Dag 7 Appalachian Mountains

God morgon!

I dag ska vi bestiga en liten bergskedja som heter Appalachian Mountains eller det vanligare namnet The Great Smokey Mountains. Vi vaknar upp efter en god natts sömn i tivolistaden. Rolle börjar skriva som han brukar. Gittan vaknar upp och går och plockar så sakteligt ihop grejorna eftersom vi skulle checka ut idag. Då knackar det plötsligt på dörren! Gittan springer runt och letar efter något att ta på sig så Rolle öppnar. Där står städerskan och frågar "ni tänker väl checka ut idag?". Vi hade glömt tidzonen igen, men Rolle sa att vi skulle åka idag. Vi hade en halvtimme på oss till utcheckning så det blev väldigt bråttom, men vi blev klara med två minuters marginal. Vi får väl tacka städerskan för att hon ville börja före utsatt tid!

Var äter man frukost i en stad där alla ska äta samtidigt? Gittan började googla på mataffärer så att vi kunde ta med matsäck och äta i bergen, i lugn och ro, istället, och hittade en åt rätt håll. Old Dad's General Store skulle förse oss med allehanda förnödenheter så vi skulle kunna få något att äta. Affären visade sig vara ombyggd till ett vin- och mikrobryggeri och vi beslutade oss för att handla ett par flaskor vin, i varje fall. Men det blir man ju inte mätt på så vi fick leta vidare efter ett matställe. Vi knallade inåt staden igen och såg Davy Crocket's Breakfast Place men också alla de uppåt 50 personer som stod utanför. Varför då? Tänkte vi och skulle precis knalla in då vi insåg att de väntade på att få bord för att också äta frukost. Vi bestämde oss då för att åka till The Great Smokey Mountains Visitor Center. De måste väl ha kaffe i varje fall! Nej, där fanns inget kaffe men tusentals av bilar och människor som skulle tillbringa dagen i Nationalparken. Vi frågade snällt en av de mycket vänliga rangers som tålmodigt tipsade turister om fina utsiktsplatser och annat, om vart närmaste café fanns. Han svarade att om vi ville ha kaffe kunde vi få det antingen i Gatlinburg eller i Cherokee på andra sidan bergen. Så det var bara att vända om och trängas med alla andra i Gatlinburg. En fördel var i varje fall att det hade gått några timmar så köerna hade tunnats ut så vi kom in nästan direkt. Det var en häftigt inredd restaurang men många pryttlar och grejer både högt och lågt. Det kändes som vi satt på ett torg i en gammal cowboystad! Vi tog in rejält med frukostattiraljer så vi skulle klara dagen. Det blev Davy Crockett's omelett med fyllning av någon potatisröra, skinka och ost. Det blev stora glas av nypressad apelsinjuice, fresh coffee och pekanötspannkakor. De är väldigt noga med att allt ska vara fresh! Det var jättegott och nu var vi verkligen julbordsmätta, så nu skulle vi klara dagen.

Efter att vi fyllt på vattenförrådet var det dags att åka upp i bergen igen. Det blev en hel del stopp på grund av naturscenerierna och fotograferande, men vi tog oss sakta uppför. Vi kom till en skylt där det stod Chimney top trail på och den ville vi se. Vi hade sett bilder på den toppen och de var spektakulära. En skylt förkunnade att det skulle vara 1,75 mile till utkiksplatsen så det skulle snart vara avklarat. Vi har sett att i Amerika är det mesta tillrättalagt så att alla ska kunna ta sig fram utan problem och 1,75 mile är ju inget för hurtiga svenskar, tänkte vi. Men… vi hade inte tänkt så mycket på lutningen på berget och att konditionen inte är på topp … det blev väldigt, väldigt jobbigt. Vi började ganska hurtigt och hälsade glatt på de vi mötte. Vi knallade på uppåt och uppåt. Ibland var det en fin skogsstig och ibland en trappa av sten eller trä. Det gick konstant uppåt! Efter ett tag gick vi om en del vandrare och vi blev passerade av andra. När vi började fundera om vi inte var framme ännu mötte vi ett par som vi frågade om det var långt kvar. Då svarade de " I'm sorry but you are not halfway yet". Hjälp!! tänkte vi men viljan tog över tröttheten i musklerna och vi kämpade på. Det var ganska varmt och vi mötte många svettiga vandrare på deras väg ner igen. I den sista grupp vandrare vi mötte innan vi var framme var det två barn i 8-10 års åldern som muntrade upp oss och sa att den utsikt vi skulle se var värt mödan. Till slut nådde vi utsiktsplatsen, vilket var som en trappa med tre steg, ungefär fyra meter brett. Där kunde man sitta och titta ut över bergen och se toppen av Chimney top. Väldigt vackert! Vi tog många bilder där men, som en man vi mötte uttryckte det "the photos can never reproduce reality". Så kära vänner, ni behöver också ta er upp för detta berg! Tyvärr vad det inte detta berg vi sett på bild. VI hade förväxlat det med Cimney Rock, som är ett annat berg närmare Asheville. Det ska vi försöka se senare i veckan!

Efter detta äventyr kände vi att vi behövde ta det lite lugnt. Vi tänkte att vi skulle se en utkiksplats där det faktiskt gick att köra nästan ända fram. Men tyvärr var vägen dit avstängd så vi åkt vidare till Bryson city där vi bokat nästa hotell. Vi hade redan bestämt att nästa dag blir att fortsätta utforska Nationaparken. Det var ett fint hotell vi hittat. Sleep Inn är tydligen samma kedja som de vi känner till hemifrån, Comfort Hotell och Home Hotell. Kan den där norrmannen härja här också? Det vet vi inte men vi blev nöjda med rummet och personalen. Vi fick hjälp att hitta en fin italiensk restaurang och intog en god middag i en härlig miljö. Restaurangen Pasqualinos Italian hade trevlig personal, stora portioner och god mat. Rolle testade Spagetti Carbonara som han brukar ha som en rätt att bedöma olika resmål utifrån. Han har ätit den rätten i många städer. Ett tips: bäst smakar den i Haifa, Israel. Gittans Chicken Blue Cheese var så där. Ibland är kocken dålig med saltkaret men det går ju att åtgärda själv. Vi var i stort sett nöjda och mätta när vi lämnade detta fina ställe. Nu skulle vi hem och planera morgondagen och sedan sova länge. Vi skulle också prova hotellets frukost eftersom de erbjöd även varm mat. Undra vad det kan bli? Det får vi se imorgon. God natt!!!