Dag 9 2019-07-18 Mac Neill

Vi vaknade tidigt för att i dag skulle vi nämligen åka tåg i Appalacherna med Great Smokey Montains Railroad och i vagnen MacNeill. Uppspelta som vi var gick vi ner i tid och spanade in tåget vi skulle åka med. Det hade redan börjat strömma till folk från alla håll. Det var ett långt, lilamålat dieseltåg som väntade på oss resenärer. Robert Lister MacNeill föddes 1889. Han var amerikansk medborgare och en utbildad arkitekt och kan mycket väl ha gett namn åt vagnen vi skulle åka i.

Vi fick visa våra biljetter och sedan gå ombord. Biljetter i 1: a klass hade bokats. De bästa platserna på tåget ville vi ha förstås. På varje plats stod fristående möbler, ett välpolerat träbord och två fina, nätta fåtöljer, rymligt och bekvämt. I utsatt tid gick tåget utan någon försening, allt enlig tidplan. Tåget gick väldigt sakta. Kanske för att möblerna skulle stå kvar på sin plats kan tänkas. Vi fick guidning av en kvinnlig tågvärd som pekade ut sevärdheter under resans gång. När hon hämtade andan underhöll en Clawhammerspelande banjoartist oss. Efter en stund kom en konduktör i autentisk 50-tals uniform och klippte våra biljetter, även fast vi visat biljetterna innan vi klev på. Det var mycket skådespel för att få oss att trivas och komma i stämning. Resan gick uppför bergets sida och klarade rätt bra lutning. Tåget vindlade fram genom landskapet och vi såg floder, North Carolinas äldsta hus och flytande hus. Tågvärden förklarade för oss att skillnaden mellan flytande hus och husbåt är att husbåtar har motor och flytande hus kan bara ärvas inom blodslinjen och man kan alltså inte gifta sig till ett flytande hus eller köpa det. Det är så att de styrande helst vill bli av med dem. Vi åkte också förbi ett tältläger för pojkscouter. Tälten stod uppställda på trägolv. Det gav oss båda flashbacks till barndomen då vi båda med våra föräldrar upplevt många somrar i tält med trägolv. Rolle i Sundbyholm och Gittan i vid sommarstugebygget i Ulvsunda. Efter någon timmes resa fick vi in vår förbeställda mat. Vi hade beställt en BBQ-tallrik med pulled pork, coleslaw och någon slags apple chutney. Till detta avnjöt vi ett glas vin. Det smakade jättegott och vinglaset fick vi när vi köpte vinet.

När vi ätit klart och åkt en liten bit till stannade plötsligt tåget. Vi stod still någon minut och hann börja fundera vad som hänt. Då kommer ett lok farande på spåret bredvid. Det visade sig att det var vårt lok som passerade oss. Vi hade alltså kommit till vår vändpunkt och loket skulle flytta sig till den andra änden att tågsättet så vi kunde komma tillbaka. På vägen tillbaka tog vi en paus och klev av vid Nantahala Outdoor Center. Det var ett ställe för alla sorters vildmarksaktiviteter. Rafting, zip-line-turer över berg och floder, gummibåtsfärd och en superhäftig äventyrspark med klätternät och annat. Vi såg många kajaker ute i floden som strömmande lätt förbi. Vi tittade på några ungdomar som tränade eskimåsvängar. Det såg inte helt lätt ut. Tyvärr regnade det lite så vi gick tillbaka till tåget för vi ville ju inte bli blöta. De i kajakerna var dock inte gjorda av socker, var så säker! När vi klivit på kom kökspersonalen och serverade oss goda efterrätter. Rolle fick en äppelpaj med grädde och Gittan fick en Cheesecake med hallonsås. Det smakade väldigt gott. Till det drack vi kaffe. Det var vi nog ensamma om. Vi har märkt att amerikanarna inte kopplat ihop kaffe och go'saker på det sätt vi gör. Vi hade också fått varsin jättemugg som vi hade "free filling all day". Vi kunde alltså dricka hur mycket läsk, kaffe och vatten vi ville under hela turen. Det verkar också vara något som de flesta, inte supertjusiga, matställen har. Vem behöver dricka flera liter kaffe eller läsk under en måltid? Vi vet ju att det är mycket varmt i dessa sydstater under sommaren och att det är bra att dricka mycket men det finns väl gränser för hur mycket?

När vi slutligen kom tillbaka till Bryson City gällde biljett som inträde till ett tågmuseum som låg på bangården. Det är ytterligare en grej här i staterna. Köper du någon sak, tjänst eller biljett till något så har du alltid tillträde till något annat, får något på köpet, eller rabatt på några grejor eller ytterligare äventyr. Vi vågar nog inte köpa ett kilo mjöl här!!

Det var ett fint museum där man byggt upp stora miniatyrjärnvägar. Det gick flera banor med tågsätt som korsade varandra. Utefter alla väggar var det hyllor med metervis av vagnar och lok. Tre stora rum var helt fyllda av tåg och räls. I ett hörn stod två mindre bord med tåg som barnen fick leka med. Vad stod på de tågen då? Jovisst, det var Brio-tåg.

På vågen hemåt gick vi in i en affär där en man sålde varor från Cheerokeereservatet. Det var mycket fina saker gjorda i skinn, pärlor och lera. Halsband, armband, skålar och mycket annat fanns att köpa men det är ganska dyra saker. Här inne finns inget skräp från Kina, menade mannen bakom disken. Han visade fina halsband som hans fru tillverkat och de var verkligen fina men också kostsamma. Vi smet ut när han pratade med några andra. Vi bestämde oss för att gå till hotellet och bada i poolen för att svalka oss för det var varmt ute. Badet var härligt! Vi bestämde vidare att inte göra mer idag än att kolla vägen till Bristol, Tennessee där vi ska vara imorgon.

Sov gott!