God jul! Filippa: Vi vaknade upp i ett dimhöljt Nuwara Eliya - ljusens stad. Tidigt på morgonen kan man inte ens se de omgivande bergen. Atmosfären är så annorlunda jämfört med hur det var vid kusten, det är svårt att tänka sig att så olika miljöer kan rymmas på en sådan liten ö i indiska oceanen. Jag förstår att britterna kände sig hemma här, vädret är nästan nordeuropeiskt förutom den höga luftfuktigheten. Enligt Ajith duggregnar det i princip alltid i det här området, men just denna morgon skiner solen. Den här gulliga lilla staden ligger i det centrala höglandet, engelsmännen älskade det svala klimatet (ca 15 grader när vi var där) och spåren efter deras närvaro syns tydligt än idag. Golfbanor, gamla hästkapplöpningsbanor och vackra kolonialvillor ligger utspridda bland grönsaksland, bergssluttningar och anlagda små sjöar.

Innan frukosten hann vi se ett avsnitt av julkalendern på SVT Play framför brasan. Det var supermysigt! Frukosten bestod av det vanliga: toast, lankesiska curryrätter, efter ett tag fick vi lite stekt bacon. Vi satt helt själva i restauranten. Likadant var det kvällen innan till middagen. Det hördes röster, men vi kunde inte förstå vart hotellets andra gäster tagit vägen. Vissa var lite sura över att vi inte fick ha sovmorgon på julaftonen utan var tvungna att hoppa in i bilen vid åtta (eller det kanske blev lite efter åtta). Men jag tycker det är så intressant att sitta och titta ut genom bilrutan när vi åker genom de vackra landskapen och små trånga städer/byar. Små affärer och skjul fyllda med grönsaker, frukter och kokosnötter ligger tätt längs hela vägen och människorna verkar leva ett helt annat sorts uteliv än vi svenskar - kanske för att de inte har tillgång till bil och inte har något annat val än att promenera.

Vi passerade ett bröllopspar (inte så ovanligt) som fotograferades vid vattnet i det vackra morgonljuset och massor av grönsaksodlingar (det här är det enda stället i landet där klimatet tillåter odling av "europeiska" grönsaker som kål, majs, morötter och purjolök). Vi såg många som redan var uppe och arbetade med skörden eller skötte om växterna. De prydliga grönsakslanden är små och ligger mellan husen på sluttningarna, de stora och karaktäriska teplantagen ligger runt staden. När vi kör längs de slingriga vägarna ses teplockerskorna i sina saris som små färglada fläckar i allt det gröna. Efter kanske en och en halv timme stannade vi och drack te och limejuice på en mysig restaurant/café med en sjukt vacker utsikt över bergen. Teet var starkt men gott. Nu hade vi kommit ner på lägre höjder, temperaturen hade stigit och vi blev tvungna att ta av oss tjocktröjorna, som visserligen inte hade betecknats som särskilt "tjocka" i Sverige. Regnjackorna som vi inhandlat i sista minuten dagen innan i Kandy sedan Ajith varnat oss för det iskalla och superregniga klimatet i Nuwara Eliya (han beskrev det kanske inte med just de orden men det var intrycket man fick och det är ju bättre att vara förberedd tänkte vi) behövdes inte en enda gång.

Här bor många indiska tamiler, eller "estate tamils" som Ajith kallar dem. De togs hit av engelsmännen från Indien på 1800-talet och tillhör de lägsta kasten. Därför ser alla andra folkgrupper, inklusive de lankesiska tamilerna, ner på dem och de får ingen hjälp av staten. De flesta har inte råd att ge sina barn en bra utbildning och det leder till att barnen blir kvar på plantagen precis som sina föräldrar och så har det gått till i generationer, de indiska tamilerna har alltså inte en chans att lyckas i samhället eller ta sig ur fattigdomen. Majoriteten av tamilerna som bor här är hinduer, det syns på de detaljrika templen. En teplockerska tjänar enligt Ajith ca 500 rupees om dagen (det är olika olika dagar eftersom de arbetar på ackord) vilket motsvarar ungefär otroliga 750 kr i månaden. Det är ju mycket billigare att leva i Sri Lanka men de här människorna jobbar hårt hela dagarna och lever ett svårt liv - det är nog inte så att barnen tjatar om iPhones direkt. Man får sådant perspektiv på livet av att resa och se världen!

Efter ytterligare en stund i bilen kom vi fram till Rawana waterfalls. Ett jättehögt och vackert vattenfall men aporna och de omgivande gröna bergssluttningarna var lika intressanta att titta på och fotografera. Redan innan vi hunnit stiga ur bilen ordentligt var försäljarna på oss och de gav sig inte ens när vi drog igen bildörrarna i ansiktet på dem när vi skulle åka utan försökte visa sina prylar och dra ner priserna genom fönstret. Efter en pizza-lunch i Tissamaharama med den speciella läsken ginger beer till för min del (den känns inte riktigt lika lokal längre när man upptäcker den lilla lilla The Coca-Cola Company-märkningen som man i alla fall inte upptäcker om man inte studerar flaskan väldigt noga - men det är ju ingenting som går att hitta på ICA) är det äntligen dags för den efterlängtade safarin!

Mycket förväntansfulla hoppade vi vid halv fyra-tiden in i en öppen jeep tillsammans med Ajith och en enögd tracker som bidrog till spännande-farlig-vildmark-känslan. Tänk vad mycket djur vi kommer se! Kanske en leopard till och med? På vägen till parken passerade vi många leende, vinkande människor som promenerade längs vägen eller jobbade vid sitt fruktstånd. Det är inte konstigt att Sri Lanka ofta kallas "the land of smiling people", och leendena smittar!

De första djuren vi såg var vattenbufflar, de ser så roliga ut där de ligger nästan på varandra i gyttjan! Sedan ser vi ett vildsvin, påfåglar och några till bufflar. Innan vi åker in i den egentliga nationalparken måste vi vänta en liten stund för att chauffören ska registrera sig eller något. Innanför porten möts vi av en stor elefantskalle. Yala är känt för sina många fåglar och inom loppet av några minuter har vi fått se påfåglar, storkar och små färgglada bee eaters. Vildankor (om jag inte minns helt fel), hägrar, kungsfiskare, några örnar och ett stort antal andra fåglar ser vi också under safarin. Bufflar, varaner, apor och hjortar ser vi många. Jag var tacksam över min nya kameras kraftfulla zoom! Det är spännande, men stämningen höjs ytterligare när vi får se den första elefanten! Den går och betar helt obekymrat, men helt klart medveten om oss, när vi stannar bara några meter ifrån och tar massor av bilder och efter en liten stund får sällskap av en annan jeep. Vi försöker vara tysta - man får ju inte råka skrämma iväg eller reta upp det stora och vackra djuret - trots att jag helst vill skratta högt av lycka! Inom kort får vi syn på en till elefant, på lite längre avstånd den här gången. Dessa djur är så mäktiga, och att få se dem vilda i sin naturliga miljö är häftigt! När vi åker tillbaka en bit samma väg vi kom är det helt fullt med bilar runt den första elefanten vi såg. Vi måste vänta en stund tills djuret långsamt lunkat in i skogen igen för att kunna komma förbi. Jag tycker så synd om de turister som satt fast i "bilkön" och inte ens hann fram för att se den! Förmodligen såg de åtminstone någon annan elefant under sin safari men man kan ju aldrig vara helt säker när det gäller vilda djur.

Vid en sjö ligger några krokodiler och solar på klipporna. Sju stycken såg vi totalt. De är rätt stora och speciellt en av dem ser riktigt hotfull ut. Förutom alla djuren är även själva naturen i parken väl värd att nämnas. Nu är vi i den torra zonen och landskapet har förändrats drastiskt, från den fuktiga regnskogen i sydväst till de över 2000 meter höga bergen med teplantage till ett torrt lågland med mestadels låga trädlundar och buskar. Några enstaka höga klippor finns, som "the Elephant Rock" och "Man Skull Rock". Det är vackert när eftermiddagssolen blänker i de små sjöarna och den kastar ett alldeles speciellt ljus över naturen. Vi sitter hela tiden spända och spanar med kamerorna redo. När vi närmar oss slutet av safarin kör jeepen fast ordentligt i leran. Chauffören kämpar för att komma upp, men det går inte. Jeepen lutar farligt mycket, det känns som att den håller på att välta. Vi blir tvungna att stiga ur, men det passar ganska bra för Emanuel som ändå måste kissa. Männen knuffar på och till slut, med draghjälp från en annan jeep, tar sig bilen upp ur leran och vi kan fortsätta vår färd. Det var inte alls jobbigt eller irriterande tyckte jag, bara ännu ett spännande moment. Det är ju sånt som händer när man är ute på äventyr!

Efter detta ser vi inte så mycket mer djur, solen går ner och det börjar mörkna något också. Hornbill-fåglar, leguaner, mungos, apor, storkar, påfåglar, vattenbufflar, vildsvin och avslutningsvis en schakal. Jo, det blev ganska mycket när jag nu räknade upp dem. Trötta kommer vi fram till hotellet, vi är noga med att tacka den enögde trackern.Vi såg aldrig någon leopard. "Sorry, I tried", säger han. Det var tydligen ingen av hans kollegor som fick syn på någon leopard heller. Emanuel lite besviken över detta. Inte jag. Trots att Sri Lanka har världens största leopardbestånd krävs det en hel del tur för att få en skymt av en och jag hade inte förväntat mig att vi skulle göra det. Dessutom var det så fantastiskt med allt annat vi såg, kände och hörde. Hotellet är fint beläget precis vid en sjö. Det stora rummet har glasväggar med panoramautsikt över denna. Den här gången behöver inte jag och Stina dela säng - yey! Min kamera och kläderna är röda av vägdamm. Vi får tillåtelse att ta ett dopp i poolen, det är något kallt men uppfriskande. Det är ingen middagsbuffé men den stekta ankan/lammet vi blir serverade är utsökt. Likaså chokladmoussen vi får till efterrätt. Restauranten är julpyntad med julgran och glitter. Under middagen pratar vi uppspelt om allt vi upplevt under dagen. Så många nya intryck! Det krävdes ingen Kalle Anka, ingen julskinka eller paket under granen. Bara att få vara här är en fantastisk julgåva och den här julaftonen var helt magiskt perfekt!