Dag 11 Spruce Pine och krokiga vägar

Idag gav vi oss iväg från Bristol efter en trevlig vistelse i staden där countrymusiken föddes. Vi skulle ta oss till Spruce Pine för Bluegrassfestival nummer 2 på denna resa. Vi hade gott om tid då dessa två städer ligger ganska nära varandra, ungefär en och en halv timmes körning. Ja, här räknar man alla avstånd i tid, har vi märkt. Det är ganska konstigt tycker vi för det kan ta fyra timmar att åka en sträcka som någon säger tar en timme, beroende på hur mycket trafik det är på vägen. Men vi kände ändå att vi skulle hitta på något på vägen dit. Vi hade passerar Johnson City på vägen till Bristol och Gittan hade sett några intressanta gamla hus med torn på så vi bestämde oss för att ta reda på vad det var. Vi hade ingen adress att mata GPS:en med så vi skrev bara in stadens namn och körde på. Efter att vi svängt av stora vägen såg vi skyltar som skulle visa oss till en turistinformation där vi kunde få hjälp med vad som var intressant att se i denna stad. Det var nästan omöjligt att hitta rätt i denna stad! Korsningarna var så breda och fullmålade med sträck så man visste inte var man skulle ligga i rätt fil plus att nästan varje gata var enkelriktad och skyltarna som skulle guida oss till turistinformationen kom så snabbt inpå att vi inte hann svänga in på rätt väg. Vi snurrade runt en hel del och på ett ställe höll vi på att hamna åt fel håll på en enkelriktad gata. Då tyckte antagligen en state police att vi snurrat tillräckligt för han körde upp bakom oss med blåljus på. Det var bara att snabbt hitta ett ställe att stanna på. Rolle körde in på en parkering och förväntade sig att polisen skulle krossa baklyktan med batongen och säga "you got a broken tail light, mister", och kräva att han skulle ställa sig mot bilen med händerna på taket. Spreed them! skulle han skrika. Men i verkligenheten stannade polisbilen bakom oss, så att vi inte kunde smita. Han kom fram till bilen och såg hård och besynnerlig ut, utan ett minsta spår av ett leende och frågade vart vi skulle och vi sa att vi letade efter turistinformationen. Han sa att han ville se körkortet och att han behövde kolla så att Rolle inte var efterlyst i några andra delstater. Som tur vad var han inte det så han fick tillbaka körkorten och polisen pekade ut vägen till turistinformationen. Den låg ungefär 200 meter från platsen vi stannat på.

Vi fick vi reda på att det vi ville se inte låg i staden utan att det var en mindre stad, precis intill, som hette Johnsbourgh, och är Tennessees äldsta stad. Den bestod av en main street med gamla tegelbyggnader som en riktigt gammal cowboystad. Dock saknades hästar och den dammiga gatan då man hade asfalterat. Vi promenerade gatan fram och kom fram till ett litet timmerhus där Andrew Jackson bott innan han blev president. Vi har sett att det finns väldigt många och stora antik/loppmarknader utefter vägarna. Det fanns också här i den lilla staden. Vi gick in på ett ställe som var fyllt med gamla saker i två våningar. Många roliga saker men för stort och för tungt att ta med hem. Då tittat färdigt på alla saker blev vi hungriga gick vi in på ett café där vi åt varsin First Aveny sallader med Main Street Ranchdressing. Som efterrätt fick vi en paj som vi tyckte påminde mycket om Missisippi mudd pie. Gott!

Efter maten började vi knalla tillbaka till bilen. Innan vi drog vidare gick vi in på stadens museum där vi fick lite historia om ställen. Sen ville vi bara iväg frän Johson City och dess knepiga gator och tuffa poliser. Men Rolle tyckte nog att det ändå var lite coolt att bli stoppad av en amerikansk polis! Väl ute ut staden visade GPS:en oss in på småvägar som tydligen skulle ta oss till Spruce Pine. Det var de krokigaste vägar vi åkt på här hittills. Gittan fick nästan träningsvärk i magen för att hon var tvungen att hålla i sig i svängarna. Rolle körde som en värsta Ronnie Pettersson i kurvorna. Vi körde cirka 53 miles på dessa vägar med risk att möta sig själv i kurvorna. Till slut kom vi ändå fram. Nu har vi verkligen fått sett den amerikanska landsbygden! Hotellet var inte precis något Grand Hotell. Rummet var ganska litet och det serveras ingen frukost. Men det var rent på rummet och en hjälpsam portier. Vi ska nog bo bra här under två nätter! När vi installerat oss gick vi till festivalen som låg cirka 5 minuter promenad från hotellet. Det var inte speciellt mycket folk där men det är en liten lokal festival så det var inget konstigt med det. Vi tittade runt lite bland det försäljningstält som fanns där men de höll fortfarande på att plocka upp. Vi hämtade våra stolar så vi skulle sitta bekvämt och när vi satt oss ner börjande första uppträdandet. Det var ett tremannaband som spelade lite blandad musik. Det var country, blues och lite annat. Efter dem kom ett gäng cloggers. Det var 8 tjejer som dansade och det var häftigt att se dem uppträda. Kvällens höjdpunkt var ett bluegrassband som hette Harlan County Grass. De spelade gamla bluegrasslåtar som vi kunde sjunga med i. Det var kul! Under kvällen fick vi också äta BBQ-mat. Det smakade väldigt gott! När klockan närmade sig 22.00 var det slut för idag men festivalen fortsätter imorgon.

God natt!