När vi kommer till frukosten lite efter nio möter vi yogainstruktören Carina från Österrike som säger att yogan blir kl.11 istället. "Så hinner vi smälta frukosten". Fiji-time ja... Så det blir djungeltrek med 62-åriga Juta kl.10 ändå. Vi ska ha med skor, vatten, och några extra dollar till lunch. Fem andra tjejer och hunden Budja ska också med. Budja hoppar och studsar av glädje mot Juta när hon inser att vi ska ut i bushen. Vi ska vara tillbaka om ca fyra timmar. Efter ca tio minuter sätter vi oss på några bänkar vid vägen och Juta håller i en liten historielektion. Han berättar om hur det var innan engelsmännen kom. Hur stammarna på Fiji tillbad andarna och tog folk från andra stammar för att offra och käka upp. Han säger att engelsmännen kom hit med Gud och Jesus Kristus, och hade de inte gjort det så hade det inte funnits några människor på Fiji idag till följd av den kannibalism som rådde. Kristendomen och den engelska civilisationen tog över och folk kunde leva i relativ frid. Jag antar att det i verkligheten inte gick särskilt fridfullt till när de kom hit och skulle ändra och bestämma, men så berättar Juta i alla fall.

Ganska snabbt blir det gyttjigt på stigarna där vi går, en veckas regn har gjort sitt avtryck på underlaget. Alla gör sitt bästa för att skona sina skor och inte bli blöta om fötterna. När en efter en skriker till och antingen halkar eller sjunker ner med foten i gyttjan börjar vi fatta att det är lönlöst. Det är bara att trampa på, och söka efter stenar eller rötter att sätta foten på. Efter en stund kommer vi fram till ett hus (ett större skjul) där Jutas dotter och hennes familj bor. Han går in och hämtar en "kniv" (som visar sig vara en machete) som han tar med sig. Jag gick sist så jag går nu bredvid honom.

"I told them we were going to be walking in mud..." muttrar han och syftar på att två av tjejerna har låga vita tygskor av Converse-typ.

"So bring your white shoes!" svarar jag och skrattar.

"Bring your white shoes..." suckar Juta. Vi plaskar i lera och vadar genom bäckar. Passar på att trampa lite extra i vattendragen så att det mesta av leran lossnar från skorna. Hunden trivs och vi andra svettas i det fuktiga klimatet. Inte glömma dricka vatten. Kommer lite sporadiska regnskurar. Juta går åt sidan och börjar hugga i vegetationen med sin machete. Han hugger vandringsstavar till oss. Efter typ två och en halv timme anländer vi till vattenfallet. Hela vägen leder Budja gruppen, men med jämna mellanrum stannar hon och väntar tills hon ser Juta innan hon går vidare. Det är inget jättestort vattenfall egentligen, men vattnet är svalt och det ligger vackert i en lund. Vi hänger upp kläder och grejer på bambupinnar som sticker upp, och tar ett svalkande dopp. Man kan klättra upp på stenarna där man duschas av det forsande vattnet. När det är dags att gå tillbaka bryr jag mig inte om att ta på linnet igen - det är ändå genomblött av fukt och svett och regn. När vi åter kommer till huset är maten klar. Roti (wraps) med kokt, kryddad potatis, och kokosnötter som dryck - två fiji-dollar (8 SEK) styck. Gott! Tillbaka på hostelet är det dags att göra våra fitness-övningar innan vi duschar av oss djungeln. Det har varit riktigt skönt att vandra och bada, särskilt när vi inte kommit speciellt långt ifrån boendet förrän idag, en vecka efter ankomst.