Dag 6 Med riktning mot bergen!

God morgon! Vi vaknade upp i Murfreesboro till lite svalare väder. Det var mulet och lite regn i luften men det var bara skönt. Vi hade också bestämt möte med vår kompis Nancy Tucker DeGenero på kaffebaren Just like Coffey, 5 minuter från hotellet. Vi gick in och åt frukost för på hotellet serveras ingen god frukost, vilket vi upptäckt är ganska vanligt. Specialcaféer gör frukost bättre och framförallt godare. Vi satt och pratade med henne hela förmiddagen. Det var kul att återses och att vi kunde träffas. Nancy är journalist och har mycket att skriva om. Gittan har haft kontakt med henne på Facebook så det känns ju som vi känner varandra fast vi inte träffas IRL. Just i år kunde hon tyvärr inte komma loss ens till The Macondays, viket inte har hänt på 10 år, så vi trodde att vi inte skulle hinna få till en träff innan vi reste vidare men i sista stund hittade Nancy en lucka. "I will make some time for my Swedish friends", sa hon och vi kände oss hedrade. Nancy gav oss också några tips om var vi kunde åka och vad som var sevärt i området vi skulle till.

Vi hade blivit rekommenderade att besöka Gatlinburg av en kompis i Sverige för att här skulle det vara party dygnet runt, hela veckan. När vi nämnde resmålet för våra vänner här har de sagt att "staden är nog lite turistig" men vi hade redan ett rum bokat och Cleverlys manager sa att de spelas en hel del Bluegrass också, så vi valde att tro honom. Vi fortsatte alltså vår resa upp mot det stora berget. Fast vi ännu bara åkte vid foten av berget och är vana med fin natur blev vi stundom hänförda av sceneriet. Naturen är annorlunda här. Väl framkomma till Gatlinburg fann vi hotellet bland alla turister. Det var helt galet mycket folk överallt! Nästan så man kunde tro att om man tittar under sängen så skulle man hitta en turist där också. Men vi var lite hungriga och Gittan hade blivit rekommenderad en restaurang som hade Live Music varje dag så dit styrde vi stegen. Restaurangen hette The Black Bear Smokey Mountain brewery. När vi kom in sa hovmästaren att det var fullsatt men om vi var intresserade kunde vi få ett bord om cirka en kvart. Det kändes okey så vi satte oss ner och väntade. Det satt fler och väntade men det gick ganska fort att få bord. Vi hade nog lite tur för när vi gick in på restaurangen kom ett stort MC-gäng, typ Wild Hogs, och parkerade utanför. De var ganska många och det verkade som de inte kunde få bord till alla så de gick igen. Hade de kommit före oss och de andra som väntade hade det kanske blivit vi som fått söka oss till ett annat ställe. Vi behövde inte ångra oss för det var precis så mysig man kan tänka sig även fast stället var stort. Vi kände att detta var Amerika! Rolle tog in en hole slab of ribbs with mashed potatoes och Gittan beställde en Sirloin steak. Vi tänkte att vi kunde dela maträtterna för att få smaka på fler rätter. Eftersom stället var ett brewery tog vi givetvis också in varsin öl från det egna mikrobryggeriet. Ölen var inte mycket att skryta med. Gittan drack upp hela sin öl och då kan det inte ha smakat mycket öl, enligt Rolle. Men köttet, det kunde de tillaga i alla fall! Köttet fullkomligt ramlade av benen på Rolles maträtt och Gittan njöt av sin biff som var väldigt mör och välsmakande. Vi satt länge och åt! Under tiden kompade en medioker countrysångare vårt ätande. Måltiden avslutades med nybryggt kaffe och en Key Lime Pie. Supergott! När vi suttit en bra stund betalade vi och gick ut i mörkret. Gittan hade tips om ytterligare ett ställe där man kunde gå in och bara sitta ner och lyssna på olika Bluegrassband som var "upcoming stars". Tyvärr packade sista bandet för kvällen ihop sina grejor precis när vi kom dit.

Jaha, vad gör vi då? Jo vi hittade, tro det eller ej, Ripleys fantastiska aquarium och gick in där. Det var faktiskt ganska roligt. Många konstiga rekord som längsta man, mest tatuerade människa och mycket mycket mer. Vi strosade runt i maklig takt och provade och petade på allt vi såg. När vi efter en ganska grundlig genomgång som tog nästan två timmar gick vi i maklig takt ut genom en arkad med många roliga spel, om man gillar det. Det gör ju inte vi och vi tror att personalen blev glada för det. När vi började närma oss entrédörren började de sopa runt oss och när vi väl var utanför låste de mycket noga. Vi tittade ut på gatan som var nästan helt öde. Jaha, de stänger vid 23.00 tänkte vi. Sen kom vi på att vi korsat en tidszon och klockan var 00.00. Opps!

Vi konstaterade i alla fall att våra trevliga vänner från festivalen var väldigt försiktiga i sina uttalande om Gatlinburg. Lite turistig var en underdrift för hela staden var ju som ett stort tivoli, och någon Bluegrass hittade vi tyvärr inte heller. Staden kan dock trösta sig med att det var ännu värre i Pigeon Forge, staden vi passerade innan vi kom till Gatlinburg. Det är dock en annan historia.

God natt!