I norra Chile finns Atacamaöknen, en av jordens torraste platser. Här faller det ca en millimeter regn per år. Marken är rik på silver, koppar, järnmalm och chilesalpeter. Tack vare smältande snö från de höga bergen finns det små samhällen i öknen. Det största med några tusen invånare heter San Pedro de Atacama och där befinner jag mig nu. Här det hett med brännande sol på eftermiddagarna. Luften är extremt torr så det är jobbigt att ha kontaktlinser. På natten och morgonen är det kallt, ofta ner mot noll grader.

Till San Pedro de Atacama tog jag mig med buss från Salta. Vägen slingrade sig upp på över 4000 meters höjd för att korsa Anderna. Mycket vackert däruppe med stora saltöknar. Men resan var rätt jobbigt med lite trång buss och så blev det en rejäl försening på grund av oerhört långsam gränskontroll. Obegripligt att så många tjänstemän lyckas göra så lite. Träffade en svensk i en av de långa köerna för kontroller och stämplar och vi roade oss med att snacka skit om de slöa passkontrollanterna. Totalt var det tre olika köer vi fick stå i och avslutningsvis skulle allt bagage röntgas. Då verkade det som om det var kaffepaus för allt arbete avstannade ca en halvtimme. Efter drygt två timmar kunde vi komma iväg igen och efter 12 timmar och tre timmar försenade var vi framme i San Pedro de Atacama. Väl här fick jag problem med att hitta mitt hotell. Inga gatuskyltar och Google Maps fungerade inte. Frågade mig fram och fick olika riktningar hela tiden. Till slut gick jag in i en liten affär och frågade. Mannen där visste inte heller men erbjöd sig att ringa. Jag hade numret och det visade sig att jag bara var ett kvarter ifrån. Gustavo, ägaren till hotellet, gick upp och mötte mig i vägkorsningen. Nu har jag laddat ner en app där man kan spara kartor offline för att slippa sånt här kaos i fortsättningen.

På hotellet stötte jag på en tjej från Uppsala. Kul att prata svenska och utbyta lite reserfarenheter.

Igår åkte jag på en fin busstur ut i öknen. Guiden pratade utmärkt engelska och det var en trevlig grupp av blandade nationaliteter. Vi gick en vandring på ca 45 minuter i öknen som avslutades med att att vi sprang ett par hundra meter nerför branta sanddyner. Mycket kul. Ökenlandskapet var mycket vackert och från en hög höjd såg vi solen gå ner.

Idag tar jag det lugnt. Ska läsa på om Peru för på torsdag åker jag över gränsen. Hört så mycket bra om Peru från andra resenärer så ser verkligen fram emot de ca sex veckor jag tänkt vara där.