Cuenca är Ecuadors tredje största stad och ligger på 2500 meters höjd. Staden grundades av spanjorerna år 1557 och dess vackra centrum är upptaget på FN:s världsarvslista. Det är en trevlig stad att flanera runt i och det finns många bra restauranger och mysiga kaféer. Har hittat en italiensk restaurang med fantastisk mat. Ägaren är från Italien och det märks verkligen. Pizzorna är utsökta och den Penne all' Arrabiata jag åt igår var helt superb. Den bästa jag ätit utanför Italien. Till maten gott italienskt rödvin till bra pris. Jag måste nog gå dit ikväll igen och njuta.

I går var jag till nationalparken El Cajas som ligger på ca 4000 meters höjd fyra mil från Cuenca. Det regnade lätt när jag klev av bussen vid informationscentret. En tjej från Spanien kom strax därefter med en annan buss och vi bestämde oss för att göra sällskap. Tryggt att vara två på leriga och branta stigar tänkte vi. Och så rätt vi fick. Efter ca en timmes vandring på vattensjuka stigar kom vi till en riktigt blött parti. Jag tog mig över men sjönk ner rätt mycket i blötan. Elena, spanskan, bestämde sig för att prova på ett annat ställe. Jag vandrade vidare men hör plötsligt ett skrik och när jag vänder mig om ser jag Elena nedsjunken till dryga knäna i svart lera. Jag kunde nå henne med en hand och dra henne upp. Hon var lite chockad och väldigt geggig men ville absolut inte vända tillbaka. Leden blev bättre sen och det blev en fin tur på drygt tre timmar. Vi fick till och med lite sol en stund.

Alla ecuadorianer som åker buss regelbundet måste ha skadad hörsel. Ljudnivån på musik eller filmer är skrämmande hög. För mig som har lite känsliga öron gör det fysiskt ont när de drar på full volym i dåliga diskanthögtalare. Men ingen annan reagerar utan sitter i detta ljudinferno i timmar. Jag använder öronproppar för att göra det mer uthärdligt. Det är för mig helt obegripligt varför det ska vara så högt.

Igår kväll när jag sneddade över det centrala torget såg jag en äldre man ogenerat urinera fullt synligt. En inte helt ovanlig syn i Sydamerika men det roliga här var att plötsligt från ingenstans dyker en vakt upp och sliter tag i mannen och skriker åt honom. Han såg helt chockad ut med snorren ute. Bra ingripande av vakten. Det är verkligen inte trevligt med urinerande gubbar. En annan man som gärna ville vissa upp sig var med på den buss som gick sönder som jag skrev om i tidigare blogginlägg. När vi stannat sa chauffören att vi måste vänta ett tag och föreslog att vi skulle gå av och t ex gå på toaletten. Först av en medelålders man och hans fru. När jag kliver av någon minut senare är det första jag ser mannen stå och pinka på bussen bakhjul. Frun står en bit därifrån och ser helt oberörd ut. Så jäkla osmakligt. 50 meter bort fanns det toaletter.

När man åker buss i Sydamerika kliver det ofta på försäljare av olika slag. Ofta är det mat och dryck de kränger men i Ecuador har det även varit helt annat, t ex tandblekningsmedel, fjärrkontroller och elektriska kablar. Det är lätt att bli full i skratt när de går genom bussen men det är ju egentligen tragiskt att fattigdomen tvingar så många till försöka försörja sig på det viset. Det kan verkligen inte vara lätt. Skönt dock att de sällan intresserar sig för utländska turister.

För er som kanske inte sätt det finns fler bilder nu i särskild mapp. Jag benämner dem med det datum jag skriver inlägget samt platsen jag är på.

I morgon dags för ny bussresa men bara ett par timmar tack och lov. Öronpropparna ligger redan i fickan.