Ni hao,

Det finns fördelar och nackdelar med att bo i en kommunistregim. Ett par saftiga nackdelar är de två senaste söndagarna som vi haft lektioner, pga den kommande lediga veckan 1-7.10. Som Lance och Tyler fr Louisiana uttryckte det (de har skolkat båda helgerna): "Sunday is when you go to church, not school". En balanserande fördel gentemot detta är att DE VISAR PREMIER LEAGUE I VÅRA TV-APPARATER PÅ CAMPUS. Såg Liverpool-Sunderland samt Ars-WBA igårkväll. Vilken bonus! Det är nog som det står i Koranen, att fotboll är opium för folket (eller var det Ålandstidningen..?). Tänk om bara Lars Ohly fattat detta innan valet! Ni ser för övrigt den informativa kanallistan på den bifogade bilden.

Igår kokade jag kaffevatten på rummet, men istället för att hälla detta i kaffekoppen så hällde jag lite på min vänstra fot. Man kan säga att min respekt för kokande vatten nu har ökat med ca 3000 %. Jag sku visa er bilder på mina vackra blåsor, men ork int hämta kameran. Nå, det var inga stora mängder som hann droppa innan mitt nervsystem förstod att sluta hälla. I will survive.

Jag vill nu be om ursäkt för mitt vårdslösa språkbruk i det senaste blogginlägget. Det ska givetvis stå "hugget i sten" och inte "spikat i sten"... Hoppas inte min svåger nu känner sig tvungen att avsäga släktskapet till undertecknad. Å andra sidan talar jag bara engelska, finska och kinesiska nuförtiden, så jag skyller på det. Jag hörde en gång om en predikant som alltid talade om svenskan som "himlens språk". Jag är nog böjd att hålla med. Det har relativt enkel vokabulär och systematik, kräver inga fejkade känslosvall som kinesiskan för att korrekt innebörd skall bli framförd, har inte den fullständiga bristen på regler för ordbruket som uppenbarligen åtminstone den brittiska engelskan lider av, samt låter inte som att man hugger i sten för varje ord som uttalas, såsom finskan. Svenska är inte så dumt, trots allt (tror ni en två veckors vistelse utomlands kan påverka ens objektivitet i dylika frågor? Nääh...).

Idag är faktiskt första dagen som jag på riktigt försökt lära mig någon kinesiska. Det var en junger herre i matsalen som hälsade o ställde lite standardfrågor om var vi kommer ifrån och hur länge vi stannar. Jag tänkte att vatusan, och föreslog att jag sku få bjuda på kaffe. Min invit krävde lite hjälp fr en tredje typ, men det blev nog av. Vi satt o drack iskaffe, Gao Yuang fick träna engelska och jag o Matias fick lära oss lite kinesiska. Inte så dumt, det e nog såhär det ska gå till om jag ska lära mig ngt denna höst (om ni sku se våra läroböcker så sku ni förstå...). Vår lärare i Ting Li ("att höra"), Mr Lee (stor skräll ang namnet, eller hur?), är en glad och inspirerande lirare - han ska ännu fösa ihop vår grupp med sina english majors på kommunikationslinjen. Han flinade att i det här landet e det inte vilka flickor som helst som slipper in på linjen för kommande nyhetsuppläsare, om ni förstår vad jag menar, grabbar..? Flickorna ifråga hade i sin tur redan uttryckt sin förväntan att snart få träffa lite "cool guys" - heh, jajävlar... fullständigt obetalbart. Bleka, svettiga finnar i billiga shorts, vem sku int hoppa högt av glädje?

Matias och jag bedömer att våra lyckliga stjärnor står i fas, så idag ska även vi gå till frisören. Skönt att jag har trimmer med mig, ifall man får ta till drastiska medel i efterhand. Nu ringer Lance o undrar om jag e sugen på lite kaffe - rostat, västeuropeiskt perkulatorkaffe. Snålvattnet rinner.

So long,
Lars-Erik Lejonhjärta