God middag saknade vanner och familj! Idag ar det 2:a maj vilket betyder att det ar bara tio dagar kvar tills Louise och jag tar flyget fran Lima hem till Sverige via Miami och London. Det kanns bade sorgligt och lite ovant, men ocksa skont. Innan vi aker hem har vi dock resans kanske storsta provning framfor oss. I overmorgon paborjar vi var fyra dagar langa vandring mot Macchu Picchu. Alldeles nyss var vi pa en butik som tillhandahaller utrustning for trekking, och efter att ha fatt kanna pa det proffsiga fabrikatet kanner vi oss inte langre oroliga for den langa vandringen (som de materiallirare vi trots allt ar).

De senaste dagarna har vi tillbringat i Cusco, vilket utgor en naturlig start- och slutpunkt for manga av de resenarer som valjer att besoka Macchu Picchu. Cusco ar en mysig (med stort M!) stad. Vi fastnade direkt for alla de pittoreska och kullerstensbelagda gator som kantas av gamla vitkalkade byggnader. De tusentals restauranger, som ocksa ar forvanansvart bra, haller vara magar matta och vart kulinariska intresse sysselsatt. Kort sagt kunde vi nog inte ha det battre. Dessutom har vi for forsta gangen pa mycket lange haft tillgang till varmvattenduschar med HOGT TRYCK. Det kanns som en riktig lyx efter att vi i flera veckor har tvattat oss i som bast fisljumma duschar med ett tryck lika hogt som nar en bebis rakar skvatta i blojan.

Igar var en mycket bra dag. Nar vi var i Mexiko, vilket ar evigheter sedan, traffade vi en peruansk kille vid namn Calin som vi bestamde oss for att ta kontakt med nar vi kom till Cusco. Sagt och gjort, vi bestamde for att traffas over en fotbollsmatch (Barcelona - Bayern) och en lunch. Calin har en van har i Cusco vars restaurang skulle vara mycket trevlig, sa utan vidare diskussion valde vi att ga dit. Aven ett par av Calins ovriga vanner var dar och i slutet av dagen hade vi fatt manga skona och matnyttiga tips om bade det ena och det andra. Det basta var nog dock nar en av restaurangagarna tog oss bakom baren och larde oss hur man gor den basta Piscon! Forsta drinken han visade oss var en klassiker: Pisco Sour. Vi larde oss en bra minnesregel for hur vi ska blanda samman ingredienserna, och blev dessutom uppmanade att skaffa en blender nar vi kommer hem till Sverige (tydligen ar en Blender en bartenders gava fran gudarna). Louise fick prova pa att gora den andra drinken. Men istallet for att gora en Pisco Sour, vidgade vi vyerna och andrade till en Maracuya Sour! Och den drinken, mina vanner, ar nagot som till och med en person som inte ar sarskilt fortjust i drinkar skulle ALSKA. Vi ser mycket fram emot att importera ett par flaskor till Sverige, sa att ni ocksa ska kunna fa ta del av Louise magi med Pisco och blender!

Nu borjar snart vara magar att kurra hogljutt och vi ska darfor ge oss ut pa jakt efter en fin lunchrestaurang. Jag har hort att man kan kopa en dagens lunch (tre ratter!) for ungefar 15 kronor, sa det kanns som en ganska bra deal.

Ma gott dar hemma! Vi syns snart. Riktigt snart!
Stora kramar fran Kristoffer och Louise.