Att komma till Luang Prabang kändes nästan som att komma till ett annat land. Fina hus, inget skräp på gatorna och avsevärt mindre fattigdom än i norra Laos. Här finns det cafeer, restauranger som serverar europeisk mat och affärer med något vettigt att handla. Skönt att vara här efter 10 dagar i obygderna.

Luang Prabang är en gammal stad som ligger vid Mekhongfloden. Sydostaiens pärla brukar den kallas och jag förstår varför. 1867 kom en fransk upptäcksresande hit och imponerades av staden. Han föreslog kungen av området Luang Prabang om inte staden skulle må bättre av franskt skydd och överhöghet. Men kungen avvisade (självfallet) detta. 20 år senare invaderades området av ett folkslag kallat Haw och i princip hela staden förstördes. Franska trupper som var i närheten lyckades dock rädda den gamle kungen ur det brinnande palatset och föra honom i säkerhet. Därefter accepterade kungen fransk överhöghet över området. Fransmännen började genast bygga upp staden och det gav den franska prägel som är så tydlig idag. Det bor ca 32 000 människor i staden men det tros öka när järnvägen mellan Kunming i Kina och Vientianne i Laos blir klar om några år. Det är Kina som bygger och betalar järnvägen och även många vägprojekt och dammprojekt i Laos. Kina vill ha bra transportvägar söderut och självfallet även öka sitt inflytande i området.

Idag har jag gått till en frisör för första gången på 10 år. Hittade bara en salong för damer men det gick bra ändå. Körde helsnaggat. Lika bra det. Efter avrakningen tvättade hon huvudet (för något hår att tvätta finns det knappt) två gånger och fick även en huvudmassage. Sedan insmörjning med någon olja och lite ryggmassage. Antar att detta är standard när man ber om en klippning eller så ville hon bara tjäna lite mer pengar. Lite rolig upplevelse var det i alla fall.

I eftermiddag ska jag sätta mig på något cafe vid floden och läsa och koppla av. Ikväll ska jag äta pizza efter ris och nudlar i så många dagar. Åt en baguette med smör och marmelad till frukost. Det var ett tag sedan.