Nu börjar tiden här lida mot sitt slut.. Jag har inte alls lust att åka hem, inte än. I början av min resa var jag skeptisk, men jag har fastnat för det här stället. Kanske mest tack vare alla underbara människor jag träffat och lärt känna. De tokiga turisterna, the locals och vinnare i alla kategorier är japanerna! Jag brukar inte vilja åka tillbaka till ställen jag varit på men detta hostel och denna stad har tagit en bit av mitt hjärta som jag...

Jaha, det var alltså till sjukhuset jag skulle gå först.. Man lär sig så länge man lever. Idag testade jag att gå till sjukhusets avdelning för mental health för att kontakta en kvinna vars namn jag fått av en professor på UNAM. Jag hittade Lydias kontor och satte mig ner för att vänta. På dörren stod det "Therapy in progress. Do not disturb!", så jag väntade snällt. Vad jag inte förväntade mig var att folk skulle komma och knacka på dörren...

Det blir verkligen inte alltid som man tänkt sig här i Namibia.. I skrivande stund skulle jag egentligen intervjua en kvinna från en stödgrupp, men nej. Hon bad mig ringa henne femton minuter innan intervjun så att hon kunde hämta upp mig. När jag ringde hörde jag direkt att hon var sjuk. Typiskt! Hon får krya på sig och förhoppningsvis kan vi göra intervjun imorgon eller fredag. C'est la vie! Nu skall jag vara produktiv och transkribera intervjue...

Ytterligare en besvikelse. Dagens möte med Blue Cross Namibia gav mig inga intervjuer eftersom de endast arbetar med prevention på skolor i Windhoek. Så, där sket det sig! Det är väldigt intressant att man går ut med information om allt ifrån stödgrupper till rehabiliteringscentran och eftervård när inget är sant. På pappret ser allt så fint ut och man har både erfarenhet och resurser. Verkligheten är att nästan inga ställen är igång och tar ...

Denna fruktansvärda byråkrati har nästan knäckt mig. Att människor dessutom säger olika saker hela tiden gör det inte lättare. När SAMMA person säger olika saker blir jag helt vansinnig... Men nu kan jag andas ut igen! De sista dagarna har varit fruktansvärda och nu lägger jag det bakom mig. Det kommer inte (tror jag!) behövas någon etisk kommitté för att godkänna min studie. Men vem vet, kanske ändrar de sig.. Dessutom har alla jag umgåtts m...