8:e maj, och vi har nastan precis nyss vaknat upp ur en efterlangtad djupsomn i en riktigt skon sang med bra lakan och tacke. Helgens vandring har satt sina spar har och var, helt klart. Vaderna kanns stela som gubbar och stjarten varker nar vi sitter aven i de mjukaste av fatoljer. Vi har fardats bokstavligt talat PA Anderna pa cirka 4000 meters hojd, vi har upplevt den kanske vackraste naturen du kan tanka dig och vi har klivit upp och ner for cirka 8000 trappsteg.

Inkaleden har, under fyra trottsamma men underbara dagar tagit oss till den nastan 600 ar gamla inkastaden Machu Picchu. Vagen dit var lang och modosam, och borjade en solig men kall tisdagmorgon den 4:e maj. Den forsta dagen var den minst trottsamma. I ungefar sex timmar vandrade vi over relativt plan mark langs med en flod som rinner genom anderna nastan hela vagen till Machu Picchu. Enligt de peruaner som bor i Anderna finns inget som heter plan mark, men daremot "peruanskt plan mark" vilket ar ungefar lika med svensk kuperad terrang. Landskapet vi tagit oss igenom paminner manga ganger om samma landskap som Gandalf och hans brodraskap fardas genom i Sagan om ringen-filmerna nar de ska vandra till Mordor. Hoga bergstoppar, ibland snobekladda. Bergshallar med harligt gron vegetation. Soliga dagar men med rattsa kalla natter. Sa underbart som det bara kan bli! Den forsta halvan av dag 1 var perfekt. Vi var laddade till tanderna och sag mycket fram emot de kommande dagarna. Vart goda humor slogs dock lite i spillror i samband med en kommentar som Louise fallde nar vi hade var forsta paus och fick var forsta inkaruin: "Har jag nagot i ogat?". Det hade hon - en ogoninflammation! Vi fortsatte sedan i hopp om att det bara skulle vara lite skrap som gjort ogat rott och svullet. Men efter att ha slagit lager, somnat och vaknat upp i vart varma och fuktiga talt forstod vi att sa var inte fallet. Louise hogra oga hade klibbat igen och sag ut precis som en boxares oga gor efter att ha gatt 12 ronder i en titelmatch. Latt panikslagna letade vi ratt pa var (helt underbara!) guide Rosie. Hon handlade snabbt och tog oss till narmaste doktor. Efter att ha bott i Sverige i over 20 ar och dessutom valt att plugga till sjukgymnast och sjukskoterska vi skeptiska till att personen i fraga faktiskt var en doktor. In i ett stokigt rum, med skitig brits och anvanda kanyler pa golvet, med mediciner och annat misstankt som lag huller om buller pa oordnade hyllor. Men sadant bryr man sig inte om i skarpt lage, sa vi lade Louise oga i doktorns hander (som egentligen inte gjorde mer an att ge oss en ogonsalva som skulle appliceras var fjarde timma). Efter salvan och lite rengoring lugnade situationen ner sig nagot och vi kunde paborja var vandring mot dagens mal: Dead Womans Pass.

Denna dag skulle vi ta oss ungefar 1500 meter uppfor brant berg till den hogsta punkten pa Inkaleden som ar belagen 4200 meter over havet. Man skulle kunna tro att nagot dramatiskt har hant pa grund av smeknamnet, men det ar sa enkelt som att bergspasset i profil ser ut som en dod kvinna liggande pa rygg, med nasa och tutte i vadret. Dag 2 pa Inkaleden anses daremot vara den absolut jobbigaste fysiskt sett. De 1500 metrarna uppfor blir i slutandan manga extra kilometrar som bestar av manga och mycket hoga trappsteg. Under dessa 4-5 timmar producerades mycket svett och den hoga hojden gjorde att vi manga ganger bara ville lagga oss ner och sova som de lata tjockisar vi kande oss som. For att inte do av fysisk och psykisk utmattning valde vi att borja gora listor. Den forsta listan (som kommer att publiceras langst ner pa sidan) var enkel: En lista pa allt vi onskar nar vi kommer tillbaka till Sverige.

Beloningen nar vi val var uppe pa Dead Womans Pass var fantastisk. Vi kunde urskilja den ringlande lilla vagen som under de foregaende timmarna tagit oss hela vagen upp dit vi nu stod stolta och utmattade. Efter lite snacks och olika energy bars skulle vi sedan bege oss nerfor. Skont med omvaxling tyckte vi till en borjan, men kande sedan att de jattekliv vi tvingades ta for att komma nerfor nastan kandes lika jobbiga som de jattekliv vi tidigare tog uppfor. Efter ytterligare 2,5 timmar var vi dock framme vid campingplatsen dar vart team redan hade slagit upp talt och dukat fram te, kaffe och kex. Perfekt! Vi maste har passa pa att namna alla de fantastiska manniskor som hjalpt oss och gjort vandringen mojlig. Vi hade tva fantastiska guider som var peppande och sag till sa att vi madde bra medan vi vandrade. En mycket stor eloge ocksa till de killar som bar var mat, vatten, talt och sovsackar. Inhemska, och uppfodda i Anderna, praktiskt taget SPRANG de hela vagen (som vi andra gick) bara for att kunna ha maten redo nar vi kom fram till rastplatsen, och bara for att vi skulle kunna ha ett talt att ligga och vila i nar vi var framme. Med sina enorma ryggsackar pa 25-30 kilo gjorde de vad vi aldrig hade trott att nagon dodlig manniska kunde klara av. Helt otroligt.

Dag 3, aven kallad "Gringo killer" var den i princip sista dagen pa inkalden. Den kallas sa pa grund av de branta trappsteg som den langa dagen avslutas med, och som har tvingat manga turister att efter inkaleden uppsoka diverse lakare och andra terapeuter. Dag 3 ar aven den langsta dagen och darmed den kanske mest psykiskt pafrestande, men samtidigt den vackraste. Ungefar 10 timmar tog det fran det att vi paborjade vandringen till dess att vi kom fram till den sista campingplatsen. Omgivningen var aterigen hapnadsvackande och flera ganger var vi tvugna att stanna inte bara for att hamta andan utan for att sta och gapa over de bergstoppar som vi var omgivna av. Naturen blev lite annorlunda i takt med att vi vandrade nerfor. Det kandes ibland som att vara tillbaka i djungeln, och ibland som att vara mitt i en svensk skog. Det blev ocksa lita varmare ju lagre vi kom och nar vi var framme pa ungefar 2000 meters hojd var temperaturen riktigt behaglig da vi satte oss i det gemensama taltet for att ata kvallsmat (som ocksa kraver en grymt stor eloge, maten var sa vallagad att vi flera ganger undrade om vi faktiskt var i Anderna mitt i ingenstans eller pa en restaurang i Cusco).

Den sista dagen var den som vi kanske sett fram mest emot. Klockan 3 pa natten gick vi upp och slangde i oss lite vitt brod och drack en kopp te, for att sedan paborja farden till det slutgiltiga malet Machu Picchu. Det tog ungefar 4 timmar (med lite vantan daremellan) innan vi for forsta gangen fick se staden. Slagna over Machu Picchus storhet satt vi och beundrade den gomda staden i en halvtimme innan vi paborjade den guidade tur som ingick i paketet vi kopt. Det borjar kannas som en uttjatad fras har pa bloggen men det gar faktiskt inte att i ord beskriva vad vi fick uppleva. Forsattsbilden kanske inte sager sa mycket for er som laser, men for oss som gjorde inkaleden tillsammans sager den allt!

Imorgon flyger vi till Lima som blir var absolut sista anhalt innan vi kommer tillbaka till Sverige. Ungefar 4 dagar har vi pa oss att njuta, ata god mat och forhoppningsvis fa tillbaka lite av den brannan som vi forlorat uppe i bergen!

Ma gott, sa ses vi snart. Kram pa er alla fran Kristoffer och Louise!


PS. Har kommer listan som jag utlovade ovan. DS.

1. Kaviar
2. Knackebrod
3. Plackers
4. Uppvarmda hus
5. Varma duschar
6. Saltlakrits fran Hemmakvall i synnerhet, godis fran Hemmakvall i allmanhet
7. Ragbrod
8. Naturell yoghurt alternativt filmjolk
9. Kokt torsk med aggsas
10. Sill, farskpotatis och graddfil
11. Svenska jordgubbar
12. Leverpastej
13. KAFFE! Fran Zoega duger utmarkt

Har vi glomt nagot far ni garna skicka ett meddelande. HEJ PA ER!