Kvart i sex smög vi ut från hotellet, hoppade in i tuk-tukarna och åkte iväg till fiskehamnen i Mirissa.

Där var det fullt med liv och ett myller av människor och fiskebåtar. Vi satte oss i en båt som följde efter strömmen av andra valsafaribåtar ut i havet. När vi kommit ut en bra bit, spred båtarna ut sig för att täcka in ett så stort område som möjligt. Det var sedan telefonkontakt mellan båtarna, och när någon siktat en val, körde alla dit. Det tog inte så lång stund förrän vi såg det första valsprutet. Några gånger stod en fontän av vatten rakt upp i luften, för att åtföljas av en jättelik stjärtfena som slog upp i luften när valen dök ner. Det var mäktigt! Den första valen såg vi ändå på ganska långt håll, det blev bättre nästa gång! På 30-40 meters avstånd såg vi fontänen, stora delar av ryggen när valen låg och andades en stund, och sedan den magnifika stjärtfenan igen!

Den här valen var ca 25 meter lång, uppskattade båtsmännen. Ytterligare en blåval fick vi se innan det var dags att åka tillbaks till hamnen, vi vet inte om det var samma val vi såg flera gånger eller olika. Vi såg dem med ca en halvtimme-trekvarts mellanrum, så det skulle kunna vara samma val som var uppe och andades. På tillbakavägen var vi ganska möra, själv somnade jag på durken, och många andra av deltagarna på båten var ännu mörare än vi, eftersom det gick stora dyningar och minst tre personen kräktes regelbundet under hela turen! Väl tillbaka i Unawatuna vid lunchtid, var det några som hoppade direkt i plurret medan vi andra satt på strandserveringen och väntade på maten.