Eftersom allt var stängt under gårdagen var det tyvärr omöjligt att boka någon utflykt. Vi tänkte trots det att det ju inte kan vara helt kört och gick upp tidigt för att ta oss till närmsta turistbyrå.

Väl på turistbyrån verkade det dock till en början vara helt kört, allt var fullbokat och vi blev besvikna, tills en guide från en buss kom in " jag har lediga platser om ni vill hänga med till Chiloé". YES!! Vi hade dock inte hunnit köpa varken vatten eller något ätbart till den eventuella resan och frågade om vi kunde göra det snabbt. Jag har så lätt för att bli åksjuk, speciellt utomlands i inte så bekväma bussar, värme och dålig vägstandard... så för att slippa eventuell åksjuka kändes det viktigt. "Absolut, inga problem" svarade Nelly, vår guide, och visade oss var vi kunde gå. Hon informerade oss om att de bara skulle hämta upp några andra passagerare och att de skulle komma tillbaka och hämta oss sedan.

Vi stressade iväg för att handla och blev sedan upphämtade. En kvinna i den lilla minibussen var märkbart irriterad och sade på spanska till guiden att de ju fick besked om att de skulle åka 07:30, nu var klockan 08:40!! Usch vad hemskt, helt plötsligt var vi de sena personerna som hela minibussen fått vänta på. Sådant som jag vanligtvis stör ihjäl mig på! Dessutom fick jag sitta längst fram i minibussen eftersom jag frågat guiden om det var mycket svängar och att jag lätt blir åksjuk... aja, äntligen påväg i alla fall!

Chiloé är Chiles största ö och är som en egen liten värld. Här bor en blandning av urfolk och kulturen skiljer sig mycket från fastlandet. Nelly berättade att människorna här har en kristen tro och tror på en Gud, men också på sägner och mystiska varelser. Bland annat finns det en varelse som gör kvinnor gravida, utan att kvinnorna har någon make eller att maken varit bortrest. Det finns också en sjöjungfru som tillfångatar män i tre dagar så att de inte kan åka hem till sina fruar, i själva verket är männen ute på sjön och festar/träffar andra kvinnor... vilken himla tur vi inte har sådana varelser hemma!

På vägen till Chiloé behöver man åka båt över till ön. Det var mulet och kom till och med lite regn, typiskt tänkte vi, eftersom utsikten inte var den bästa när vi närmade oss ön. Vårt första stopp på ön var lilla färgglada Chacao. De målar tydligen de gamla trähusen färgglatt för att liva upp stämningen eftersom det regnar ca 8 månader om året. I lilla byn kikade på en av många lantkyrkor som blivit deklarerade som världsarv.

Turen gick sedan vidare mot Dalcahue. På vägen dit försvann molnen, det blev varmt och stekande sol. Det var i den vevan vi upptäckte att vårt solskydd antingen blivit stulet (Magnus hade det i ett ytterfack på väskan) eller att vi famlat bort det i all stress när vi skulle handla inför resan. Oavsett hur detta gått till så kändes det inte helt bra med tanke på att det knappt finns något ozonskikt här i kombination med att vi fortfarande är vita som spöken...... vi hittade tyvärr inget solskydd att köpa, så det fick gå ändå.

I Dalcahue strosade vi runt en stund innan vi begav oss uppåt på ett litet berg och hem till en familj som skulle bjuda oss på mat. Eller ja, vi fick betala för lunchen. Utsikten åter igen, obeskrivlig! Det bjöds bland annat på curanto som är en traditionell rätt och sätt att laga mat på från Chiloé. Det är en blandning av skaldjur, kött och potatis som lagas på varma stenar i en grop i marken. Till förrätt serverades det musslor, sallad, potatisbröd och typ pico de gallo. För er som är oerhört förvånade nu, så nä, Magnus åt som vanligt kött och potatis...

Efter lunchen begav vi oss till den lilla "huvudstaden" Castro med sina ca 30 000 invånare. Staden är Chiles tredje äldsta stad och grundades år 1567.

Där tog vi en båttur ut i skärgården. Kikade på gamla trähus likt de i Kambodja, alltså att de stod på höga träpelare. Dock har många förstörts i jordbävningar, så numera bor inte så många i sådana hus utan det är mer kommersiellt.

Det roligaste av allt på hela båtturen var dock när jag tyckte mig se något stort i vattnet som visade sig vara ett sjölejon!!!!!! Han reste sig upp flera gånger som att han letade efter något. Tydligen lever de i flock, han kanske tappat bort sina vänner och öetade febrilt. Vad häftigt det är ändå med djuren och naturen.

Tillbaka på land strosade vi runt en stund och kikade på ännu en vacker gammal träkyrka innan vi begav oss tillbaka till Puerto Varas igen.

Vilken bra dag det blev! Och för er som undrar så klarade vi oss från att bli brända av solen!