Fiji! I terminalen blir vi hälsade av ett gitarr-/ukuleleband klädda i blåa skjortor och svarta långkjolar som sjunger något glatt. Vi går och tar ut kontanter i närmsta bankomat och hittar vår transfer. Han hade fått fel flightnummer av vårt boende, Beachouse, så han har väntat i två timmar säger han. Vi kommer ut i sol och värme och går mot bilen. Blir lite småchockade av att det tar en timme och fyrtio minuter att köra till Beachouse från flyget. 150 fiji-dollar kostar det. Som tur var tog vi ut maxbeloppet i bankomaten, 1000 fjd. Det är mörkt när vi kommer fram och det ser trevligt ut. Finns basketkorg och volleybollplan. Mycket träd här och man ser inte så långt. Vi går en sväng för att kolla. Vackert målade skyltar till höger och vänster. Aktivitetstavlor. Finns mycket att göra här! Allt ser väldigt bra ut och vi känner att vi kommer att trivas här! Vi blir visade till Sovsal K8 där det finns tre våningssängar. Det ligger knappt 100 meter bort från Beachouse lilla centrum där man käkar, hänger i baren, spelar biljard eller pingis, eller är vid poolen. Ett annat par checkar in samtidigt som vi. Tjejen är från Polen. Hon har varit på resande fot i två och ett halvt år och kan inte få nog, säger hon. Det kanske man själv också hade känt om man bott i Polen, jag vet inte. Vi får i oss lite käk och går och lägger oss.

Dagen därpå vaknar vi upp till regn. Frukostbuffén består av vita bönor, lammkorv, stekta ägg, gröt, och juice. Ser att stranden ligger precis nedanför komplexet. Igår när vi kom såg vi inte bortom palmerna, så detta är en trevlig överraskning! Jaja, skit samma om det regnar lite, vi är ju på Fiji! Det kommer bli bra!

Regnet smattrar fortfarande mot taket vid lunch, då vi går bort och ska käka lite. På lunchmenyn finns det wraps, classic-/fish-/veggieburgare,  fish and chips, curry of the day, och man kan även få frukost igen om man så önskar. Beachouse hanterar inte kontanter, utan man sätter upp allt på en nota som vi betalar när vi checkar ut. Så vi säger bara "K8 Andersson" när vi vill ha något.

Regnet håller i sig hela dagen, utan uppehåll. Otroligt! Tosse frågar i ett meddelande om Fiji är paradiset. "Inte än i alla fall", tänker jag. Bara grått och blött än sålänge. Tur man har böcker och en kortlek - deras wifi funkar nämligen inte så bra, och bara i centrum.

Mot kvällen när vi kommer tillbaka till centrum för middag ser vi en grupp som är samlade runt en av de unga anställda, kallade "The Boys". The Boys håller i diverse aktiviteter som utspelar sig här på plats, såsom volleyboll, bonfire-night, kokosnötssmyckes-workshop och sånt där. Det är även dessa pojkar som har uppgiften att klättra upp i träden för att fixa kokosnötter. Ikväll serverar pojken (äldre tonåringen) Niko "kava". Nån fijiansk dryck som gått ner genom generationer. Vi har missat genomgången, men man dricker det i grupp, en kava-session. En stor snidad, fyrfotad skål i trä, kallad en kava-skål, står på bordet och innehåller nån liter av den bruna drycken. Niko rör runt med en liten svart skål som sedan fylls och ges till första gästen. Gästen ska då klappa händerna en gång och högt utbrista "Bula!" (Hej!) innan den tar emot den svarta skålen och sveper innehållet. Den tomma skålen lämnas tillbaka till Niko och gästen klappar tre gånger och utbrister "Madda!" (Tom!). Detta upprepar sig tills att alla har fått prova eller så fortsätter man till kava-skålen är tom. Vet inte om det innehåller alkohol, men de säger att man sover gott när man druckit kava. Hoppas bara inte att det är någon som sitter på en jävlig förkylning och ger den till de ca tolv personerna som alla dricker ur samma skål här. Det vore ingen bra start på vår vistelse. Det ser ut ganska precis som det smakar - jordigt vatten. En lite frisk smak höll sig sedan kvar i munnen. Som om det var en tusen år gammal häxdoktorbrygd mot karies. Jag vet inte, och vi ställer inga frågor. Det blir nog ingen mer kava i alla fall.