Helen Carlesjö Spännande!

Olle Oj vad mycket spännande som hänt sen jag for till Israel och tillbaka. Nåväl, jag kommenterar långt här så blir det inte så mycket kollande runt om du eller nån skulle kommentera. Oranget tror jag stavas ”brandgult”, det är det bästa jag kan hjälpa dig med. Kokosnötterna du slapp i nöten var intressant. När mina barn (och jag själv) oroar sig/oss för ormar i sydligare länder brukar jag säga att det är fler som dör av kokosnötter i huvudet än av ormbett i Malaysia men då har jag ju bara skrattat rått och inte tänkt på att man faktiskt verkligen kan dö av just detta. Skaffa hjälm vettja! Har du tänkt på att Giorgio eller nån av fransmännen han inte gillade kan hitta din blogg? Med googletrans kan det ju bli rätt pinsamt för bloggaren och folk som anförtror honom något. Kanske bäst att bara låta bli att berätta om bloggen, oddsen för att de skulle söka upp dig finns ju men är nog rätt otroliga. Kollar du bloggar om områden du är i eller ska till? Gött att du inte skvallrade om din identitet för svenskarna tycker jag. Jag njöt av att höra några norrmän diskutera snorkling i Eilat innan jag klev fram och gav dem min syn på saken. Det är verkligen en rolig överraskning som man inte borde missunna sig själv eller dem man kan överraska 3 timmar senare på en bussresa. Skrattade högt åt tidsåtgången: 7 timmar för 16 mil! Det blir ca 23 km/h i snitt. Låter som en hisnande färd. Att åka packad nerför en fors i en innerslang låter väl kul men som sagt, rätt farligt. Halvklädda fulla västerlänningar på gatan… anar jag en liten medelålderstendens där Peter, eller är den min kanske? Vang Vieng lät ju mot slutet av din berättelse görskönt. Att syssla med det där, dröna runt och dricka lite öl i skuggan kunde man ju lägga några veckor på. Själva har vi nu prövat att be vid Västra muren, flyta i Döda havet, snorkla i Röda havet, doppat fötterna i Medelhavet, ätit falaffel och hummus… Heliga landet är värt en resa.

peternordberg Nej det går verkligen inte fort att åka buss men om du kunde se hur vägarna ser ut så skulle du förstå hur det är möjligt med så låg snittfart. Att Georgio eller någon annan jag träffat skulle hitta min blogg känns rätt osannolikt tycker jag. Har inte berättat att jag bloggar eller vad jag heter i efternamn. Men risken finns så klart med öppen blogg. Om jag känner mig gammal? Nja, men till skillnad mot för elva år sedan känner jag att jag har mer gemensamt med 50-åringar än 20-åringar. Och det är ju inte konstigt när man är 43 även om jag inte känner mig så medelålders. Du får ju snart veta hur det känns att vara så gammal, Olle. Blir mer och mer sugen på en resa till Israel,