Efter tre veckor i Argentina åkte jag i går över gränsen till Chile. Veckorna i Argentina har varit fantastiska och jag kan varmt rekommendera att resa hit. Argentina är ett säkert och turistvänligt land med trevliga och ärliga människor. Det är civiliserat och välordnat, som Sydeuropa ungefär. Och prisnivån är (tyvärr) ungefär densamma som där. Men vad gäller naturen liknar det inget jag upplevt tidigare. Så otroligt vackert överallt. Bergen, vattnen, glaciärer, stäppen. Har upplevt så mycket på dessa tre veckor. Skulle kunna åka hem nu och känna mig helt nöjd. Men det ska jag inte göra för har mycket mycket mer att uppleva i fantastiska Sydamerika.

Att åka buss här i Patagonien är väldigt speciellt. Det är så extremt öde med mil efter mil efter mil med karg stäppmark utan minsta bebyggelse och rostbruna berg vid horisonten. Vägen är tom och rak och det känns som bussen kryper fram fast den kör i 100. Mötande trafik är så ovanligt att busschauffören tutar när det sker, troligen för att varna (eller väcka kanske...) föraren i mötande fordonet. Jag åkte i åtta timmar i går och jag stirrade nog ut över stäppen i sju timmar utan att tröttna. Magiskt.

När vi närmade oss gränsen blev den fina landsvägen en guppig smal grusväg. Bussen kröp fram i mörkret på den öde stäppen ca 20 minuter tills vi nådde den argentinska gränskontrollen. Stämpel i passet och så en kvarts skumpande fram till den chilenska kontrollen. Där var det mer noggrann kontroll för det är förbjudet att att föra i animaliska produkter och färsk frukt. Har med sjukdomar att göra. Efter genomsökning av buss och bagage med sökhundar kunde vi åka vidare ut på fin chilensk asfaltsväg.

Nu är jag chilenska Patagonien, närmare bestämt i den lilla staden Puerto Natales. Här är det fullt med turister, alla här av samma anledning, nämligen för att vandra i nationalparken Torres del Paine. Så också jag. I morgon åker jag dit för fem dagars vandring. Ska bli härligt trots att prognosen visar på mycket regn. Men jag har lyxat till det lite och bor i refugios (fjällstation ungefär) med frukost, lunch och middag inkluderat. När mat, vin och en varm dusch väntar vid dagens slut överlever man en regnig dag eller två utan problem. Har införskaffat en termos för utan kaffe blir det jobbigt. Jag läste väldigt noga på förpackningen till snabbkaffet för i somras råkade jag köpa koffeinfritt när jag vandrade med min storebror. Inte alls populärt kan jag meddela.

Bor på ett suveränt hostel. Så nöjd! Precis så här ska ett hostel vara. Sköna breda våningssängar med bra madrasser och fräscha lakan och täcken. Badrummet superfräscht och med krokar och hyllor i duschutrymmena (jag är så trött på att det ofta inte finns någonstans att placera kläderna när man duschar) och bra vattentryck. Trevliga sociala gemensamma ytor och riklig frukost. Det enda som saknas är tillräckligt med eluttag och avlastningshyllor för de som sover i överslaf. En trevlig korean i min ålder i bädden under. Han gick Kungsleden från Abisko till Nikkalouta i somras och även vandrat i Norge. Berest man.

Från i morgon är det troligt att jag hamnar i internetskugga till på måndag. Men full rapport från vandringen kommer då. Adios amigos!