Morgon i El Calafate. Ute är det grått och regnet har precis slutat falla. Inne är det lite ruggigt men det goda kaffet värmer. Idag lämnar jag El Calafate och åker buss några timmar norrut till El Chalten. Där ska jag vandra några dagar i norra delen av nationalparken.

I går vandrade jag på glaciären Perito Moreno. En minnesvärd upplevelse, minst sagt. Perito Moreno är den mest kända glaciären i området och det förstår jag. Den är inte störst men ligger väldigt tillgängligt till och är den enda av glaciärerna som inte minskar i storlek då den ligger så till att den har ett stort tillflöde av snö. Den är ca 3 mil lång och 60 meter hög. Det var en mäktig upplevelse att se denna gigant på nära håll. Hade även turen att få se några enorma kalvningar (isstycken som faller i vattnet). Obeskrivligt! Vädret var till en början bra med sol men plötsligt var det mulet och regnet vräkte ner och kraftig vind. Men lagom till att vi skulle börja vandringen på glaciären slutade regnet och vinden mojnade, lika plötsligt som det börjat. För att kunna gå på isen fick vi snöra på oss järnplattor med kraftig piggar under. Tungt men väldigt stabilt att gå med. Vi gick ca 1,5 timmar på glaciären och det kändes som att vara i en annan värld. Bara is så långt jag kunde se och vackra blå nyanser när solen och himlen reflekterades. Vandringen avslutades med att vi bjöds på whisky med glaciäris. Normalt dricker jag min whisky ren men denna gång var det självklart att ta den med is.

På bussen till glaciären hamnade jag bredvid en ung fransyska. Hennes engelska var väldigt stapplande men vi hade en trevlig konversation och följdes åt till och från under dagen. Hon pratade dock väldigt bra spanska och det var bra för mig för jag har inte alls kommit in i språket än. Hon var från Bordeaux och jag sa att jag varit där, men inte att det var 1989, helt säkert innan hon föddes. Men jag berättade att jag var där en natt på tågluff med min dåvarande flickvän och att mitt minne av staden är ett dåligt hotell nära centralen och att vi drack ett surt vin och åt en seg baguette i en park. Det tyckte hon var lite roligt.

Efter den långa dagen satt jag halvt utslagen i en soffa på mitt hostel. På väggen mitt emot är det en stor Europakarta och jag försökte förstå hur de valt ut de svenska städer som var namngivna. Stockholm, Göteborg och Malmö, ja visst, men Avesta och Nässjö men inte Örebro eller Linköping? Järnvägsstäder? I en fåtölj en bit bort satt en man och stirrade på kartan han också. Vi hade suttit tysta men jag bröt tystnaden med: "I really don't understand why Borås looks like a big metropol on this map". Han svarade, på utpräglad engelsk dialekt: "I've been thinking the same thing about Britain. Hartlepool, I hardly know the place but it seems almost as big as London". Detta ledde till en intressant pratstund om det kommande brittiska EU-utträdet. Han såg valutgången som en röst mot etablissemanget och regeringen, inte mot EU, och var orolig för Storbritanniens framtid. Vi var eniga om att allt var David Camerons fel som utlyst folkomröstningen.

Nu har det börjat regna igen. Hade tänkte gå till en liten sjö med mycket fåglar här i närheten men blir nog sittande på boendet tills bussen går om ett par timmar. Skönt att vara ta det lite lugnt.