratat med förut och gick fram till dem igen för att heja på dem. Då hände något märkligt! Alla runtomkring hojtade åt oss att vi skulle vara med. Vi försvarade oss med både näbbar och klor och sa att vi aldrig dansat Square dance förut och att vi var från Sverige. Hur fan det än gick till så övertalade de oss och vi ställde oss i ringen tillsammans med alla andra hundratals dansare och lyssnade till alla regler och hur allt skulle gå till. Plötsligt sa "the caller", ja hon som skulle leda allt, att det fanns gäster här, ända från Sverige som ska dansa med oss. Var är ni någonstans? Räck upp era händer och kom fram så vi får prata med er! Vi undrade: Hur fan gick det här till? Men plötsligt blev vi intervjuade av lokalpressen och live på Facebook av någon bloggare (tyvärr han vi aldrig få namnet på bloggaren). Efter alla applåder och intervjuer gick vi tillbaka till våra platser och konstaterade att nu kunde vi inte smita så det var väl bara att ta tjuren vid de berömda hornen, vi skulle ju i alla fall vara med och slå världsrekord! Hela samlingen av dansare fick öva några gånger på dansturen vi skulle göra och den kändes inte helt omöjlig att göra och tillslut fick vi äntligen tåga ner till det torg där rekordet skulle sättas. Alla vi Square dansare blev placerade i ringar som var ritade på asfalten och vi fick stå i ring nummer två, alldeles invid scenen där Hog Slope Stringband skulle spela. Det blev fler intervjuer under tiden allt organiserades vid torget. Tidningar och lokal-TV ville prata med de som kommit ända från Sverige (eller var det Switzerland?) för att vara med och dansa. Det fattades ett antal dansare så man rekryterade från publiken runt omkring men tillslut var antalet uppe i det som skulle vara för att slå rekordet. Alldeles före start blev det ytterligare en intervju av en Tv reporter som ställde en kamera som filmade i 360° mellan oss och våra partners. Han vile få med när vi dansade. Dansa naturligt bara! sa han. Bry er inte om kameran! Det är lugnt, sa vi som nu vant oss vid mediadrevet! Hog Slope Stringband drog i gång dansen något försenat och vi skulle dansa i totalt 7 minuter för att rekordet skulle slås. Det skulle inte vara några problem! När sju minuter gått jublade vi alla 900 dansare och det kändes stort att ha slagit ett världsrekord. Undra hur vi kommer att bli bemötta i Eskilstuna efter detta? Vi är antagligen Sveriges enda världsmästare i Square Dance, yiihoow! Och Rolle gjorde allt med cowboymustasch och cowboyhatt. Det är stort!

Efter att dansen var avklarad spelade Hog Slope Stringband tre låtar till. De sa att de inte vågade spela mer för de hade inte tillåtelse av myndigheterna att spela längre. Här i Amerika är det bäst att rätta sig efter vad de säger. Skrattande och glada kom vi på att vi inte hade ätit på hela dagen så vi hoppade in på en restaurang på väg tillbaka till Motellet. Det fick bli pizza och gyros för det var det som bjöds. Efter maten åkte vi skrattandes till Motellet och undrade vad som hänt. Vi hade haft skitkul, träffat mycket trevligt folk som sagt att Munsfreeboro ville adoptera oss och att nu tillhörde vi Södern. I morgon får vi se om vi kanske ska uppträda på Macon Days med Idas sommarvisa eller något annat oförutsett. God natt!