Jag börjar bli allvarligt orolig över standarden på vägnätet i Ecuador. Resan igår från Loja till Zaruma var mestadels grusväg den också. Blev fem timmars skumpande i skraltig buss över bergen. Proppfullt och varmt var det också. Bussen gick inte ända fram till Zaruma utan stannade i Pontevelo en dryg mil nedanför. Efter att ha klivit av bussen och fått min ryggsäck kände jag att något inte var som det brukade. Insåg att ingen tog notis om och ville erbjuda mig transport, hotell eller något helt annat. Så van sen Peru med att få erbjudanden om allt. Nu fick jag leta upp en taxi själv. Ovant. Men beror troligen på att väldigt få turister hittar hit. Efter ett drygt dygn här har jag inte sett några andra med västerländskt utseende.

Zaruma är ett litet samhälle med drygt 12000 invånare och ligger vackert på 1200 meters höjd. Centrumet är oerhört charmigt med drygt 100 år gamla trähus i klara färger. Kyrkan vid torget är också i trä och mycket vacker. Har gått runt och imponerats över de fina husen. Tyvärr är många förfallna men en, förhoppningsvis, kommande listning på FN:s världsarvlista kanske kan rädda husen.

I bergen runt Zamura finns det guld. Mycket guld. I minst 1000 år har människor utvunnit guld här. När spanjorer intog staden på 1540-talet sägs det att de konfiskerade 2500 ton guld som fanns som utsmyckningar m.m. Hela lokalbefolkningen dödades och nästan alla som bor här idag är spanska ättlingar. Och alla jobbar i gruvindustrin. Brytningen sker av privata företag och av enskilda individer. Under de flesta hus uppe längs bergssidorna finns det en liten gruva. Överallt längs vägarna ser man gruvschakt eller bara små hål där en person knappt kommer in. När brytningen sker så okontrollerat så saknas den miljömässiga kontrollen och under århundradenas lopp har mark och floder förorenats kraftigt pga det kvicksilver som oftast används för att utvinna guldet ur berget. Barn som leker ute riskerar att få i sig gifter och de som jobbar i industrin lever farligt. Enligt Tito, min guide som visade mig runt idag, dör det flera personer varje månad i olyckor. Myndigheterna är inte så pigga på att reglera brytningen för mycket eftersom de tjänar stora pengar på den. Korruption är ett stort problem. Men på senare år har marken sjunkit ihop på olika ställen i staden och orsakat skador på hus och vägar. Det är helt enkelt så mycket tunnlar i bergen att stadens framtid faktiskt är hotad. Detta, om något, kanske kan få myndigheterna att agera.

Tito, min guide, var en rolig man. Enligt min guidebok skulle han prata engelska men när jag kom till hans lilla kontor vid torget sa han att han bara hade turer på spanska. Och det sa han på knagglig men fullt förståelig engelska. "I don' speak English" sa han. "Yes you do" sa jag. Hur som helst, jag tog risken och bokade turen och det blev en blandning av engelska och spanska och det mesta kunde jag begripa. Tito, 63 år, var inne på sitt sjätte äktenskap och hade nu en tvåårig son som med en ung fru. "Young wife, many problems" konstaterade han. Som sagt, en rolig.

Avslutningsvis viktig information främst till er som INTE följer min blogg via Facebook. Travelpod, min bloggleverantör, stänger ner sin verksamhet snart så detta är det sista inlägget jag skriver via dem. För att hitta min blogg framöver, och lägga in mejladress för avisering, är det följande adress som gäller:

För er som följer mig via Facebook blir det en länk som tidigare.

I morgon buss till Guayaquil. Ecuadors största stad.