Efter fem fantastiska dagar i Eldslandet flög jag i går en dryg timme nordväst till El Calafate i Patagonien. Att flyga här i södra Argentina är rätt häftigt. Har haft tur med mycket klart väder och kunnat se hur oerhört glesbefolkat det är, mindre än 2 invånare per kvadratkilometer (i ödsliga Norrland i Sverige trängs 5 personer på samma yta). Patagonien består till stora delar av stäppmark täckt ö
Ä
"av torrt gräs och låga buskar. På hög höjd ser det ut som ett sterilt svart månlandskap. Väldigt speciellt.

El Calafate är en av Argentina mest besökta turistorter, detta på grund av närheten till flera stora glaciärer och fina vandringsområden. För några tiotal år sedan var det en liten utpost för expeditioner men idag har det växt till ett livlig litet samhälle fullt med hotell, restauranger, researrangörer och butiker med försäljning av all slags vandringsutrustning. Nu är det sommar och högsäsong så extra livligt. Och dyrt. Räknas som en Argentinas dyraste platser. Men det får man ta för det går inte att åka till Patagonien utan att besöka Parque National Los Glaciares. Nationalparken för glaciärer.

I dag har jag åkt en båttur i nationalparken och sett glaciärer och isberg på nära håll. Spännande! Först åkte vi till glaciären Upsala, uppkallad efter en expedition från Uppsala Universitet i början av 1900-talet. Glaciären är som mest 60 meter hög och ca 6 mil lång. Gigantisk alltså. Stora bitar bryts då och då loss och isberg flyter iväg. Vi åkte nära ett stort isberg och det såg alldeles blått ut på sina ställen pga reflektioner. Mycket vackert. Därefter vidare till glaciären Spegazzini, som är 135 meter som högst. Hade tur och fick se flera stora kalvningar, dvs när stora isdelar lossnar och faller i vattnet. Bitarna som föll ner såg små ut i jämförelse med den enorma glaciären men när man hörde dånet och såg vågorna som uppkom förstod man att det var block stora som hus som föll i vattnet. Mäktigt!

Bor på ett trevligt litet hostel. Här finns det två badrum i anslutning till rummet jag delar med fem andra. Lyxigt. I Ushuaia fick jag lämna rummet, gå utomhus en liten bit och sedan in och nerför en trappa och in i en korridor för komma till toaletterna. Jag drog mig lite för nattliga besök kan jag meddela. Att jag sov i överslaf gjorde det inte lättare att smyga upp på natten. Men här i El Calafate har jag alltså inga sådana problem. Men dåligt med varmvatten tyvärr. Man kan inte få allt här i livet.

Sista kvällen i Ushuaia flyttade det in en tysk i mitt rum. Visade sig att han, Martin, forskade på Stockholms Universitet. Tyvärr var hans svenska usel så vi fick snabbt byta till engelska. Han var här på semester i tre veckor och gjorde vandringar på egen hand, med enkelt tält och trangiakök. Lite imponerande. Vi käkade middag tillsammans och pratade om bl a Sverige, Tyskland och Argentina. Till maten delade vi en literflaska med Warsteiner - Martin sken verkligen upp när han såg att de hade tysk öl i sortimentet. Den argentinska ölen är inte så kul i längden.

I morgon är det guidad ice-trekking på en glaciär som står på programmet. Det kommer nog bli minnesvärt. Adios amigos.