I nationalparken Torres del Paine sedan i onsdags. Parken är känd för den fantastiska naturen, de höga bergen och flera stora glaciärer. Den är också känd för sitt omväxlande väder. Det kan vara soligt och varmt på förmiddagen men stormvindar och piskande regn på eftermiddagen. Man måste vara förberedd på alla klimat och framför allt regn. Mycket regn. Trots detta är det många som ser ut att ha klätt sig för något helt annat. Har aldrig sett så många dåligt utrustade vandrare som här. Jeans och gympaskor är inte en ovanlig syn på leriga vattenfyllda och hala stigar. Och ofta ska de tälta de här vandringsnoviserna och har därför stora felpackade ryggsäckar med diverse prylar dinglande. Måste bli blöta och tunga dagar för dem.

Tyvärr visade sig min utrustning inte heller vara perfekt. Köpte en ny dyr regnjacka innan jag åkte men den klarade inte av det piskande regnet den första vandringsdagen. Så blev blöt in på bara skinnet. Mycket besviken. Ska reklamera jackan för av The North Face ska man kunna begära mer. Blöt och kall kom jag till första refugion och hade hoppats på att de hade ett torkrum men det fanns inte utan var till att hänga upp det blöta lite över allt i lokalerna. Och när 60 blöta vandrare gör samma sak torkar det inte fort i lite kyliga rum. Finns ingen riktig uppvärmning fick jag veta senare utan enbart några vedspisar där vandrare trängdes för att torka blöta skor och kläder. Men duschen var varm (hur nu det gick till) så jag blev snart på bättre humör. La mig tidigt efter riklig middag och lite vin därtill. Hamnade vid samma bord som ett trevligt par från England som nyligen gått i pension och som var ute på en längre resa. Har så smått börjat acceptera att jag har mer gemensamt med folk som är 60+ än med 20-åringar.

På natten vaknade jag och behövde gå på toaletten. Det var väldigt mörkt, det märkte jag, men tänkte att jag kan nog hitta ut ur rummet och till badrummet en bit ner i korridoren. Trevade mig mot dörren men hittade den inte. Vad rummet verkligen så här stort, tänkte jag, och insåg att jag inte kunde se någonting. Det var helt becksvart. Trevade mig vidare och förstod att dörren måste ha varit öppen och att jag tagit mig ut i korridoren. Hittade toalettdörren (tror jag) till slut och tryckte på strömbrytaren. Inget hände. Ingen ström alltså. Insåg att jag inte skulle kunna uträtta mina behov i totalt mörker så började treva mig tillbaka för att hitta telefonen att lysa med. Inte lätt men efter flera minuter hade jag hittat rätt rum och min säng. Har aldrig upplevt ett sånt totalt mörker tidigare. Lite läskigt faktiskt.

Dag två (igår) började med regn. Jag hade inte så jättelångt att gå till nästa refugio så bestämde mig för att vänta ett tag i förhoppning om bättre väder. Vid tolvtiden slutade det regna och till och med lite blått som skymtade mellan molnen. Gick iväg på regnsjuka stigar, det var ofta som att gå i en bäck. Det var flera besvärliga älvar att korsa och vid ett tillfälle fick jag ta av mig kängorna och vada i det strida kalla vattnet. Men inget regn och ingen vind heller så en trevlig vandring ändå.

Refugion i Paine Grande där jag tillbringade andra natten var riktigt usel. Jag betalade ca 1000 kronor för en bädd i flerbäddsrum och frukost, lunchbox och middag. Det kunde ju vara OK om standarden var hyfsad. Men maten var usel, den ser ut och smakar som riktigt dålig skolmat. Det är två företag som har rätt att driva refugios och campingar i parken och de har delat upp parken mellan sig så finns inga alternativ utan bara att betala och se glad ut. Den usla middagen åt jag med det engelska paret och bredvid råkade det sitta ett danskt par. Och vi lyckades förstå varandra! Kul att prata svenska för första gången sedan jag åkte men konversationen blev rätt trög så det blev engelska efter ett tag. Kvällen fick dock en otrevlig avslutning. Ett franskt par i mitt rum blev bestulna på pengar de hade i ryggsäcken. Och alla vi andra i rummet blev plötsligt misstänkta tjuvar. De frågade ut oss en och en och alla bedyrade sin oskuld. Men det var uppenbart att de trodde någon av oss hade gjort det. Blev en väldigt tryckt stämning i rummet och jag höll alla mina värdesaker tätt intill mig under natten. Mycket obehagligt.

Idag har vädret varit bättre och dimman lättat något så kunnat se mer av landskapet. Det är verkligen vackert här. Tyvärr har de högsta bergen oftast varit dolda även idag men ändå en mycket fin vandringsdag. För mig är det från den tredje vandringsdagen som det börjar känns lätt och skönt att gå. Kroppen är inställd på fysisk aktivitet och vant sig med tyngden av ryggsäcken. En härlig känsla.

Är nu på den tredje refugion och fryser i det kyliga rummet. Det är åtta bäddar i det lilla rummet och jag är väldigt glad över att inte behöva sova högst upp i en av de två trevåningssängarna. Men rent och fint och hoppas på en trevligare natt här än den förra. Några fler nattgäster har inte kommit än men hoppas verkligen inte att det franska paret som blev bestulet gått hit också och hamnar i samma rum. Då får jag försöka byta rum för vill inte ha deras blickar på mig igen.

Jag har två dagar kvar i parken och hoppas nu på bättre väder så jag kan uppleva den i all sin prakt. Nu väntar jag på middagen. Hoppas det inte är en trist köttbit och kallt potatismos som igår.