Dag 27 på resan mellan New Orleans till Chicago. I dag skulle den sista lilla delen avverkas innan vi drar oss mot Chicago. Vi samlade ihop våra pryttlar i det enormt stora rummet (nog det största hittills), och sa farväl till Galva. Resan tog oss bara cirka 15 minuter innan vi var i svenskstaden Bishop Hill. Vi hade hört om staden hemma, men inte lagt ner någon tid på att ta reda på något om historien kring Bishop Hill och den självlärde predikanten Erik Jansson. På 1840-talet hade Jansson grundat en sekt, vars medlemmar kallades Erik-Jansarna. Dessa kom snart i konflikt med statskyrkan och konventikelplakatet, och Jansson avvek slutligen från en fångtransport som skulle föra honom till stadsfängelset i Gävle. Han och 400 av hans anhängare begav sig 1846 till Illinois där de grundade ett kooperativsamhälle med egendomsgemenskap. Det utvecklade sig snart till ett allsidigt samhälle med alla nödvändiga funktioner.

Väl där började vi med att gå in på den lokala turistinformationen och förhörde oss lite om den lilla staden. Vi fick en karta och ett litet halsband som souvenir och sen var vi tvungna att skriva in oss i gästboken. Vi fick också hjälpa damen i butiken att lösa ett mysterium. Hon hade en bok från 1800-talet och hon visste inte vad den handlade om. Hon hade sina misstankar att den kunde vara skriven på svenska. Vi kastade en blick på den och såg direkt att den var skriven på svenska, dock väldigt gammaldags. Det var en bok där författaren hade skrivit tolkningar av olika Bibelcitat. Mission completed! När allt detta var avklarat gick vi till det lilla bageriet som hette något så finurligt som Bishop Hill Bakery & Eatery. Vi beställde in varsin dagens erbjudande som bestod av bacon, ostpaj och en grönsallad, till detta serverades Swedish raybread. Det ni! Vi frågade servitrisen om hon kunde någon svenska och hon svarade på svenska "nej jag talar inte svenska". Hon fnissade som en liten flicka och rodnade lite men vi fortsatte att prata med henne och det visade sig att hon hade svensk pappa och farfar. Hon ville lära sig svenska så hon var sugen på att söka en svenskkurs när hon skulle börja college. Maten skulle ta en stund så vi fick börja med kaffe och det här skulle bli intressant. Kaffet har ju bara varit varmvatten i det övriga landet så hur skulle då dessa svenskättlingar klara denna svenska kultur, var vår stora fråga. Kaffet var en blandning som hette Breakfast blend. Det inhandlades från stadens Colony store som också malde kaffet. Kaffet var det bästa vi fått på hela resan! Rolle hann få i sig fyra koppar innan maten kom in.

När maten var uppäten gick vi ut i byn för att besöka stadens museum. Vi valde att gå till Vasa Archives som skulle innehålla mest information. När vi stod där inne skrattade vi lite och undrade varför vi läste allt detta, som vi redan visste. Innehållet i montrar och på väggarna handlade om hur det var i Sverige vid den tiden som människor utvandrade och var skrivet mest för amerikanska turister som hade ett stort intresse av den lilla staden och kom i busslaster för att besöka den. Vi fick dock se en vimpel från Eskilstuna och ett bord med Eskilstunas stadsvapen. Vi beslöt oss för att gå till nästa museum som var ett hembygdsmuseum. När vi kom in frågade paret, som satt bakom disken, var vi kom ifrån. Vi svarade sanningsenligt att vi var svenskar. Vi frågade om deras rötter och de sa att de inte hade något med Sverige att göra utan de kom ursprungligen från Belgien. Att de satt som värdar i ett svenskmuseum berodde på att i Henry County bedrev man volontärarbete för att man skulle ha råd med att fortsätta att visa den historia man fått. Vi pratande om allt möjligt eftersom det visade sig att damen hade varit lärare och han hade jakt och skytte som intresse. Efter ett par timmars pratande var vi tvungna att ta oss igenom en mycket fin utställning om de svenska utvandrarna.

Efter det gick vi runt och tittade i de små affärer och hantverksateljéer som låg utmed huvudgatan. Vi kom in i det huset som hade varit stadens smedja och som nu förestods utav en heltysk amerikansk keramiker som gjorde väldigt fina skålar och vaser. Han höll på med en bok om antikens keramik och han producerade även de saker han skrev om, på samma sätt som på antiken. Vi pratade en stund och Gittan fick berätta att vi ska iordningställa en keramikverkstad åt henne, för att hon ville lära sig mer om att dreja. Han ville ge Gittan en liten kurs på en gång men Gittan slog ifrån sig, så han visade oss genom att själv dreja en vas. Det tog inte många minuter förrän den var färdig och under tiden gav han Gittan en massa fina och värdefulla tips som hon sög åt sig direkt. När vi kom ut från hans keramikverkstad var vi lite hungriga så vi tänkte att vi skulle gå till en av stadens tre restauranger för de skulle ha så bra mat i staden. Klockan var emot oss och alla restauranger hade stängt för dagen så vi bestämde oss för att ha sett nog av Bishop Hill. Vi satte oss i bilen, drog på ac:n för fullt och Johnny Cash i högtalarna, och åkte mot Chicago. Den första staden vi kom till hette Kewanee och vi beslöt att äta där på en mysig restaurang i ett ombyggt stationshus. Resan fortsatte hela vägen in till Chicago O´Hare International Airport efter det och det hotellet vi skulle bo på, tills att planet till Sverige avgår. God natt!