I det lilla samhället El Chalten sedan i onsdags. Samhället skapades 1985 i ett försök att tvinga Chile att acceptera gränsdragningen mellan länderna. Det lyckades och idag är det en mycket populär turistort på grund av direkta närheten till fantastiska berg och natur i norra delen av nationalparken Los Glaciares. Jag vandrat i bergen i två dagar. Första dagen var vädret dåligt med låga moln och regn så kunde inte se bergstopparna men ändå en fin dag. Tyckte jag innan gårdagens vandring. På morgonen var det mulet, kallt och duggregn. Jag var trött efter dålig sömn och kände mig inte sugen på att vandra ett par mil. Men Myra (italienskan) och jag hade bestämt att vi skulle gå en led upp till en sjö, Laguna de los tres, och hon var bara här för en dag så bara att piggna till och hoppas på bättre väder. Och det blev det!
En del regn till en början men sprack upp mer och mer och då kunde vi verkligen se de ståtliga snöklädda bergen och de starka färgerna i landskapet. En ren njutning att gå och ta in allt. Så vackert! Uppe vid kratern på ca 1200 meters höjd (en rejäl klättring upp på slutet) var det molnigt men härlig ändå. Men väldigt kallt så gick snart ner igen. Då sprack molnen upp ännu mer så vi kunde se toppen på berget Fitz Roy (3405 meter). Tillsammans med de andra topparna är det en mäktig bergskedja att skåda (som ni kan se på bilderna). På vägen tillbaka sa Myra att det enda hon nu ville se för att dagen skulle vara komplett var kondorer. Och strax därefter såg jag två stycken i luften på nära håll (jag skojar inte, det var så märkligt). Mäktiga fåglar med vingspann på upp till tre meter och se svävade runt så majestätiskt i luften. En upplevelse.

Mitt boende här har också varit en upplevelse, men inte av den positiva sorten. Det är ett riktigt skitställ. Det lilla rummet med två våningssängar är litet och slitet. Madrassen i sängen så tunn att den inte borde få kallas madrass. Badrummet skitigt och avloppet svämmar över när man duschar. Dörren till badrummet har svällt så mycket att den inte går att stänga. Men hade det gått så finns det ändå inget lås. Dock finns det varmvatten så det räcker, det kokar nästan ur kranen. Livsfarligt. Halva golvet i rummet är belamrat med klätterutrustning som två belgare släpat med sig hemifrån. Lakanen i sängen är rena (något positivt i alla fall) men slitna och täckena likaså. Ägaren är trevlig men luktar som en vandrande askkopp och han och hans fru och många barn delar utrymmena med gästerna. I köket trängs alltså frun med backpackers som lagar till mat och de äter i samma utrymme. Hur sjutton står man ut med det? Frukost serveras inte men som tur är finns det ett bageri alldeles i närheten så jag kan äta varmt nybakad bröd till frukost, vid de kladdiga borden sittandes på en ranglig stol (nej, jag skämtar inte). Jag låg och vilade på rummet igår när städningen skedde. Hade jag blundat lite längre än vanligt hade jag missat den. In med en gammal svabb som drogs runt och en minut inne i badrummet. Vad han gjorde där vet jag inte men de långa hårstråna i duschen låg kvar och den blöta sunkiga mattan likaså. Ny tvål fick vi inte. Men det luktade väldigt rent för han måste haft nästan bara rengöringsmedel i svabben. Det är stället kvalar helt klart in på min topp 5 lista över sunkiga boenden (återkommer kanske till dem i annat inlögg), Jag hade bokat fem nätter på det här sunkstället men i går fick jag nog och bokade rum på ett fint hotell i byn. Där är jag nu och njuter i min stora sköna säng. Eget rent badrum och TV med engelska kanaler. Bara slappa i dag, helt klart. Känner mig värd lite lyx efter två veckor på hostel. Man behöver lite privatliv emellanåt. Men hostel är ett suveränt sätt att träffa folk och få tips om resmål och socialt umgänge så kommer inte sluta bo så. Och oftast är standarden helg ok. Men två veckor på raken var lite för länge för en gubbe som jag.