Det är inte gött med nya måsten!

Idag fick jag jag reda på att jag antagligen måste göra en ansökan till den etiska kommittén här i Namibia. Hur skall jag hinna med att skriva klart till dem PLUS få ett godkännande?! Det känns minst sagt hopplöst just nu!

Ja, nu vet jag helt enkelt inte.. Är det någon idé att fortsätta med ursprungsplanen eller skall jag helt byta spår och köra på backupplanen? Som sagt, lite smått panikartat eftersom tiden går så fort och jag skulle uppskattat om jag fått denna informationen lite tidigare!

Okej, över till något positivt. Vilket äventyr att ta sig till och från stället jag var på idag. Först fick jag reda på att jag absolut inte får åka själv så jag fick ta med mig en livvakt, haha! Alla taxichaufförer ger olika bud och det var mycket svårt att få tag på någon som ville köra så långt utanför stan (några kilometer, inte långt men tydligen krångligt). Till slut fick vi tag på en, men det visade sig att han inte visste vart vi skulle.. Oj, kära nån! Men visst hittade vi stället och jag blev väl emottagen. För att komma tillbaka till stan fick vi tipset om att gå ner till polisens vägblock. Vänliga poliser försökte ordna skjuts men ingen ville ta med oss till stan. Vad är detta? Hur kan folk med att säga nej till polisen? Då kom en liten, liten kille (vuxen dock) fram till oss.

- Tja, vill ni att jag släpper er i stan? Hur mycket får jag för det?
- Ja tack, det vore snällt.. Ja, vi ger inte mer än vi fick när vi åkte hit ut..
- Ok, hur mycket ger ni mig? Ni vet, jag är polis.. (Visar ett polismyndighetstryck på sin pikétröja)
- Eh, okej.. Hur ska jag veta att du är polis bara för att du har en tröja med ett tryck på? (Dessutom vill han ha pengar.. Luktar korruption det här) Men okej, du får 40 N$ för det gav vi hit... (sanningen: 60N$)
- Okej, hoppa in i den vita bilen där borta.. Den är till salu, jag ska sälja den. Den står bredvid polisbilen.
(Konfundersamma går vi till hans bil som uppenbarligen är till salu vilket är totalt ointressant för oss, men okej..)
- Hoppa in!
(Javisst, vi måste bara vänta tills polismannen som muddrar en nisse mellan din bil och ett skjul är klar.. Skrattandes sätter vi oss i bilen. "Polisen" försvinner några minuter, vi håller på att svettas ihjäl och tänker bara på vilken urusel film vi är med i...Var sjutton tog han vägen? Han är tillbaka efter några minuter, öppnar dörren och sätter i bilnyckeln, vrider om... Ur högtalarna vräker tung hiphop och jag kan inte annat än asgarva. Vad är detta för urusel film?! In i bilen hoppar en annan polis, denna med riktig uniform...)
- Hej, vart ska ni? Är ni rädda?
- Va? Vi ska till stan.. Varför skulle vi vara rädda?
- Öh, nej okej. Hehe...
..Sedan fortsätter ett långt samtal om vad jag gör här i Namibia och jag försökte få ut lite information om hur de tar hand om människor som de konfiskerar droger från. Det var inte mycket kunskap de kunde bidra med, men bara det kändes väldigt viktigt att få reda på. De körde oss till ett kontor där det tydligen jobbar en man som är ansvarig för Drug and Law Enforcement inom polisen, men han var ej inne så jag fick ett mobilnummer.

Ja, spännande saker sker hela tiden och jag var glad att jag inte var ensam, men mest för att det hela var så komiskt..

Ciao!

Ps. Jag blev i princip erbjuden jobb här idag.. De ville gärna att jag skulle komma hit och arbeta på rehabiliteringscentrat i cirka två år... Ds.