God morgon fran ett soligt och varmt Paracas!

Igar tandes ett ljus for mig och Louise, och vi kom till insikten att vi faktiskt just nu befinner oss i en oken, i en del som tillhor oerhort stora och torra Atacamaoknen! Av vad vi har lart oss om oknar tidigare skulle det kunna forklara de sjukt varma dagarna och de ganska mycket kallare kvallarna. Dar vi ar nu, i Paracas, har man ungefar fem regndagar per ar, vilket saklart ar pafrestande pa manga olika satt. Det blir inte direkt nagra langa skona duschar dar vi star och glotar och tvalar in oss i 20 minuter. Vad som dock ar speciellt med den har platsen (och vad som gor den sa vacker) ar den samtidia narheten till hav. A ena sidan okej, a andra sidan hav! Det tycker vi kanns ganska fantastiskt.

Innan vi kom hit hade vi inte sarskilt hoga forvantningar, forutom pa djurlivet som vi visste skulle vara enormt. Igar var vi, som man kan lasa i ett tidigare inlagg, pa Isla Ballestas! Egentligen var vi inte PA Isla Ballestas, utan mer runt omkring. Det ar ett naturreservat vilket innebar att du maste ha sarskild behorighet om du vill landstiga on (vilket inte gors sarskilt ofta eftersom det kan komma att paverka djurlivet). Vad vi sag fran vara sma batar nar vi tuffade runt kring stenkobbar och storre oar kan klassas som ett skadespel. Showen bjod pa TUSENTALS faglar av olika slag. Pelikaner, boobies, masar och pingviner trangdes pa de soliga klipporna. Har och var mottes vi ocksa av glassande sjolejon som agnade dagen at att ligga och steka i solen. En och annan sjolejonunge fick vi ocksa syn pa eftersom det ar sasong for detta. Det absolut maktigaste vi var med om igar var att se en hel strand fylld av sjolejon, stora som sma. honor som tog hand om ungar, och hanar som gormade hogljutt. En del av hanarna kan vaga upp till 300 kg, sa vi uppskattar att det var ganska manga ton sjolejon pa den stranden. Louise blev mycket rord nar vi fick syn pa en mamma och en unge som holl pa att lara sig simma i de stora vagorna. Helt klart vart de 200 kronorna vi betalade for att fa vara med om det!

Eftermiddagen igar var av en annan karaktar. Istallet for vatten sa var vi pa land. Vi akte mitt ut i oknen, omgivna av sanddynor och dramatiskt landskap. Vi fick ga pa museum och fick lara oss imponerande fakta om omradet, som till exempel att det hav som hor till Peru utgor endast 0,1 % av varldens totala hav, men att Peru star for 10 % av all den fisk som vi fiskar och sedan ater! Dessutom finns valdigt mycket salt i omradet. Mycket av detta salt exporteras till Europa. Men inte for konsumtion, utan till kallare lander som behover salta vagarna pa vintern. Pa det hela taget en mycket bra dag som avrundades med hostellagad mat (var nya favoritratt, den italienska pepperonatan!) samt tva sorter Peruanskt vin. ¡Que chevere!

Snart ska vi aka till en annan del av oknen, Huacachina, dar det finns en liten oas och massor av actionspackade aktiviteter att roa sig med.

Vi hors om ett par dagar!

Ma gott och ta hand om er, kram fran Louise och Kristoffer.