Nu skulle jag ha varit i nationalparken Niah. Men det är jag inte utan på vandrarhemmet i Miri igen. Det visade sig att det inte räcker med att fråga om det finns en restaurang utan man måste visst även ställa följdfrågan: "Är den öppen?" För när jag kom till parken, som ligger avlägset till, fick jag veta att resturangen var stängd. "Men", sa jag, "jag kan ju inte övernatta här, flera kilometer från närmaste by, utan mat. På turistbyrån i Miri sa de att det fanns restaurang." Damerna i receptionen blev mycket bekymrade och beklagade så mycket. En av dem erbjöd sig att laga till en enkel lunch till mig så jag skulle klara mig. Jag var hungrig så det passade bra.

I Niah gick jag till den största grottan där man funnit spår av människor 40 000 år tillbaka i tiden. Idag bor det hundratusentals fladdermöss i grottan. Jag var där på dagen men ändå var det många som flög in och ut och många som "tjattrade". Men tydligast märktes mängden fladdermöss på lukten från all avföring (guano) som bitvis täckte marken och spångarna. Visst låter det mysigt?

Grottan var mycket stor, över en timme gick jag runt därinne, helt ensam i mörkret, det var lite kusligt faktiskt. Stora spindlar och andra kryp jag mötte på gångvägen gjorde det hela mer spännande.

Men nu är jag i Miri igen, lite trött efter lång dag på buss och i naturen. Blir kvar här i morgon också. Därefter till ett litet rikt sultanat i närheten som Kungen gillar skarpt.