Dags för tur!

Dagen börjar med en frukost. Vi sätter oss på ett ställe och beställer. En ost- och skinkbaguette och en juice får det bli. Servitrisen säger "ska du inte ha dethär paketet istället, det kostar typ lika mycket men du får med kaffe, te o mer grejer". Så jag körde på det. Linn valde smart nog att köpa bara en baguette och dryck.

Linns baguette + dryck kommer och jag får en skål med ägg och 3 rostade bröd (som är orostade). Aja, de kommer nog med baguetten, det skulle ju ingå ägg, baguette, smör, marmelad m.m. Men ingen baguette kommer. Tillslut frågar jag och får svaret "du valde ju ägg?". Det visar sig att det var baguette ELLER ägg ELLER smör och marmelad och att hon av nån anledning bytte min baguette till ägg. Fyfan så kass frukost och service. Det kalaset kostade då 100kr per person.... Linn fick iaf en törr baguette så vi ska väl vara glada att det inte byttes till nåt annat antar jag. Första gången vi aktivt säger "nej, det blir ingen dricks till dig" (de föreslår alltid 10% och man får säga ja eller nej). Så, då var det hemska avklarat, nu till det roliga.

Idag har vi två turer planerade. Efter att ha chillat lite vid poolen går vi och äter och sedan går vi till turbutiken.

Vår första tur går till "Valle de la Luna". På svenska typ "måndalen"?

I Atacamaöknen har NASA testat marsfarkoster sedan slutet av 90-talet (dock inte just här). Det har även experimenterats med olika typer av bakterier m.m. Varför? För att ytan liknar Mars och för att det regnar så sällan. Det gör att man kan se hur extremt gamla floder som torkats ut fungerar och vilka organismer som lever där, samt testa fordon i en miljö som liknar den på Mars.

Men vi är inte här för att testa några fordon eller experimentera. Vi är här för att kika på det vackra landskapet!

Efter en liten bit på asfalt kommer vi fram till besökscentret där biljetter visas upp och åker sedan in på grusvägarna. Hastigheten är låg och gropar finns. Turen går först till en gammal saltgruva. Det är 31 grader varmt och stekande sol. Som nämnts tidigare är UV-index väldigt högt här och det känns att solen bränner bra mycket mer än vad man förväntar sig. Det gäller att smörja sig noga.

Första promenaden är dock bara på 10-15 minuter. Vi når en ruin av en byggnad där arbetarna bott och får vila oss i skuggan medan vi lyssnar på lite information om saltgruvorna. Arbetarna behövde transportera vatten och förnödenheter långs sträckor bara för att överleva. Redan det måste ha varit väldigt jobbigt, innan man räknar med att de utan sprängämnen hackade fram saltet. Saltet användes framförallt till mat (längesedan) och till de närliggande koppargruvorna lite mer nyligen. Det behövdes för att utvinna koppar. Vi går till en del av en gammal gruva där man kan höra hur berget låter på grund av temperaturskiftningarna i omgivningen. Det knakar och knäcker här och där. Temperaturen kan variera mellan runt 30 grader varmt på dagen och många minusgrader på natten! Men nu är det sommar, så då är det 31 på dagen och 10-15 på natten. Tillbaks till bussen och mot nästa stopp "Tres Marias".

I landskapet finns massa kullar av sten. Men just här har erosion skapat tre pelare, som fått namnet "Tres Marias". Arbetarna förr i tiden trodde att de vakade över dem och såg till att inget hände. Bredvid finns något som ser ut som en sköldpadda eller dinosaurie. Det är bara ett kort stopp som följs av ett rent fotostopp. Här kan man se de olika bergskedjorna samtidigt. Det är Anderna i bakgrunden och... fan har redan glömt namnen. Men det är 2 till som skapar variation mellan de olika "lagren" i utsikten. Mäktigt!

Nu följer en lite längre promenad upp på ett litet berg. Här finns det, förutom det numera traditionella månlandskapet också stora sanddyner. Vi når toppen av berget och möts av ännu en storslagen utsikt. Det är svårt att beskriva hur det ser ut och inte heller lätt att fånga på bild. Man måste nästan se det i verkligheten för att se storheten.

När den lite längre promenaden är avklarad stannar vi på en stor platå för lite fika och "Pisco sour". Visst ser det fint ut med bergen runtomkring, men inte så storslaget som man kanske hoppats för en utlovad vacker solnedgång? Som tur är ska vi vidare.

"Måndalen" är nu stängd, men vi åker upp en bit för att blicka ut över dalen. Och här känns det mer solnedgångsvänligt! Vi blickar ut över några av de delar som vi tidigare åkt igenom när solen går ner bakom bergen. Utsikten var verkligen spektakulär och något man är glad att man upplevt.

Nu blir det tillbaks till staden för att göra oss redo för nästa tur.

Klockan går och vi undrar hur vi ska hålla oss vakna. 23-01 ska vi iväg, sent för oss som är vana att lägga oss vid 22 och som fortfarande är ganska trötta efter gårdagens resande. Men snart bär det iväg.

Vad ska vi göra mitt i natten? Titta på stjärnor såklart! Lite regn betyder lite moln, som betyder många stjärnklara nätter. Världens största teleskop ligger i... Atacamaöknen. Men det är inte det vi ska titta i. Vår buss tar oss istället en bit utanför staden för att slippa mycket av ljusföroreningarna.

Vi stannar på en ödslig plats och en man i svart luva kommer till bussen. Här finns inga ljus och vi uppmanas att inte använda våra telefoner, för att ögonen inte ska bländas. Han pratar med en överdrivet tuff röst, som han förklarar att alla dokumentärer inom astronomin använder. Efter ett tag utbrister han "Is that swedish i hear?". Vi svarar yes och får "Det var längesedan jag hörde svenska" tillbaks. Det visar sig att han är född i Norrköping och pratar både svenska, engelska och spanska. Lite otippat ändå, även om många chilenare kom till just Sverige för några decennier sedan.

I mörkret står några teleskop uppställda som riktats mot olika delar av himlen. Vi får förklarat vad vi ska titta på. Det är Jupiter, stjärntecken, snöbollar, blommor, nebulosor och annat. Han berättar passionerat om hur man kan räkna ut när stjärnor uppkom, när de förmodligen kommer dö (med felmarginal på typ 100 miljoner år) och annat. Det märks att han brinner för ämnet. Han har också jobbat med rymden i 22 år!

Vi kollar i teleskopen och försöker förstå vad vi ska leta efter och visst ser vi det mesta. Även om vi kanske inte är lika passionerade som vår "guide" och hans medhjälpare är det ändå häftigt att se ut i rymden och fundera över hur otroligt många stjärnor, solsystem och annat som finns. Och det är verkligen stjärnklart! Man ser nog bara en bråkdel av stjärnorna hemma.

Vi får en genomgång om hur befolkningen ser på stjärnorna. De delar in himlen i helt andra stjärnbilder än vi är vana vid. Ofta representerade av djur. De användes för navigering och för att förutspå vädret med mera.

Efter genomgången tar vi några bilder och blir bjudna på Vin och fika/godis. Vi är inte så sugna på Vin klockan 1 på natten, men vatten och lite att äta går såklart ned.

Snart har våra två timmar gått. Dagen avslutas med en bussfärd och vi staplar hem i mörkret för att sova.

Första utflykterna var kanon, det bådar gott inför kommande dagar!