Mitt ute i Stilla havet, 380 mil från chilenska fastlandet och 400 mil från Tahiti, ligger Påskön. Här bor ca 6 000 människor, helt beroende av förnödenheter från fastlandet. Turism är öns enda inkomstkälla men mängden turister begränsas av det isolerade läget. Under sommarmånaderna landar det två plan om dagen, annars ett, och i övrigt är det en del kryssningsfartyg som stannar till här. Ön hör till Chile men har stort självstyre. Invånarna är helt skattebefriade och tack vare turismen är levnadsvillkoren idag relativt goda. Annat var det för ca 50 år sedan, innan flygplatsen byggdes. Då levde människorna här nästan helt isolerade från omvärlden. En gång per år kom det ett fartyg med förnödenheter. Men det är ändå ingenting jämfört med ännu längre tillbaka i tiden. De första människorna tros ha kommit till ön någon gång mellan år 400 och 600. Med modern DNA-teknik är det nu fastlagt att de kom från Polynesien och inte från Sydamerika som Thor Heyerdahl trodde. Mer än 1000 år senare, på påskdagen (därav namnet Påskön) 1722, kom de första européerna till ön. Vittnesmålen berättar om en ö i förfall med alla träd nedhuggna och svältande invånare som inte längre kunde bygga fiskebåtar. Under de kommande 100 åren kom flera båtar på besök. Men européerna förde med sig sjukdomar som reducerade den inhemska befolkningen. På 1850-talet togs även många invånare som slavar och fördes till Peru. 1888 införlivades ön i Chile och befolkningen återhämtade sig så sakteliga. Idag är ca 60% av befolkningen urinvånare och resterande främst chilenare från fastlandet.

Jag har åkt runt i två dagar med lokal guide och sett alla lämningar från öns rika historia. De så kända stenstatyerna finns på många platser och de är verkligen imponerande. De är upp till tio meter höga och tillverkades under hundratals år fram till 1600-talet då arbetet avstannade, troligen på grund av sämre levnadsvillkor som ledde till svält och inbördeskrig mellan stammarna. Under striderna vältes större delen av statyerna men en del har rests och restaurerats under de senaste 50 åren. I dag går det att se exakt hur statyerna tillverkades eftersom stenbrotten i två utslocknade vulkaner har grävts ut. I det ena stenbrottet tillverkades kropp och huvud i ett stycke och i det andra det röda håret (som ser ut som en hatt). Det är verkligen fascinerande att se statyer i olika faser, från när de börjat huggas ut direkt ur berget, till att de huggits loss och börjat dras ner en bit för att färdigställas och sedan transporteras till den utvalda platsen, ibland ett par mil bort. Exakt hur de många ton tunga skulpturerna kunde flyttas så långa sträckor och hur de restes är okänt. Det finns olika teorier, det mest troliga är att de drogs på stockar och restes med hjälp av ramper byggda av jord och sten. Men det måste ha varit ett oerhört slitsamt jobb och man kan därför ana hur viktiga statyerna var för öborna. Troligen var de symboliska avbilder av viktiga förfäder och de placerades alltid med ansiktena inåt mot ön så att de (statyerna) kunde övervaka invånarna i byarna som låg i närheten.

Bor enkelt men bra i Hang Roa, det enda riktiga samhället på ön. På grund av att så mycket måste fraktas hit från fastlandet är matpriserna höga på ön. Fisk är dock relativt prisvärt, det behöver ju inte importeras. Har ätit grillad tonfisk och rå dito tillagad enligt traditionella recept. Mycket gott! Det finns även lokalt bryggd öl men den är inte värd sitt höga pris. Den chilenska ölen Escudo funkar alldeles utmärkt i värmen.

Landningsbanan på ön är fyra kilometer lång. Med pengar från NASA förlängdes den på 70-talet så att rymdfärjor skulle kunna landa här i nödfall. Det chilenska flygbolaget Latam använder Boeing 787 Dreamliner på sträckan och med tanke på biljettpriserna är det säkerligen deras mest lönsamma flyglinje.

Påskön är inget backpacker-resmål, det är det alldeles för dyrt för. Det är mycket medelålders eller äldre nordamerikaner och tyskar här. Och ganska många japaner, koreaner och kineser, samt chilenare från fastlandet förstås.

I morgon ska jag hyra en bil och åka runt ön. Vill besöka några platser igen för att riktigt kunna ta in allt och ta foton när solen är i bättre läge. Hade först tänkt att vandra men den tryckande värmen och stekande solen gör att det bara skulle bli en plåga.