tjenis

Återigen sitter jag i Matias rum och stressar iväg ett inlägg innan jag ska på dagens sista lektion, Chinese culture, som startar om 28 minuter! Våra lärare har hittills varit mer intresserade av oss och av Finland, än av att lära oss om Kina. Lite lustigt kanske... De har int heller haft ngn läsordning, så idag och igår har vi dragit över med 5-10 min innan ngn hostat lite om att vi kanske ska avsluta? Vi ska se till att i fortsättningen inleda lektionerna med att kolla att lärarens och vårt schema matchar varandra.

Igår var vi på en snabbvisit till det nya boendet som ännu renoveras, vilket var mkt uppmuntrande! Stora, nymålade rum, fräscha badrum och ny apparatur! Kanske man t.o.m. kunde få fungerande internetanslutning? Hoppas det inte tar så mkt längre innan vi får flytta!

Vi har haft tre riktigt varma dagar utan regn, det är riktigt sövande varmt! Igår var vi dessutom till centrum, tog säkert en timme att åka enkel väg (buss+metro), för somliga i gruppen skulle shoppa! Jag visste direkt att detta var inget för mig, men eftersom alla andra var på väg så ville jag inte inleda vår bekantskap med att vara den enda som blev kvar på rummet... Jag vet inte vad jag ska kalla stället dit vi for, men vilket myller! Trånga korridorer, fullt med kläder! Kläder, kläder, kläder! Har jag sagt att i Finland är jag XL, men härborta 3 el 4XL? Mkt uppmuntrande - tror ni utbudet var stort i denna storlekskategori? Jag hitta int ett enda plagg som jag ens sku försökt få på mig, men å andra sidan var mina behov inte så brådskande. Som sagt, korridorens irländare har ju redan pikat mig för min kinesiska klädstil! I VILKET FALL SOM HELST skuggades hela kvällen av det som hände genast då vi steg ut fr stationen. Vi anfölls förstås av en massa tanter som sku sälja ngn sketen massagegrej för axel och rygg medan vi väntade på Sara som sku lyfta cash (Kina=köer, köer, köer). Plötsligt känner jag ngt som rör mig vid min arm, och synen som möter mig då jag tittar ner är helt fruktansvärd, jag ryggar tillbaka. Det var en liten pojke (antar jag) som fått hela ansiktet förstört av syra eller något liknande. Hans uppsyn var horribel, han hade ingen näsa, allt var en enda sörja av skadad hud, öronen var förstörda och han hade bara klumpar till händer, inga fingrar alls. Han gick igenom hela vår grupp på elva pers, och alla reagerade förstås på samma överraskade, skrämda sätt. Inte roligt alls att följa. Gruppen sprang iväg till andra sidan gatan i ren chock, tror jag. Han försökte greppa Antti och tog sig för huvudet i förtvivlan då ingen hjälpte honom. Det var inte roligt att senare sitta på McDonald's och fundera när den pojken senast fått mat, eller mött ett leende. Vår grupp fick ett iskallt möte med stora världens villkor och verklighet för somliga mindre lyckligt lottade.