I Ecuadors huvudstad Quito sedan i söndags. Det är världens högst belägna huvudstad, 2800 meter över havet. Staden grundades av spanjorerna år 1534 och i det historiska centrumet finns flera hundra år gamla byggnader och massvis av imponerande kyrkor. 1978 listades centrumet som ett kulturellt världsarv av FN.

I måndags gick jag en intressant guidetur på drygt tre timmar. Hade tur och fick se vaktavlösning vid prestidentpalatset. Ecuadors nyvalde president Lenin Moreno var på plats och övervakade ceremonin.

I går åkte jag en guidad tur till Mitad del Mundo, jordens mitt. Till ekvatorn alltså som går genom norra Quito. Där har de byggt upp ett riktigt turistjippo kring detta faktum med ett stort monument och massa försäljare. Blev inte så imponerad. Guiden var trevlig och kunnig men extremt pratglad. I bussen var volymen alldeles för hög så klart så blev lite jobbigt i längden när guiden vägrade sluta prata.

Sista kvällen i Tena gick jag från en bra restaurang mot hotellet vid niotiden på kvällen. Ser en flakbil med försäljare som säljer något för två dollar kilot. När jag kommer närmare ser jag att han har tunnor med slemmig småfisk på flaket. Samtidigt som jag tänker att det där måste vara en omöjlig affärsverksamhet så kommer det fram en kille och köper ett kilo av den oaptitliga fisken. Fascinerande!

På bussen till Quito klev det ombord en försäljare av diverse kablar. Han höll ett långt säljtal först och visade sina kablar för ointresserade resenärer. Avslutningsvis tog han fram en mackapär som gav elektrisk elchock och demonstrerade den flera gånger i luften i mittgången. Det blixtrade och levde om rejält. Riktig otäckt. Ingen köpte.

I morgon går färden vidare till Otavalo, två timmar norrut med buss. Där avslutar jag mina långa resa. Känner mig nöjd nu och ser fram emot att komma hem.