Dag 10 Birthplace of Country Music

Good morning Music lovers!

I dag ska vi åka till countrymusikens födelsestad Bristol. Staden är delad med Virginia på ena sidan huvudgatan och Tennessee på den andra. När vi packat ihop våra grejor på hotellrummet i Bryson City var det bara att äta frukost och sticka. Precis när vi skulle gå kom vår trevliga (70-åriga) frukostvärdinna och klappade Rolle på axeln och sa" Oh, detta är den trevlige mannen jag pratade med igår. Var kommer ni ifrån?" När vi svarade att vi kommer från Sverige kom det vi hörts många säga: "I looove that accent!" Se sa hon att vi skulle ha en säker resa och så välsignade hon oss. Hon skulle bara veta hur lite kristna de flesta svenskar är, men vi log lite skevt och sa tack och åkte.

Vi åkte på Interstate 40 och började diskutera alla dessa vägtermer Highway, Motorway, Interstate osv men kom inte till klarhet. Vi googlar väl, tänkte vi men det har varit ganska dåligt med 4G i bergen så det gick inte att använda nätet. Vi satt i bilen och gubbgooglade ett tag men får ta tag i uppgiften när vi kommer till nattens hotell i Bristol.

När vi åkt i ungefär två timmar kom vi fram till en rastplats. Vi blev förstummade över hur de kunde ha en så fin turistinformation i mitten av ingenstans. Där fanns alla sorters broschyrer om sevärdheter runt omkring de stora bergen och otroligt fina restrooms. Det fanns ett litet hus där man kunde gå in och välja godsaker ur 6 olika varuautomater. Det var dricka- och godisautomater i överflöd. Det fanns några bord att sitta vid och ett vilrum du kunde hyra för 30 minuter i taget. Vi fikade lite på det som fanns kvar av gårdagens skräpmat. Vi hittade ett par vattenflaskor, lite choklad och nötter i våra påsar. Det blev bra! Nu satte vi fart för att komma fram till vårt hotell Days Inn i Bristol. Framkomna till hotellet möttes vi av en entusiastisk hotellvärd som sprang och tittade att allt stod rätt till med vårt rum och när vi installerat oss ringde han till vårt rum och frågade om allt var ok. Det kallar vi service!

Nu skulle vi utforska Bristol. Att vi åkte dit överhuvudtaget var att vi blev rekommenderade staden av Cleverlys manager. Han bor själv i Johnson City som ligger granne med Bristol. Han sa att staden var födelseplatsen för countrymusiken och att vi bara måste besöka museet, Vi åkte i till centrum och parkerade vår Cadillac. Det var väldigt varm och det låg regn i luften. Gittan hade googlat en del på vad man kunde göra i staden och det var muséet " Birthplace of Country Music" som det stod mest om. Hon hittade också något som hette Paramount, Bristol. Det var en gammal biograf som man öppnat upp och där spelades musik och visades film. Det visade sig att man skulle visa en film just denna kväll. När vi kollade upp biljetter fanns det platser kvar och det var gratis. Så klart att vi bokade!

Innan bio skulle börja hade vi god tid på oss att besöka muséet. Först träffade vi en trevlig Musée-man som gärna ville prat lite. Vi frågade om hur det fungerade med att ha en statsgräns mitt i staden. Å det fungerar bra, sa han. Både Tennessee och Virginia drar åt samma håll men ska ni handla så gör det i affärerna på Virginiasidan för där är skatten som läggs på varor lägre och ska ni jobba betalar man minst skatt på Tennessee-sidan. Vi tyckte det lät underligt. En gräns mitt i stan! Nu till utställningen! Den började med en film om "The Bristol Sessions" och handlade om hur Ralf Peer, en producent från Victor Talking Macine Company, 1927 spelande in traktens musik som blues, gospel och old time musik. Dessa inspelningar blev starten på utvecklingen av country- och bluegrassmusiken. Med dessas inspelningar debuterade Jimmie Rodgers och Carterfamiljen. Resten är historia, som man brukar säga. I och med detta säger man att Bristol är födelseplatsen för countrymusiken. Hade denne Peer inte gjort dessa inspelningar skulle världen kanske inte ha countrymusiken, eller? Han reste för övrigt runt i två månader och gjorde inspelningar över hela södern och spelade in folkets musik under månader. På muséet kunde man lyssna på de inspelningarna som gjordes under The Bristol sessions och vi kände igen många av dem. De spelas fortfarande av många Bluegrassartister. I ett rum var det en film om fyra artister som lyssnat in sig i detalj på inspelningarna för att verkligen förstå hur musikerna på inspelningarna hanterar de olika instrumenten. Det var intressant att se och höra! I ett annat rum förklarade många olika countryartister vad sången "Will the circle be unbroken" betyder för dem. Det spelades också upp många olika varianter av låten. Det verkar som artister från många olika musikgenrer ändå känner något för denna låt. Den förenar dem!

När vi gått färdigt på museet behövde vi äta något. Vi gick huvudgatan fram och tittade runt efter något matställe. Plötsligt började det att regna stora droppar. Precis då fick vi syn på stora skyltar med hamburgare och kycklingvingar på. Där störtade vi in för att komma undan regnet. Och det visade sig vara ett bra val. Restaurangen hade tema bilsport och det är begripligt om man vet att Bristol också är känt för sin enorma NAScar arena. Vi smörjde kråset med lökringar, hamburgare och chips. Det smakade väldigt gott! Regnet fortsatte att vräka ner men vi satt inte i sjön. Efter att druckit "fresh coffee" bara för oss hade regnet avtagit och vi kunde gå till bilen för att hämta regnjackor. Vi bestämde oss för att flytta bilen lite närmare biografen ifall det skulle fortsätta regna. När vi parkerat gick vi till Paramount. Enligt deras hemsida skulle det vara utsålt, fast det var gratis, och det var mycket folk utanför. En kvinna som delade ut orangea band att ha runt armen sa något till oss som var helt obegripligt. Gittan bara stirrade oförstående på henne och hon sa allt en gång till. Vi skakade på huvudet och då sa hon "Are you going to drink alcohol here tonight?" Nä, sa vi och då fick vi gå in. Dock utan armband. Vi kom in i en stor foaje. Där fanns bord med information från olika föreningar. Vi tror att denna biograf drivs lite som vår Royal i Eskilstuna med frivilligt arbete. Biosalongen var väldigt vacker och välbevarad. På scenen stod ett Bluegrassband bestående av fyra unga musikanter. De underhöll tills all publik var på plats. Då började filmen COUNTRY MUSIC av Ken Burns som visade sig vara en krönika över "the history of a uniquely American art form. From southern Appalachia's songs of struggle, heartbreak and faith to the rollicking western swing of Texas, from California honky-tonks to Nashville's Grand Ole Opry, the series follows the evolution of Country Music over the course of the twentieth century, as it eventually emerged to become "America's music."

Filmen presenterade fler av de tidiga countrystjärnorna. Vi blev tagna av hur de kämpat och hur nära de varit sina fans. Roliga berättelser om Hank Williams och hur han skrev låtar till andra men om de tyckte låten var bra spelade han in den själv. Patsy Clines låt Crazy är skriven av Willy Nelson och det tog henne ganska lång tid innan hon hittade rätt tempo i sången men sen blev den en stor hit. Historien om Loretta Lynn var kul. Hon visade sig vara tidigt ute med jämlikhet. Hon gjorde låtar om att alkohol och sex inte går ihop och att kvinnor inte behöver få barn varje år utan kan äta p-piller. Ja det var mycket som vi inte visste om dessa tidiga stjärnor. Filmen var helt fantastiskt! Publiken skrattade, klappade händer och grät också en skvätt.

Nu var vi trötta så det blev raka vägen hem! God natt!