Ännu en typ sömnlös natt på hostelet... Tänk er att försöka sova i vad som känns som 45 grader, lakanet åker av sängen även om man ligger helt stilla och man hamnar på själva madrassen som säkert varit med några år samtidigt som det är ett helvetes jävla oväsen utanför rummet KONSTANT dag som natt... Ja, då känner mig sig inte superpigg.

Vi gick upp i alla fall och tog det lugnt vid poolen (som förövrigt inte är en utomhuspool som utlovats utan instängd i vad som ser ut som en plastburk) för att samla kraft inför dagens utflykt. Märks det att jag inte är särskilt nöjd med vårt nuvarande boende? Det utlovades även daglig städning, men det städades inte en enda gång (inte så fräscht med tanke på att man slänger skitpappret i en papperskorg, ja ni fattar). Förövrigt var vi tvungna att fråga efter toalettpapper för inte ens det fyllde de på. Aja, nog om detta.

Älskar i alla fall San Pedro de Atacama, så himla mysig liten by! Blir helt förälskad av att strosa runt på sandvägarna med ljudet av panflöjt i bakgrunden från torget vid den lilla kyrkan i byn. Skulle kunna gå i souvenirshopparna i evigheter (till Magnus stora förtvilan). I dem säljs allt från alpackasockor/kläder av olika slag till kokablad. Kokablad sägs vara bra mot eventuell höjdsjuka, men jag har aldrig provat. När jag var i Peru berättade en guide vi hade där att många blir dåliga i magen av dem eftersom de ofta är lortiga. Sedan skulle det också kännas fel eftersom det är olagligt i Sverige och det är ju ändå från dem som kokain utvinns.

Innan dagens utflykt åt vi på "Inka", en peruansk restaurang (skräll!). Vi har kommit att bli stammisar där, åt där varje dag. Varför byta bort ett vinnande koncept? Billigt och allt vi åt var supergott! Dessutom var det väldigt mysigt och trevlig personal.

Idag var det dags att åka till Laguna Cejar, Laguna Tebinquiche och Ojos del salar. Alltså, laguner i öknen som omges av salt. Här var det lika enastående natur som övriga ställen vi besökt i Atacama. Helt plötsligt ser man turkost vatten i det i övrigt supertorra/brunvita landskapet. Och som vanligt, stora vulkaner och berg i bakgrunden.

I en av lagunerna fick vi bada. Man har ju hört att man flyter lätt i väldigt salt vatten, men att det var SÅ lätt hade jag inte föreställt mig. Hur man än försökte så gick det inte att sjunka. Det gick heller inte att simma som vanligt eftersom benen flöt upp ovanför ytan. Det var en rolig upplevelse!

Guiden, som förövrigt var samma som gårdagen, berättade att i området finns stora litiumgruvor. Det hade varit protester eftersom de använder mycket av vattnet här för utvinning av litium och eftersom det är det torraste stället på jorden, finns inte direkt mycket vatten från början... Eventuellt skulle presidenten besöka Atacama och de hoppas att han ska förstå vad det gör för miljön. Det är både för- och nackdelar med t.ex. elbil........

Stopp 2 var ett kort stopp där man skulle kunna spegla sig i två av "saltökens ögon". Det blåste endel och var inte så klart i vattnet, men ändå rätt sjukt hur det helt plötsligt bara uppstår två stora pölar med vatten mitt i öknen.

Tredje stoppen var en lagun som torkat ut under sommaren och påminde om en större saltöken. Det liknade Salar de Uyuni i Bolivia!

Det är varmt i öknen och det var tur att vi fick bada. Man blev lite halvmör av att vara i solen hela dagen, man kan hoppas att det hjälper med nattsömnen ikväll.