Till frukost ska vi steka pannkakor! Vi fick ju pannkaksmix av de snälla människorna där vi hämtade bilen i Cairns, så nu måste vi göra av med den innan vi lämnar bilen. Likadant har vi druckit upp all deras halv-räliga dricka som vi fick. Nån läskliknande citron-/kanelhistoria som vi aldrig lyckats kyla ordentligt eftersom kylen i vår bil har haft något av ett eget liv. Vi ska tanka och sen söka en park där vi kan laga frukost. En mack hittar vi ganska lätt. Har lite problem med att backa in bilen för att fylla på vatten i "köket", men tankningen går bra i alla fall! Via vår GPS hittar vi till en park. Vi höftar bland alla de som finns (fanns för tre år sedan) i registret. Vi kommer till ett rastställe för hundar. Jag är hungrig och vill bara börja steka pannkakor - det kommer ju ta typ en timme från start innan vi kan börja äta. Heidi påpekar den väldigt relevanta poängen att hon inte vill äta frukost nånstans där det luktar hundbajs. Jag köper det, helt riktigt. "You don't eat where your dog s***s", eller hur säger man? Kollar i registret igen. Victoria Park! Det finns ju på typ 1000 destinationer och ingen stad skulle våga döpa en sunkig, sketen park efter Drottningen! Safe bet! Vi kör till Victoria Park såklart! Stor parkering och grönområde, även om det lutar något, vilket inte är ideelt när man ska steka pannkakor i ett stationärt stormkök. Orkar inte palla upp ena sidan på bilen heller,  det känns liksom inte värt det. Käkar banan-pannkakor med honung och russin sittandes på en horisontell stock med utsikt över parken och några tomma tennisbanor.

Vi städar Hulken och gör oss redo att skiljas från den. Att lämna vår frihet. Vår rörlighet. Vår makt att bestämma vart vi ska hamna. Känns ambivalent. Ska bli skönt att slippa köra omkring och undra var man ska sova inatt, men samtidigt känner vi oss fast nu. Till fots, som vi förstås varit tidigare, och klarat oss galant. Skönt att vi har passerat ställen som Agnes Water, och inte behöver sitta kvar på sådana ställen mot vår vilja. Snart flyger vi mot vackra Fiji och ska vara på samma ställe i tre veckor. Där behövs ingen bil. Skönt.

Så nu går vi från industriområdet med alla lastbilar och fabriker där vi lämnat vår Jucy-bil. Fötterna som transportmedel, som vi båda haft så många gånger tidigare. Men ändå känns det konstigt. Det är märkligt hur snabbt man vänjer sig. Siktet har vi på en hamn där en båt, CityCat, utgår ifrån. Jag blir tillsagd att ta på mig skjortan innan jag stiger på båten. Gått topless på grund av värmen. Jag tänkte ta på mig skjortan, men båten dök upp precis när vi nådde hamn så vi halvsprang längs bryggan, sen skulle jag ta fram pengar (tyckte det var mer aktuellt) för att efter det ta på mig skjortan. Svarar fröken med landbryggan att jag precis skulle ta på mig skjortan. Hon hummar lite retsamt höjandes på ögonbrynen som att "ja, det e klart du skulle..."

Med CityCat åker vi tyst genom floden som slingrar sig genom Brisbane tills vi kommer till Southbank. Det är ett kärt återseende. Nu från ett annat håll, och i dagsljus är det allt annat än den stressade skiten vi upplevde igår då vi hade bil. Pariserhjul, växtlighet, matställen, konst, och glada människor. Vi ser en lekplats för barn som ser ypperligt skojig ut. Med klara färger och solsegel så att ingen bränner sig! Okej, vi behöver inte solsegel över våra lekplatser i kalla Sverige, men det kändes ändå som en lyxgrej.

Vi ser ett kebabställe och tänker att det ju var sjukt längesen vi käkade kebab, inte sedan vi var hemma i Sverige. Så vi beställer varsin. Medan vi väntar går det ibisar (vit-svarta fåglar med långa, smala näbbar) och käkar rester, precis som överallt vi varit i Australien. Det är först här i Brisbane jag lär mig vad deras art kallas, tack vare skylten på varje bord som säger till oss att inte mata dem. Kebaben känns väldigt mycket mer hälsosam än hemma. Grönsaker och sallad känns krispigt. Vi har beställt med vitlökssås men det är inte den trögflytande, nästan solida, Landskrona-vitlökssåsen. Och kycklingkött bidrar till lägre fetthalt. Det känns mer som en hälso-wrap än en kebabrulle. Vi går, med kebab i hand, genom Southbank och pratar och glor. En bit bort finns det jättestora bokstäver som stavar BRISBANE. "Jag ska upp där" är min första tanke. Bokstäverna är högre än man tror, så det är inte utan ansträngning som jag tar mig upp på B:et och sätter mig i skräddarställning.

Solen håller på att gå ner och vi rör oss mot biografen. Vi väljer mellan att se Zootropolis, Batman VS Superman, och Djungelboken. Zootropolis är den vi vill se egentligen men den börjar inte förrän efter 21, alltså om tre timmar, så den går bort. Efter viss diskussion bestämmer vi oss för Batman-filmen efter vi ju vet hur Djungelboken-berättelsen går och slutar, så den kan vi se en annan gång. Hmm...kommer in i salen och ser oss omkring. Kollar på biljetten. Inga stols- eller radsnummer. Frågar två tjejer som sitter och käkar popkorn om det är fri sittning i Australien. De tittar lite konstigt på varandra och svarar ja, som om det var världens självklaraste grej. En anledning till att vara i god tid till bion där!