Dag 16 på resan mellan Chicago och New Orleans. Vi vaknade upp i den lilla staden Danville i Kentucky och resan skulle idag gå till Chattanooga, Tennessee. Efter moget övervägande hade resan över The Great Smokey Mountain fått stryka på foten men en del av Appalacherna skulle dock passeras och det var den över Daniel Boone National Forrest ner till Knoxville. Vi hade upptäckt att om vi skulle över detta bergsmassiv så skulle vi inte hinna med planet hem och det börjar kännas att läget här inte är helt att lita på. Man skjuter ju folk både till höger och vänster och de som blir skjutna kan ju inte resa sig, som de i Brandenburg. Men det är inget vi hittills märks så mycket av mer än att det var en mindre demonstration mot polisvåld, på lördagskvällen i Murfreeboro när vi gick hem från Bluegrassfestivalen och alla flaggor vi sett under dagen idag varit hissade på halv stång. Vi har däremot mött mycket som är trevligt. När vi kom till Knoxville snurrade vi lite för att hitta en allmän parkering, eftersom de parkeringar vi hittade var för universitetets lärare och studenter. Vi svängde lite på måfå medan Gittan försökte hitta en bra restaurang på nätet. Vi kom upp till en stor arena, Women's hall for basket (dä ni tjejer!), där det fanns parkeringar i mängder. Gittan hade hittat en american BBQ som verkade superfin som låg bara ett par hundra meter från parkeringen. När vi klev ur bilen slog vi näsan i ett museum som hette James White´s Fort. Det var en liten inhägnad gård som varit bebodd från 1786 till 1960 och med samma faseliteter. James White var en amerikansk pionjär och soldat som skulle komma att grunda Knoxville i staten Tennessee, i början av 1790-talet. Han var född i Rowan County, North Carolina och hade fungerat som kapten i länets milis under amerikanska frihetskriget . År 1783 ledde han en expedition övre Tennessee Valley där han upptäckte den framtida platsen för Knoxville. Efter grundandet kom staden att fungera som statens huvudstad. Det var enligt en inskription på en minnessten vi läste, ingen trevlig stad på den tiden. En genomresande präst hade kommenterat: "djävulen måste ha blivit för gammal för att resa så han har bosatt sig i stan och tänker bo där tills han dör eftersom han har så många jämlika där". Eftersom Knoxville byggdes i Cherokeernas land hade folket i staden kontakt med denna indianstam. De var inte fiender och inte heller rädda för varandra utan kunde samsas om ytorna även om man lätt förstår att indianerna fick ge upp sitt sätt att leva. Man visade också en tavla med ett alfabet som Cherokee cheif Seqoyah konstruerat till sitt folk. Aldrig tidigare eller senare i historien har en man, som inte är litterat i något språk, lyckats konstruera ett system för att läsa och skriva ett språk. Gittan tyckte förstås att detta var spännande.

När vi tittat färdigt på dessa små, fina hus gick vi ner mot Tennesse river som flyter genom staden Knoxville. Vi nynnade lite på sången "Knoxville girl" medan vi gick strandpromenaden fram till restaurangen Calhoun's on the River. Floden var mäktig och bred och vi såg tre höga broar på den korta bit vi gick. Inne på restaurangen var det svalt och skönt. Maten var god och vi unnade oss en lite efterrätt att dela på. Lime key pie! Mums! När vi ätit klart tog vi oss tillbaka till bilen och matade in adressen till hotellet i Chattanooga i GPS:en och for iväg. Det var ca 2 timmars körning och allt gick fint. När vi körde in och igenom Chattanooga för att komma till hotellet kommenterade Rolle, lite fin i kanten, att hotellet visst låg utanför stan. Väl där såg hotellet fint ut och det låg ganska nära bergen som vi tänkte besöka under morgondagen så det var bra. När vi skulle checka in hittade mannen bakom disken inte vår bokning men en dam kom och redde ut allt. Däremot verkade det som att hotel.com bokat och tagit betalt för tre nätter istället för en. Damen gav oss ett telefonnummer för att vi skulle kontakta Hotel.com för att reda ut saken. Vi fick rumsnycklar och började packa ur bilen. Gittan började kolla upp bokningen och hur mycket pengar som dragits. Allt verkade stämma med en natt så hon gick ner till incheckningen igen. Då upptäcktes misstaget. Vi hade åkt till fel hotell! Gittan och damen resonerade lite och kom överens om att det enklaste var att åka till rätt hotell. Det skulle bli krångligt att få tillbaka pengar och avboka på det andra stället. Nu blev det bråttom. Rolle var ju kvar på rummet och vem visste hur mycket han hunnit packa upp och installerat sig. Gittan sprang iväg men nästan framme kom hon på att nyckeln blev kvar i receptionen så snabbt tillbaka, upp för trapporna och in i rummet. Som tur var hade han inte hunnit mer är fixa med sladdar och dator men det gick snabbt att packa ihop och skrattande drog vi vidare in mot stan igen och letade upp det rätta hotellet. Äntligen där bestämde vi oss för att hoppa i poolen och det var helt underbart att svalka sig lite. Efter det slappade vi lite på rummet innan God natt!